Kunde inte hålla mig från stallet idag. Solen sken och det var tryckande varm och i stallet hängde sadeln och väntade...snabbt sadlat och flätat och så upp i sadeln. Gjorde lite samma övningar som i går och i förrgår. La till en liten slalombana bara. Idag gick det bättre med både formen och galoppen. Sen blev det plötsligt lite dramatik i paddocken då en man kom gående med en Dramaten efter sig på grusvägen... Väldigt farligt! Fick ropat till honom och frågade om han kunde säga något så hästen förstod att det inte var livsfara på gång. Trodde det var en barnvagn men det var ju bara en Dramaten..."ja då så" sa jag till Fabian (eller mannen) men han kunde inte riktigt släppa det hela. Nyfiken är han också så han följde efter spänt för att se vart han gick. Knäpp häst...lyckades till slut avleda och gå tillbaka till arbetet en stund men varje gång han såg grusvägen blev det lite jobbigt för honom. Sen öppnade sig då himlen och överföll oss. Då fick det vara nog sa Fabian och kastade sig runt som en vettvilling...naturligtvis kom de långa tyglarna åt honom också som grädde på moset! Stackars stackars...det var tur man satt i westerrnsadeln för annars hade det blivit markkänning idag! Det var ju bara att rida tills han var lugn nog att sitta av men det regnet var bland de värsta jag varit med om! Tillslut sprang jag själv genom hagen med hästen släpandes efter för komma undan...
Vi var ganska blöta efter det passet. Fick snabbt strippat av mig kläderna och hoppat i en salig blandning av hittekläder, ett par små termobyxor typ storlek 164 cl och en fleecejacka. Dotterns vinterkängor fick duga och hennes svettiga gamla strumpor. Very sexy när man öppnar dragkedjorna på byxbenen...det var i varje fall väldigt kul efteråt och ridningen var jag nöjd med. Men varför måste det regna i 10 minuter när resten av dagen varit underbar? Och varför sitter man i tunntröja då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar