Satan i gatan...

Så får man säga om det vill sig illa. Jag vakande inte med utvilad hand utan tvärt om så var den jätte svullen och inte alls rörlig. Insåg väl då nånstans vid sextiden att jag kanske skulle ringa en doktor. Läkare är ju inte riktigt min grej för jag får ju alltid för mig att de ska amputera eller nåt liknade. Jag går ju heller inte till doktorn om det inte är nödvändigt. Och om jag går vill jag träffa Gunnar. Tyvärr svarade inte Gunnar i telefonen, hoppas inte han slutar vara läkare. Men han är ju säkert 80 år eller så och skulle ju på semester i Nepal och rida vildhästar sist jag såg honom vilket var 2011. Kanske han stannade kvar där? Jag fick i varje fall bita i äpplet och ringa en vårdcentral. De ringde tillbaka!  Bara det... Och sen hade jag turen att få en akut tid en kvart efter jag slutade arbeta och 45 minuter innan jag skulle hålla ett föredrag. Tant doktorn var snäll. Klappade fint på handen och undersökte. Det gjorde jätteont. Och så fick jag en remiss för att kolla om det var nåt brutet. 

Jag höll sen det där föredraget och så åkte jag till sjukhuset. Allt gick så smidigt. In och titta på tv en stund (vet nu vilka som var i final i mästerkocken) och sen röntga och så åka därifrån. Inget brutet. Tack och lov, hade inte velat köra vidare till Mölndal för gipsning. Jag vet inte vad som är fel med handen tyvärr. Doktorn trode kanske att jag skadat några ledband eller muskelfästet inne i handen när jag drog fingret ur led för några veckor sedan. Nu ska jag hålla fingrarna stilla ett par dagar eller veckor. Och äta  orudis, som jag hatar men som ska hjälpa mot den ganska kraftiga inflammationen och svullnaden i handen. Jaja...hon tejpade ihop fingrarna också och då kändes det mycket bättre genast.

På jobbet idag har jag mest gått runt och mesat. Det är inte möjligt att klä på små barn kläderna med en hand eller hjälpa till att skära maten. Men mycket annat fungerar bra så världens bästa kollegor har lovat att jag får komma och jobba och göra det jag kan göra och slippa det som inte funkar. Hoppas verkligen att det inte tar veckor som doktorn trodde utan dagar. Barnen på förskolan är världens finaste. När jag sa att jag skadat handen klippte de till och limmade ett handleds skydd till mig så det inte skulle göra så ont. Som ett gips liksom....

 Jag älskar mitt jobb och vill verkligen inte vare hemma en sekund mer än jag behöver!

Tyvärr får jag avstå ridningen ett litet tag. Det går inte att hålla tyglarna med en hand. Kanske jag kan rida ut i skogen med en kompis på söndagarna men inte träna. Tur att jag han med den där lektionen i söndags innan det krasade sönder i handen. Nattis fick göra stallet nästan själv idag. Jag kunde mocka lite grann sopa stallgången och hämta kraftburkar. Sen hade jag ont i ryggen, inte handen...så när tejpen sitter på fingrarna är det inte så smärtsamt men när jag tog av det för att duscha insåg jag att det nog fortfarande gjorde ont.

Jag är glad att vården visade sin bättre sina i varje fall, väldigt många trevliga människor som ställer upp och fixar, och snabbt gick det med. Tack för det doktorn.