Men vad jag inte kan!

Jätte sur blir jag när jag inte kan...så det kryper i hela kroppen. Av någon anledning sprider sig också illamåendet i kroppen också. Jag hoppas det är ett mentalt illamående så det inte finns nån virus eller så. Fast i ärlighetens namn har jag mått rätt illa hela veckan så det sitter nog mer i knoppen än kroppen.

Vad jag inte kan? Utav alla saker jag inte kan är det bara det jag vill göra just nu som faktiskt är ett problem, det andra kan jag ju strunta i...Jag har dock ett vackert ekgolv som legat i sina lådor sen strax innan jul och väntat på att bli utlagt i sovrummet. Och jag kan inte! Nu har jag slitit och försökt i flera timmar och det vill helt enkelt inte samarbeta med mig. Jag är för svag för att slå ihop det från kortsidorna så att springorna försvinner och de långa bitarna vill inte riktigt passa ihop hur jag än försöker lirka...Inte ens ett par väl utvalda svordommar hjälpte! Nej nu är jag riktigt riktigt sur och besviken.

Jag vet att jag inte har tummen mitt i handen för det är fjärde klickgolvet jag lägger i huset. Skillnaden är attt det här är "äkta" parkett och inte laminat. Kanske är det svårare för att trät är levande och ojämnt? Det är min teori just nu...Det kan ju också vara så att jag blivit mycket svagare på två tre år sen jag gjorde det hela sist. Man har ju hunnit fylla 40 sen dess och dessutom dragit på sig nackskada som försvagar kroppen. Men jag TROR faktiskt inte att det är så, jag tror helt enkelt att skitgolvet ska läggas av en fackman eller så...kanske en snygg snickare i blåställ? hallå? vart är du?... och tar du betalt i hallonsylt?

Mest besviken blir jag över att jag när jag äntligen städat undan flyttat saker och sett framför mig hur fint det ska bli om några dagar...med nya sängen och påslakanen...Liten lilleskutt tår skvätter ur ögonvrån.

Vi såg Toystory 3 i går. Grät nästan i slutet när pojken gav bort sina leksaker innan han åkte till college. Undrar om det inte är lite virus i kroppen? Det är inte helt normalt att gråta till humoristiska barnfilmer, tror jag...Och dockan var såååå läskig! Nästan exorsisten varning! Frågade barnen på jobbet om de sett den och några hade det...den var varken läskig eller sorglig i deras ögon..hmmmm dags för självreflektion kanske?

I morgon är det fredag och jag har lovat Dottern att åka på sportlovsutflykt nån stans. Det blir tidigt upp och rida på morgonen för att hinna det så det är väl bäst att lyssna på den där känslan i kroppen som skriker SOVA!!!!