hur?

Den frågan kan man ställa sig väldigt många gånger i väldigt många olika sammanhang. Just nu undrar jag mest hur mycket det kan regna och blåsa innan man helt enkelt går under av tristess?  Jag var i Alingsås på förmiddagen och fick därifrån med mig en bok. "Det goda värdskapet" av Jan Gunnarsson och Olle Blohm. Min första plan var att jag skulle ta ut lite komp i förskott idag, jag vet att joag kommer jobba 12 timmar extra de närmsta veckorna. Jag var hemma vid 12 och tänkte att det blir perfekt en halvtimmes rast och sen en timmes komp. Men såö öppnade jag boken och började förbereda mig inför Alpveckorna. Och vilken bra bok sen. Det blev ingen komp i stället satt jag över till klockan var efter två innan jag kom i väg till stallet.

Då hade det sköna varna höstvädret med lite lätt dis förbytts mot regnigt och VÄLDIGT blåsigt väder. Naturligtvis hade Fabian rullat sig. Om vi kunde sälja leran i hagen som inpackning skulle vi vara rika. Men Fabian betalar inte för sig, han bara kostar...

Jag gick ändå upp i paddocken för ett dressyr pass. Alla som någon gång försökt rida dressyr utomhus i 17sk/m och regn vet hur svårt det är att få till det. Idag gnisslade det så i träden att till och med Fabian kastade sig åt sidan titt som tätt. Tack och lov är det inte så svårt att sitta kvar men det är lite svårt att få till bra fattningar då. Vi jobbade med skänkelvikningar och framdelsvändningar  på ruter ess och bitvis gick det bra. Bättre än sist men han har ingen direkt bjudning just nu. Inte jag heller så efter 45 minuter när Fabbe bara körde in nosen mellan frambenen och ville vända rompan mot regnet la jag ner allt ihop och var väl ganska nöjd med  det. Stod i stället och kliade ryggen på honom och pratade med det sista paret in i stallet som ska dyka upp på söndag. Ung tjej med ponny. I Nattis ålder så jag är fortfarande enda vuxna...Men snart kommer en till hoppas jag.

nej nu behöver jag äta och glo på TV och slippa tänka på att det regnar. Hur mycket regn tål själen innan den krymper?