Äntligen fredag!

Yeees...man överlevde veckan och idag vaknade jag bara en timme efter att klockan ringde...idag var jag inte i tid. Men som tur var eller hur man ska säga var det manfall även i barngruppen så min frånvaro märktes knappast alls. Kom precis lagom till ägg och chokladfrukost och Sofia hade köpt med gott bröd så med lite kaffe var man ju igång. Fredagar är ett andningshål med färre barn i gruppen, planeringstid och glada människor. Förstår inte varför jag kände sånt motstånd mot att arbeta fredagar? Nåväl den som lever har förmånen att byta åsikt när den vill, till skillnad från de döda. Ännu en sak som är bra med att vara levande...

Förkylningen är tyvärr nästan fullt utblommad men efter att ha slängt ihop världens godaste pastasås och två glas rött känns det som ett ganska obetydligt problem. Värre är det med nacken. Lyfte ett barn igår... Inte bra, men han var ledsen och liten... Det straffar sig att ha ett hjärta. Känner mig i varje fall glad att mina lyft inte kräver lyftbälte och att mina bajsblöjor inte är såååå stora (daycare syrran?)

Nu ska jag bara vila hela helgen och ligga på soffan och gotta mig med choklad praliner. Nej vem försöker jag lura? Nattis är småförkyld och uttryckte en stor önskan om att slippa åka till stallet, så det blir till att ställa klockan och åka ut i kylan både på lördag och söndag. Fast nästa vecka är jag ju i London så då blir det inte nåt ridet bara massa öl och god mat...eller kanske mer jobb? Hoppas på en väldigt roligt arbetsresa och tror det kan bli det, idel trevligt folk och inspirerande möten, kan det bli bättre även om det inte blir tid för öl? Kanske sömn?

Inte ens katterna lämnar soffan när det är så här kallt. Latmaskar...tror jag kryper till kojs nu.