men kära nån...

Nu får jag faktiskt ta mig i kragen...rycka upp mig helt enkelt! Så här kan jag inte hålla på och fördröja och skjuta upp hela livet...Den där kursen den går inget vidare alls. Igår jobbade jag till sex och kom hem lite försenad för jag pratade alldeles för länge med en favorittjej på jobbet. Maken hade av någon anledning lagat lax med broccoli och vitvinssås till pastan. Serverades med en halv flaska vit gnarley head. Barnen var inte hemkomna så för en gångs skull kunde vi föra ett samtal som helt exkluderade bashögtalare och minekraft. Vi var inte klara förrän klockan halv åtta.

Då var det dags att ta tjuren vid hornen men var hade jag lagt böckerna? En halvtimme senare fann jag dem i en förvaringspall under massa räkningar. Hur hade de hamnat där? En sida...en och en halv...måste nog kolla Facebook...två sidor, två och en halv...måste nog ringa ett viktigt samtal...åhhh vad jobbig text!!!

Vissa böcker man läser är skrivna för att förmedla något viktigt. Vissa böcker verkar mest skrivna för att skilja agnarna från vetet så att säga...de akademiker som förstår att läsa meningar utan slut och ord som inte går att uttala kommer förbi det inledande kapitlet och kan möjligen förstå andemeningen i boken.( jag är säker på att jag kan förmedla de 200 sidorna på ca 50 sidor utan att missa poängen) Varför? Vill författarna inta att människor ska förstå vad de vill säga?

Jag brukar tänka att det tog först tre år att bli lärare och lära sig alla svåra ord som behövs....Sen tog det tre år innan man lärt sig att säga alla de där orden så att andra människor förstår. Universitetsstudiernas baksida.

Nu har jag hållit kurs hela dagen och är helt slut i hjärnan. Förra fredagen kändes som den bästa kursen jag haft...samma upplägg idag kändes torftigt och innehållslöst...Jag vet precis varför och jag försöker att inte titta åt det hållet. Motivationen till att börja plugga nu är helt lika med noll.

Jag får plugga på söndag i stället, då är jag nog mer upplagd tror jag