Jagad.

Det började bra, med en ren häst som snabbt blev avborstad. Han har lite skav här och var och idag upptäckte jag att han är flintis på ett ställe på nacken. Hoppas inte det är nåt ålderstecken! Sen när jag skulle gå ut och rida kom en stallkamrat tillbaka från en kort skogsrunda och ville gärna följa med på en till! SÅ vi skrittade fram i skogen och det var verkligen helt underbart. Väl uppe i padocken började vi med att inte vara helt överens. Gå framåt? Och i form? Aldrig...Inte ensam, var är kompisen? Som han gnäggade! Hela kroppen skakade verkligen...Men sen gick det lite bättre ett tag.

Jag hörde ett prasslande ljud bakom mig i gruset. Det hörde Tabasco med...Bäst att fly från löven eller vad det nu kan vara! Fort...upp med huvudet och så iväg i studs galopp. Och löven följde efter! Precis bakom hovarna med långa vassa tänder i samma hastighet...oj vad det gick och sen tog den sats och skulle kasta sig över flankerna  som bergslejon gör...fast sen sprang den förbi oss i stället, för den var mycket snabbare...och räddare än oss med tror jag! Utöver långa vassa tänder hade den långa snabba ben och långa spetsiga, nej woppliga menar jag...öron. Vi vart jagade av en hare..ojojoj.

Efter den lilla händelsen hade jag en vacker dressyr häst men massa bjudning...väldigt lösgörande att få hyper skräck. Tyvärr inte lika lösgörande för matte. Men det gick bra i ryggen i varje fall, det har varit mins törsta oro med att rida Tabasco nu för alltid hittar han nån anledning att dra iväg. Men som sagt det gjorde inte ont alls så jag är verkligen bättre.

Det här är föresten världens minsta påsklilja...endast två cm hög... Det är verkligen ett misstag, jag hade tänkt att gräva ner den efter blomningen förra året men måste ha glömt den under en rosbuske. Lökarna ligger ovangör marken. De tär helt otroligt att den blommar! Jag måste nog gräva ner den i år, för att respektera överlevnads instinkten...