kan inte bestämma mig...

Idag har jag ägnat varje ledig stund åt att älta! Nu blev det ju inte så många stunder trotts allt för vi hade inte hittat någon vikarie och hade 20 barn. Det gick alldeles utmärkt försås för barnen är ju väldigt rara och väluppfostrade, förstås och gillar sitt "dagis". Men jag ville ju tänka! Ska vi slå till eller inte? Efter att ha pratat med alla häst människor jag känner har jag gjort en översikt av vad vi ska göra med hästen.

1. Rida i Padock, ute! mest på vintern.
2. Rida i skogen ute!...mest i vinterväder
3. Hoppa lite kryss i padocken (när det inte är halt)
4. Rida barbacka
5. Tömköra
6. Gärna pulkatolka 
7. Gosa. 

Det lutar alltså åt att vi vill ha en stabil, snäll, rund orädd ponny för barnen. Så till slut bestämde jag mig. Och ringde till Ranchens och sa att jag ville komma och rida igen! Ut i skogen, ensam. Ska jag ramla av för att hästen inte är stabil vill jag göra det direkt och inte vänta tills vi har skrivit kontrakt. Och om det fungerar vill vi hyra honom!

Sen Pratade jag med Emma på Vedis och undrade lite över Phantom som barnen är intresserade av. Han är jättesnäll och älskad, inte så viktbärande och bara 140 cm men helt enkelt en jättebra Ponny! Vad svårt det blev....fast jag kan bara rida nån gång ibland för jag är lite för stor...och är jag villig att avstå helt att rida? Ha lite is i magen sa Emma,  men det vete fåglarna...
 Tänk om man kunde få boka Fabian med en liten handpeng och bara kasta bort dem om vi skulle förälska oss i en annan Ponny! Eller tänk om man skulle behålla Tabby?

Jag fick ett litet extra överraskningspass idag på Tabasco för medryttaren blev sjuk. Jag åkte upp på kvällen och hade hoppats på gott väder Alla hästarna var inne så jag kände mig som en elak en när jag sadlade och drog ut min flockberoende springare i padocken. Det var ju vindstilla idag så det gick ganska bra. Dottern fick följa med som vakt för det känns lite olustigt att rida ensam när man vet att ingen kommer till stallet förrän på morgonen. Vi han skritta och trava över lite bommar och jobba lite övergångar innan himlen öppnade sig och det vräkte ner regn på oss. Då hade vi ridit 40 minuter och skyndade in. Lite små hopp men för övrigt tryggt och fint. Men jag inser varje gång att jag så gärna skulle vilja ha en häst där man inte behöver tänka så mycket utan bara kan ta förgivet att det kommer vara tryggt. Kanske en Fabian trots allt....?