Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

onsdag 19 november 2014

Piller e bra...

Och att inte vara i barngrupp idag var nog ganska bra också. Och eftersom jag klämde in ett litet föredrag igår efter jobbet och läkarbesöket men innan sjukhusbesöket hade jag sovmorgon. Det var fantastiskt skönt. En nackdel med att jobba heltid är att man måste börja tidigt alla dagar för att få ihop sina timmar. Jag hade visserligen ett möte så jag var på kontoret halv tio. Mötet var spännande och jag fick en inblick i ett system jag inte kunde något om sen tidigare. Sen gick dagen så fort och jag han inte riktigt med att göra allt jag borde ha gjort. Jag måste tex komma ihåg att bjuda in till ett möte och får inte glömma skicka det i morgon. Jag hatar att ha saker hängande över axeln för det går så mycket energi åt att komma ihåg vad man ska göra.

Handen är lite lagom löst hoptejpad. Det känns nästan inte alls i den att den skulle kunna vara skadad. Pillerna hjälper kanske till där också för nu på kvällen känns det genast lite mer än det gjorde mitt på dagen. Men jag är förvånad över hur bra det känns. Lite irriterande att inte kunna göra något med handen bara. Kan inte sätts nåt tryck alls mot den för då kommer smärtan direkt. Får be om hjälp med att skära maten och bära stolar och annat. Men svullnaden är nere på hälften efter bara fem små piller så de är nog mer potenta än man tror. Räknar med att kunna ta bort tejpen om några dagar och vara hyfsat återställd. 

Det jag oroar mig mest över är nog att inta få rida på ett tag. Jag har precis kommit på hur jag ska göra känns det som och är så sugen på en ny lektion! Men Lisbeth har lovat att hjälpa mig med sadeln på söndag så vi kan rida ut. Och på lördag vill nattis att vi ska skritta ut alla i stallet i Delsjön så får jag bara hjälp att lyfta bakluckan ska det nog ordna sig. Tänk om jag bara slutar rida så där nu? Och blir en ponnymamma på heltid? Nej fy så deprimerande...

Det är roligare att tänka på vilken rolig workshop jag hade idag. Många nya ansikten jag inte sett förut som dök upp. Så trots lite handstrul är jag jättenöjd med min dag.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar