ljuva sommar...

Det är något alldeles speciellt med svensk midsommar...Ljuvt och lite vemodigt på något sätt mitt att all festyra. Vi var inte så många i år. Alla fick plats under tak, vilket naturligtvis var väldigt tur för det var helt traditionellt väder för det helt traditionella firandet. Alltså helt utan överraskningar träffades vi strax efter ett för att intaga välkomst drink på rom och smultroncider, något jag absolut kan rekommendera om man uppskattar en sval, söt sommar drink. Därefter sill o potäter förstås och, hör och häpna, en liten jäkel till...Vi lyckades få slut på den där envetna flaskan och har nu bara en liten skvätt kvar i kylen...kanske räcker den till jul?

Naturligtvis har snapps en otrevlig bieffekt och lagom tills vi promenerar ner till midsommarfirandet på byn har vi kanske hunnit skåla ett par tre gånger så där som sig börs. Traditionsenligt stöter vi också på folk som man helst inte hade stött på i ett lite sommarberusat tillstånd. I fjol var det föräldrar från jobbet, i år vart det chefen...Jaja vi får hoppas att jag inte vinglade utan åtminstone gjorde ett någorlunda gott intryck.

Vi återkom och slogs med ett flygande parasoll som var avsett att hålla maten torr medan vi grillade. Allt smakade gott och och höll sig torrt förutom glasen som var lite fuktiga. Vid elva tiden var alla gäster utflugna och familjen samlades i hammocken för att njuta av sommarnattens flygfän...det var tackvare kyligt väder och blåst faktiskt helt uthärdligt, endast ett myggbett...

Dagen efter är aldrig riktigt lika rolig som dagen innan, om ni förstår. Men efter att ha ätit frukost på en sommarvarm altan och fått röjt undan i köket var dagen uthärdlig. De mesta av familjen har legat på filtar i trädgården och sovit...nu är det dags att sätta fart på grillen igen och kanske se om man vill ha något av det som blev över i vinflaskan...