höst i stallet...

 Jag börjar få lite rutin på det här med att åka runt med hästar nu...Idag körde jag först Gino till PRK  innan jag hämtade Fabbe som var på sitt istadiga humör och först vägrade gå in i stallet och sen vägrade gå på transporten. Nu räckte det med att ta fram linan så gick han på så det tog ju inte mer är fyra minuter allt som allt ändå men jag börjar vänja mig vid att det går så lätt att lasta hästar. Det var annat förr när vi bara hade galna svårlastade hästar att leka med...

Vi har försökt få till en träff med Camilla och Jonathan på stallet flera gånger och idag äntligen lyckades vi. Det blev en fantastiskt skön tur till Kalle Gran och Sture Björk. Massor av trav och galopp för Fabian och Dancerman som gick väldigt lugnt och fint bakom, inte alls stressad eller så.  Det är kul att få se Fabbe galoppera på grusvägarna. I Öjersjö stallet är det mer paddock och skogsstigar som gäller. Nattis tyckte vi skulle göra det till en vana att åka varje helg för minst en dag i veckan ska man ju ändå rida ut och det är ju sant.

Ungdomarna verkade ha det trevligt tillsammans och satt och diskuterade skoldatorer och lärare då de plötsligt går på samma skola. Jag fick en väldigt rask promenad på en timme lite drygt. Jag körde hem Gino först och sen hängde vi kvar en stund på Partille och pratade. Solen var faktiskt framme ett tag men lagom tills transporten var parkerad och städad började det regna. 

Nu är jag mer eller mindre trött i hela kroppen efter att ha lyft baklämmen och donat flera gånger. Snart får man väl starta firma eller så...Annkins hästtransporttjänst (endast snälla hästar)...men gratis motion och styrketräning får jag ju... eller kanske inte gratis, ett dyrt gymkort är det! Men roligt...

Nästa helg är det klubbtävling så då ska vi åka igen med två hästar. Nattis startar två klasser, vi får se vilka. Jag hoppas att jag ska få en lektion i centrerad ridning på torsdag så då blir det till att åka till Lexby. Fabbe verkar gilla att komma ut och är väldigt pigg.

Det finns en liten bäck att vada i som kallas Mississippi. Där stannade vi på väg hem. Nästa gång ska Jonathan visa Klippiga bergen också, så blir vi väldigt beresta.

Jag har precis slagit in årets första julklappar och väntar nu på en pizza som ska levereras av maken för jag har absolut ingen lust att laga mat idag.