öva öva öva...

Det är det ända som hjälper säger de som vet...Jag köpte ett jätte fint Hösegel till transporten i lördags och idag kom det mot postförskott. Verkar vara bra kvalitet och satt perfekt i transporten i varje fall. Så varför inte inviga det? Nattis gick upp och red i paddocken medan jag gjorde stallet. Det hade gått bra sa hon och han var väldigt pigg och trevlig. Tyvärr är det väldigt halt ute just nu. Men halka är j inget problem eller? I någon fantasi värld där jag bor  och verkar löser sig alltid allting till det bästa. Jag kopplar alltså på transporten kör fram, fäller lämmen och hämtar barn,ponny, foder och en lina...klockan närmar sig nu halv sex. Det är fortfarande ljust ute och i transporten har jag ju en liten lampa.

Fabbe är inte alls intresserad av att gå på...Dottern leder och lockar med godis när han gör rätt jag håller en lina mot baken som stoppar när han backar och släpper när han går fram. Tio minuter tar det innan vi fått på Ponnyn lugnt och fint. Ha är lite orolig och försöker backa mot bommen men äter sen lite hösilage ur seglet! Vi är nöjda och backar av...backa ja.. det var ju det man skulle öva på...

Och varför inte öva idag? I skymningen? På en fullständigt glashal stallbacke där det är väldigt trångt? Och om man nu ändå ska träna varför inte försöka backa runt hörn? När man ändå är på gång menar jag...

Det borde ha ringt nån klocka som sa " hallå vänta tills du kan få hjälp om det behövs" Men needå...öva öva öva...I 30 minuter satt jag således fast med framdäcken i en snödriva och släpet i en klassisk fällknivs position. Men jag har läst på! Hamnar man i trångt läge, var inte rädd för att koppla från och knuffa runt släpet. Så det gjorde jag...drog handbromsen försås och kopplade från och hej då släp...rakt bak gled det först långsamt sen fortare... rakt bak...där ett snyggt nytt dyrt släp stod och väntade på undergången.

Se det framför er...40årig kvinna sitter på huk och försöker bromsa 600 kg släp som glider på blankis. Inser läget och släpper. Kvar i hukposition knäpps sedan händerna och en stillsam bön går upp mot den stjärnklara himlen. "snälla Gud bara den inte kraschar i Hillevis släp" snälla snälla snälla...Gud hör så bra när det inte är mulet. Snyggt parkerade sig släpet bredvid som om det var hela planen från början. Där kunde jag lämnat det om jag inte var så förjordat envis och

självsäker....så då kopplar jag alltså på släpet och gör  om alltihopa en gång till med viss justering. Jag kopplade inte loss, det är ju dumt att låta Gud veta exakt hur dum man är.... utan stod och gungade fram och tillbaka i en EVIGHET och sen plötsligt var det på plats! Ja nästan för jag orkade inte räta ut det snyggt och prydligt. Något måste jag ju ha att göra nästa gång jag tror jag är nåt, eller hur?

                                                                                      DET VAR NYBÖRJARTUR FÖRSTA GÅNGEN...Det inser jag nu....