Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

söndag 11 augusti 2013

Det är mycket i början

Veckan gick ju fort trots att arbetsdagarna var väldigt långa. Det känns som om min nya arbetsplats kommer vara rolig och spännande. Barnen har varit jättegulliga och personalen verkar både trevlig och väldigt kompetent! Det är kul att få börja om med de där viktiga samtalen om verksamhetens innehåll och syfte. I onsdags han jag göra en hel del viktiga saker men jag är lite stressad över att jag ska hålla en liten presentation på torsdag redan om mina 10 bästa appar för förskolan. Bara att välja 10 var ett problem, det finns så många. Sen vill jag ju gärna visa vad barnen kan göra med dem men eftersom det jag gjort tidigare finns på gamla jobbets iPads behöver jag snabbt få hjälp av de nya barnen att göra något kul och kreativt. Inte så lätt att övertala dem bara när de har annat att göra... Det blir som det blir.
Och på torsdag kommer äntligen Fabian hem igen så det är väl där min fokus ligger när jag inte är fokuserad på jobbet.

På fredagen hämtade jag Nattis på Vedbände så hela dagen gick till att åka bil 50 mil och titta på en uppvisning. Väldigt trevlig och som tur hade jag trevligt resesällskap av Theas mamma Anki. Nattis var väldigt nöjd med lägret och framför allt sin ponny Tuborg. Han hoppade bra och hon kom trea på hopptävlingen av 35 starter. Hon hade nog varit nöjd om inte den vinnande tjejen varit lite kaxig mot henne innan och sagt att hon åtminstone skulle slå henne när Nattis önskade lycka till i tävlingen. Hästtjejer har en tendens att vara lite dryga men det gäller kanske alla oss hästmänniskor? Jag ska börja jobba på min dryghet men den håller liksom inte när man kommer med en fet ponny som inte kan gå i form. Överlag var det mycket trevligt folk där och Emma Toller måste vara världens gulligaste hästtjej!

Jag fick träffat min gamla fina Tabasco som kortast i hagen. Han fick lite godis och såg ut att må bra trots sina 28 år! Fast han kände inte igen mig längre men det är inte så konstigt. Det var en skön känsla att känna att Fabian är den jag längtar efter.

                                        Lite bilder från kadriljen















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar