Vart ska man börja?

Idag hade jag min första träff med årets digitalare. Det gick riktigt illa...Inte så att jag gjorde bort mig men datorn gjorde det för mig. Jag brukar alltid hälsa välkomna med en liten historia, som är alldeles sann om hur jag gått från att vara dator motståndare till att leda kurser i kommunen på några år. Jag brukar avsluta med att säga att jag bara kraschat en dator. Idag kraschade jag nummer två...Där kan man prata om att få visa upp hur otroligt samlad man måste vara när allt skiter sig. Vad ska man säga? Jag fick låna en dator med fel plattform så vi kunde inte jobba med mailen som var planen. Programmen jag skulle visa fans inte i datorn och jag hade inte behörighet att ladda ner något. Det var ju bara att planera om och försöka göra sitt bästa. Det blir väl mycket information för nybörjarna ändå så när klockan var tre var de ganska möra. Det var jag också så jag fick faktiskt åka hem och ta en ipren innan jag åkte till stallet...

Väl där var det mockat och klart för Nattis hade kommit tidigare. Jag fixade foderpåsarna och fick även fylla på ute i hagen. Hoppas inte att torsdagarna är den dagen som alltid ska fyllas i hagen...Nattis skulle ha hopplektion så det blev till att bära upp bommar och hinderstöd medan jag städade stallet. Måste säga att jag beundrar henne. Det finns verkligen inget bortskämt där alls. Hon tog till och med in alla hästarna själv i regnet medan jag putsade sadel och sopade golvet...

Fabbe såg ut som en liten sportponny idag och hoppade fantastiskt. Nattis kunde räkna galoppsprång , byta galopp, fatta ny och rätt, styra perfekta vägar och hålla ponnyn framme och fin. Fasen vad duktig hon har blivit nu. Om två veckor är det klubbtävling och hon måste välja på 40 eller 60 cm. 40 är lite lite och 60 har hon hoppat bara enstaka hinder på. Jag tror nog det blir 60 ändå lite utmaning ska man ju ha.

Själv tycker jag att jag är en god mor som leder ponnyn i ösregn, bär hinderstöd och bommar och är världens snällaste...

En god men blöt moder...