Ynkligt

Den bär veckan har verkligen varit fullproppad med aktiviteter och hårt jobb. Några kollegor är frånvarande på grund av sjukdomar och semestrar vilket innebär att man får vara lite extra allert och energisk på jobbet. Dessutom har jag bytt lite skift och fått stanna över lite gran. Fördelen är att jag fått tre tidiga dagar denna veckan! Wii. Nackdelen med det blev att jag bara fick några timmars sömn mellan hoppträningen på onsdagkväll och när klockan ringde fem för arbete på torsdag. Men det är inte därför jag är ynklig just nu. 

Jag ligger i sängen utan röst och med en hosta från undre regionerna. På min tidiga fredag! Jag som sett fram hela veckan mot att få gräva ut växthuset, fixa mina komposter, flytta rosor, göra planteringslådor för jordgubbarna och rensa ut sista ogräset. Och så är det dessutom varmt och uppehåll. Men jag orkar inte ens läsa... Nej fy vad orättvist. Man sliter hela veckan med förkylning och hosta och så är det bara att bädda ner sig på helgerna.

För att summera några positivismer. Jag har numer 100% tjänst och lön därefter. Jag fick uppdraget att administrera kommunens digitala dokumentationsverktyg och i onsdags blev det klart att jag får tiden för det också. Jättekul, nu ska jag bara sätta mig in i hur man gör (inte jätte kompiserat men jag behöver nog att någon visar lite praktiskt) och sen ta itu med de små uppdrag som blivit liggande mellan stolarna ett par veckor. Hoppas folk har lite tålamod. Det känns skönt att vara uppe i heltid men jag förstår inte hur man ska hinna med ett liv också. Man får väl ta semester.

Eller också får man inse att man inte hinner göra något mer än jobba och vara i stallet. Igår red jag lektion tillsammans med Lisbeth på cool. Jill kom och gjorde ett jättefint jobb med oss. Manolito däremot verkar vara inne testperiod. I tisdags utmanade han mig rejält i ledarskapet. Vände rumpan och gick ifrån. Var lite allmänt trotsig faktiskt. Han gör ju inget farligt men jag fick lägga tid på att återupprätta rangordningen i relationen. Ridningen var ok den dagen, lite snabb och springig men det blir han ofta. Igår var det likadant. Början av lektionen funkar jättebra men sen blir han stressad. Jag tror att det kan ha med att paddocken är helt full med knott och flygfän som stör honom, kanske lite extra pga eksemet. Jag blir så irriterad då så vi fick avsluta. Galoppen var sådär, tyckte han drog lite väl mycket faktiskt. 

Jill tyckte också att något var annorlunda, att han slog med huvet mer än vanligt, vilket troligen är insekternas fel och att tungan var mer ute än vanligt. Hon klämde lite på honom efter. Han gillar ju inte att bli klämd på så det är svårt att avgöra om han har ont eller bara är sur. Hon skulle skicka en kontakt till en massör som kan känna igen om och mjuka upp honom. 

Jag tänker att det kanske finns ert samband mellan att han stannar på hinder och har spänningar i nacke eller rygg. Hoppträningen i onsdags gick både bra och dåligt. Nattis rider honom så himla bra men så fort hon slappnar av en sekund stannar han. Det kan ju vara att han testar henne med? Men vi vet inte....kan en massage hjälpa är det värt pengarna...fast han ser verkligen inte ut att ha ont på bilderna från igår. Å andra sidan ryckte jag ett tag att höger galoppen i onsdags såg oren ut så kanske att något ligger och stör? 

Nej nu ska jag nog trots den här förkylningen ändå och korka upp lite rödvin och tända grillen...vankas ryggbiff med potatisgratäng och grillade grönsaker...sen film och choklad muffins och en slurk cocilana etyfin till kvällsmat. Heja fredagkväll!

Första kursen!

Nu går jag in på femte eller om det till och med är sjätte omgången av digital kompetens i förskolan. Innan varje start är jag så nervös! Inte för att jag är oförberedd eller osäker på vad jag ska prata om eller hur. Det är bara det där med gruppen...kommer de vara lika trevliga och fantastiska som föregående? Det är alltid lika osannolikt för varje maj när alla examinerar sig inser jag att det nog är den bästa gruppen jag haft. 

Vilka är det som kommer? Är de trevliga? Snälla? Kommer de gilla kursen, eller mig? Och har jag kommit ihåg allt som ska förberedas?  Ja i morse kändes det som det brukar inför kursstart...undrar om alla kursledare drabbas av den tanken och känslan? 

Och när dagen gått kan man väl bara konstatera att det fick bra, alla var trevliga, intresserade och glada. Många verkade dessutom tycka om innehållet...tänk om de också är bästa gruppen?! Hur många bästa grupper kan man ha funderar jag då...

Barngruppen jag jobbar i är ju också den bästa, såklart...det brukar de vara. Inte i juni när de hälsar på...men i september är de de sötaste, finaste ungar jag träffat. Varje september... Det kanske är något fel med mig jag vet inte men jag fäster mig så vid folk hela tiden. Det är tur man har ett stort hjärta för jag har tänkt jobba i varje fall 20 år till i förskolan så det lär passera några barn till i livet. Inte så många ändå när jag tänker efter...det blir ju bara några nya varje år så kanske 100-200 barn till. 

Det får mig att tänka på en sak som hände idag. Jag tror inte personen i fråga tar det minsta illa upp att jag berättar det för er. Jag blev stoppad i en korridor i ett hus i närheten. En "gammal" pappa berättar att han tänkt på mig dagen innan då hans dotter hållt ett tal i skolan som var så bra. Det handlade om feminism berättade han och att de hemma tänkt att det var så bra på förskolan då dottern gick hos oss, för vi jobbade så mycket med genus och att vi nog sått ett frö till dotterns ställningstagande som ung feminist. De var väldigt glada för det (tack och lov). 

Min första reflektion var hur viktigt vårt uppdrag är och hur mycket vi ändå kan påverka. Inte för att vi kan ta på oss hela äran, men kanske att ett frö, som han sa, planterats. Vad viktigt det är att vi utnyttjar den möjligheten, att plantera goda fröer i barnen som kan växa och bli till olika demokratiska och öppna ställningstaganden hos barnen när de blir äldre. Den andra reflektionen var att flickan gick i åttan...hur kan det vara? Jag är ju inte en dag äldre!!!

Fast det är jag nog när jag tänker och känner efter. Jag åkte till stallet för att rida efter jobbet och träna på tvåpunktssits igen. Hästen är så snäll. Galopperar så långsamt han kan för att hålla balansen med klumpen på ryggen. Men skam den som ger sig. Imorgon ska dottern få hålla oss i longerlina så jag kan koncentrera mig på att balansera. När man ska lära sig något nytt gäller det att repetera och repetera flera tusen gånger innan det funkar har jag hört.

Jag är väldigt nöjd med vad vi lär Manolito i hanteringen från marken. Jag vill tex att han ska gå in genom grinden och fram och förbi för att sedan vända sig mot mig...det har tagit tålmodigt visande av vägen sen vi fick honom. Vi gjorde så både man Tabasco och sen Fabian. Det är en liten säkerhets sak för oss. Hästen brallar inte iväg när man släpper utan får en liten godis som tack. Jag har verkligen undrat varför inte Manolito fattat vad jag vill men envetet fortsatt att ta av grimman, öppna grinden och visa med handen. Döm om min förvåning när han idag gjorde precis som han skulle! Gick förbi och vände och väntade på godis. Ett halvår...

Riktigt nöjd med dagen.

Den började visserligen med att jag vaknade halv nio av huvudvärk...om man åtminstone haft lite roligt för att förtjäna den. Men mej man var i säng i god tid och nykter...låg dock kvar och myste en stund innan vi gick upp och gjorde frukost. Jag skyndade mig i väg till stallet för att ta en kort ridtur. Trode jag skulle vara ensam i paddocken men idag var det fullt drag redan vid elva! Och de andra ryttaren är tonåringar...vart är världen påväg? Manolito fick ett skavsår förra helgen, vi trodde var Nattis sporrar men när jag sadlade dagen efter såg jag att det var dressyrsadelgjorden! Skit...så nu är det till att rida i hoppsadel, barbacka eller tömköra. 

Idag blev det hoppsadel. Jag vill bara säga att den är, om möjligt, ännu mindre än dressyrsadeln! Som en liten stjärtlapp bara. Jag vill ha rejäl pulka eller helst en spark...(westernsadel) utöver att man sitter ovanpå hästen och balanserar ska man visst korta upp stiglädrena så man har knäna under hakan. Det gör jag inte frivilligt utan rider här....

Manolito jobbade på bra och hade nästan vispgrädde runt munnen. Man säger att hästen skummar om den är lösgjord och trivs med ridningen...jag vet inte men han kändes jättefin. Han går ju i lite kort, hög form och trippar på men det blir bättre och bättre! Och galoppen var faktiskt riktigt trevlig idag med. Fast sen när jag frågade tonåringarna om sitsen är ok i hoppsadeln mobbas dom lite och säger att man ska korta upp minst två hål. Då gör man det för man Vill ju vara duktig liksom...

Fördelen är att man roar sina medmänniskor. Nackdelen är att jag efter att ha försökt träna på tvåpunkt sits i 20 minuter har träningsvärk "from Hell" i vaderna nu...och att jag är utskrattad för all framtid. Fick låna en ponnymamma (tack annki) som ledde Manne medan jag försökte hitta balansen. Hehe... Men skam den som ger sig...jag kunde galoppera flera varv utan att sitta tungt på gumpen i slutet. Ska träna mer på det här jag lovar för nån hoppning är det inte tal om förän man kan galoppera rakt fram utan att tappat balansen.

Efter stallet träffade jag Anitha min pappas andra fru och "plastmamma". Det var bara några månader sen sist men då insåg jag hur mycket jag tycker om den här underbara kvinnan och att jag verkligen vill ha henne som en aktiv relation i mitt liv. Jag har ju alltid gillat Anita men vissa relationer finns där i bakgrunden, förgivettagna och bara är. Man ses nån gång om året så där....men nu ska jag se till att det blir andra bullar på den fronten. Viktiga människor ska man vara rädd om! Så idag gick vi till botaniska och fikade innan vi tittade på svamputställning och dalior. Köpte mig också en fantastiskt themugg (nej den behövde jag inte heller men den var orange och hade en trollslända på....) plötsligt var klockan hur mycket som helst och jag fick skynda hem till middagen som min stackars make fick göra igen. Idag baconlindad lax med nån sås och pasta. Alltså han borde bli kock istället för Volvoarbetare. 

Helgnjuter

Ja det blev helg fort igen. Kanske för att jag har så mycket att göra hela tiden? Veckorna rusar iväg och vi är redan inne i slutet av september. Jag väntar på att smekmånadskänslan på jobbet ska övergå i slentrian och tristess men det har inte hänt än. Varje dag vaknar jag och känner glädje över att få åka till jobbet. Ändå jobbar jag nu nästan 100% om inte annat borde jag göra det från månadsskiftet eftersom jag fått ett nytt uppdrag. Vill ju gärna utföra det men väntar lite på att se till att jag verkligen får tiden för det också och med det lönen. 

Det märks här hemma att jag jobbar mer. Barnen kommenterar att jag aldrig är hemma mer. Maken att jag aldrig lagar mat...men som sagt 40 timmar i veckan på jobbet och sen stallet på det...för utöver att jag rider tre dagar i veckan så får jag ju åka med eller bara sköta stalljobbrt fler dagar än så. 

I onsdags var det hoppträning i Alingsås. Det var en underbar dag efter jobbet där i stallet. Njöt verkligen av hela den eftermiddagen. Hoppträningen gick bra också, Manolito hoppade alla hinder utan att stanna och Nattis har verkligen börjat rida honom så himla bra. Sen kommer vi ju inte hem förän halv elva på kvällen så man är ju lite trött dagen efter...

I torsdags tog jag lite tömkörning och den här gången jobbade han på bra framåt. Är väldigt missnöjd med hur tömkörningen gjorden ligger på honom bara., hans mage är så rund att gjorden åker fram. Han lär sig fort och är villig att jobba i varje fall. 

Och hoppträningen idag för Sanna på prk gick alldeles fantastiskt bra. Stor bana och äntligen fick jag se vilken fin galopp han har när han får sträcka ut. Snäll men pigg och Nattis fick kämpa med att samla honom. Tillslut gick han så väldigt fint. Hinderna är inte högs, som högst en oxer på 90. Men svåra lydnads övningar för en avspänd häst är nog så viktigt. Längtar efter att få rida imorgon.

Själv började jag dagen med att gräva rent de delar av köksträdgården som gjort sitt för året. Kvar finns bara bönor och rödbetor och väldigt massa ringblommor. Växthuset får jag ta itu med nästa helg för imorgon ska jag träffa Anitha och ta en tur i botaniska eller trädgårdsföreningen. Jag träffade även kusinerna igår för after work. Ett par glas vin han jag innan systemet kraschade och jag fick åka hem men huvudvärk och nästäppa. Skönt att jag mådde ok idag för jag har inte riktigt tid att bli liggande.

Bekvämt

Just nu har jag snart suttit en timme i solen. Efter jobbet åkte jag förbi mataffären och köpte lite micromat. Vi mockade och fixade mat till de två hästar som står inne. Jag packade transporten och sen tog nattis in Manne för att göra i ordning. Själv satte jag mig med min pasta penne i solen utanför hästhagen. Det steker nästan, över 21 i skuggan... Och helt vindstilla med endast fågelsång och suset från trafiken i bakgrunden. Just nu har jag det bekvämt. Om tio minuter ska vi lasta och åka på hoppträning i Alingsås. En timme varje väg och mörkt när vi kommer hem. Men inte nu, nu lyser solen och jag har fet bekvämt.

Om ett par veckor är det mörkt och kallt och regnigt. Så ko mer jag sitta inne i stallet och frysa och undra hur jag kunde välja denna livsstil. Men inte nu alltså.

Politik...

Idag bekänner många färg, de politiska diskussionerna går heta i många sammanhang. Samtal som präglas av frågor, frustration...vi inser att vi tycker olika, oj röstade du så!? Men framför allt alla bekänner färg...blå, röd, grön...men ingen, INGEN bekänner brun...trots det, nästan 13% vilka är de? Statistiskt sett fler än två av mina arbetskamrater, fler än fyra av föräldrarna på jobbet, minst en av mina närmsta vänner...statistisk alltså. För ingen jag pratat med säger att jo jag röstade på SD för jag gillar deras plitik...inte en enda. 

Det kan hända att jag omger mig med kloka fina människor (självklar är det så) vilket innebär att just mitt facebookflöde svämmar över av ilska och oförståelse...och så pratar vi med varandra, försöker övertala varandra om vilket parti som man borde röstat på och kommer med argument...Tänk om vi tagit det samtalet innan valet? Med den som stod och vägde mellan brunt och regnbågsfärgat. Kan vi inte lova varandra att vi gör det om fyra år? Istället för efter?  

Nej det var inte roligt att vakna imorse. Jag brukar säga om mig själv att jag är politiskt totalt ointresserad och en vilde som röstar både höger, vänster och i mittcirkeln som det behagar och passar  men när jag vaknade idag förstod jag att det inte är sant. Det där med ointresset i varjefall. Jag BRYR MIG...ska aldrig säga annat. 

För övrig i dag då? Finns inte så mycket faktiskt. Inget annat värt att tänka på. Kanske imorgon, kanske jag hämtat mig. Inte ofta jag längtat till USAś politik med endast två att välja mellan, men det är ju onekligen lite mindre kris än minoritets regeringar och rasistiska vågmästare...

Imorgon ska jag krama en rasist (om jag hittar en) för jag tror att kärlek är starkare än hat...så vet du med dig att just du behöver en kram för att komma på bättre tankar till nästa val så är det bara att ta tag i mig, jag har kramar som räcker till alla (även för dem som behöver en tröstkram för att ni är lika ledsna som jag över SD frammarsch)

Löjligt nöjd!

Den här veckan har inte precis varit vilsam men dock både utvecklande och givande. Jag är väldigt trött. Men nöjd nu när fredagen är slut och jag har en vilsam helg framför mig. Jag behöver det, vila lite. .. Idag har jag tagit mig till jobbet utan mina amerikanska superdupertabletter mot influensa. Ingen hosta och bara lite nästäppa! Känner mig förhållandevis frisk alltså. Dagen började med mottagande av både glada och ledsna små barn, man är trött på fredagsmorgon alltså. Resten av dagen var full av ögonblick av nästan pinsamt trivsamma ögonblick. 

Efter jobb gick jag och sonen och förtidsröstade. Mest för att jag är livrädd att det skulle bli som i eu valet, då vi var i stallet och hanterade oförutsedda händelser ( nån med häst som förstår vad jag menar?)  så sent att vallokalen stängt.  Det skulle inte få hända i riksdagsvalet så idag gick vi bara för säkerhets skull.  Känner mig stolt över sonen och väldigt gammal. Tänk att mitt lilla barn får rösta i riksdagsvalet? (Men fortfarande inte köpa alkohol?) vi har diskuterat politik sista veckorna så jag hade full koll på vad jag skulle rösta på. Och nej jag följde inte valbarrometerns förslag om Piratpartiet den här gången heller. Sonen sa lite förskräckt vid valurnan att han nog borde ha pluggat lite på fler partier än det han tänkt rösta på och fler frågor....hur röstar man i landstinget när man Inte har kolla på vad partierna egentligen vill?  Ja du det frågar jag mig varje gång. Så svaret blev att man röstar med hjärtat på sin ideologi för man kan ändå inte sätta sig in i alla frågor och varje röst som inte är på nåt rasistiskt skitparti är en bra röst. 

Hade ett bra samtal med någon som kanske skingrat orosmolnet lite lite. Sen åkte jag till Manolito och red i paddocken. Även det var rosaskimrande silvermoln idag. Mjuk trevlig och till och med galoppen var fin. Tyvärr ingen bevis då jag var själv idag. Väldigt nöjd ponny som frustade redan i framridningen och gick mjukt. Själv var jag bara överlyckligt över att vi samarbetade istället för att bråka. 

Det blev ju inte sämre av att jag kunde njuta av att sitta och grilla med ett glas vin efter. Sköna sköna fredag!!!