KOMPISAR

Bästa kompisar...

Vissa gånger faller allt bara på plats. Westernsadeln ligger på plats, fåglarna kvittrar och trots att klockan bara är halv tio så är det redan 19 grader, i skuggan! Dags för ridpass 2 och försöka komma ihåg allt man lärt sig dagen innan. Kroppen känns som om den blivit körd genom en mangel. Nacken gör ont, ryggslutet höll mig vaken till efter ett i natt och ändå...på et igen!

Fabian verkar tycka att de tär skitkul rent ut sagt. Inte nån gång sen han kom till oss har jag hittat formen så lätt och så avslappnat och så stabilt...dessutom helt utan att bråka de där först 45 minuterna vi brukar svettas tillsammans. Det är rätt mycket remmar att hålla ordning på och jag fick sitta av ett par gånger innan jag var nöjd med utrustningen. Planen var slängtrav och ponnygalopp. Det lyckades väl så där. Men idag satt jag nog lite bättre och galoppen blev rätt nästan varje fattning. Sen är den ju väldigt fyrtaktig vilket känns helt fel men ser rätt ut om man tittar på trail på youtube. Vår bästa gren är rygga i en åtta. Vi som inte ens kan rygga! Och vända runt sin axel på så liten fyrkant som möjligt...äntligen faller alla misslyckade framdelsvändningar på plats. Men det bästa är att vi är KOMPISAR hela ridpasset!

Jag funderar allvarligt på att åka och rida efter jobbet i morgon igen. Jag tycker verkligen att det är SÅ roligt!!!