Känns konstigt

Känns konstigt att ha ett nytt jobb. Konstigt att man efter bara en och en halv vecka är hemma på nya jobbet och tanken på att gå till gamla känns omöjligt att ens föreställa sig. Jag saknar mest att veta var allt finns. Mina gamla kolleger såklart men det borde snart vara dags att träffas för lite vin och skitsnack. I morgon ska jag luncha med Andjelika så då får jag lite tankning av folk man känner på riktigt. Det är konstigt att det känns som om man känner barnen redan och plötsligt är man en av gänget...första veckorna ska väl vara så där, smekmånadstrevliga, innan man lär känna varandra på riktigt. Det är då det blir riktigt spännande...

Jag har lite svårt att komma ifrån jobbet för det finns så mycket att göra på vägen men väl hemma skyndade jag mig i träningskläderna och ut i löparspåret...nån löpning är det inte att tala om, det finns ju ingen buss att passa...men en snabb promenad runt hela Jonsered medan åskan mullrande i fjärran och mörka hotfulla moln trängde sig på...Nu håller ni er en liten stund till sa jag till dem och de gjorde de. Nu har jag hunnit duscha och åskan smäller så nära att jag drog ut alla kontakter i huset, därför kommer inte detta att publiceras för än senare. Regnet öser ner i otroliga mängder. Jag kan ta det, när det är skönt och sommar fint in emellan som idag. Sensommaren är speciell den med.

Framför allt vissa av sensommarblommorna. Solhatten dog men istället frodas höstanemonerna från mormor...

Visst är de fina?