Det här är inte mitt sinnliga tillstånd under De flesta yoga pass, även om jag skulle önska att det var det..
Jag har nu lyckats ta mig till träningshallen två måndagar och två små onsdagar på en månad. Kanske hade det varit lättare för mig om jag hunnit/orkat ta mig dit så många gånger på en vecka. Men eftersom det istort sett krävts en lyftkran för att få upp mig ur sängen på morgonen tänker jag att det räcker med en gång i veckan.
Efter kvällens pass tror jag att det räcker med en gång i månaden!
Min söta rara och ödmjuka yoga instruktör är i thailand och har övergivit sin stackars grupp till Vikarier. Förra måndagen var jag lite orolig för måndags lektionen är 75 minuter. Men det passet var så härligt.
Idag var jag så laddad men dagens instruktör hade mer muskler än nån annan i rummet. Efter första halvtimmen hade jag mjölksyra i låren och benen skakade som asplöv. Men man vill ju inte vara vek! SÅ man kämpar lite till och lite till...Sen inser man att det är helt galet. Hälften av deltagarna i rummet har gett upp och ligger i "barnet" några kämpar på...två står och tittar storögt och när lilla instruktören säger att deft är dags för tredje krigaren skakar de flesta på huvudet och står och tittar...nån enstaka försöker ett tag...jag lägger mig i barnet och tänker att nån måtta får det vara! Inte ens den mest meditativa tanke hjälper i det läget...men nästa gång! Då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar