Lite trött

Snart har man ju jobbat en hel vecka efter jul och man är redan lite trött. Kanske det beror på att jag har svårt att komma i säng på kvällarna, hjärnan tror fortfarande att det är lov. Det kan också vara så att vi har lite andra stallrutiner nu när Manne står. Istället för att skynda till stallet efter jobbet åker vi upp på kvällen efter maten. Det är ganska mysig och funkar ju jättebra om man slipper vara ute i mörkret och rida. Idag fick han sin fjärde behandling och senan är så mycket bättre att man knappt tror det är sant! Idag var benet helt svalt och vi kunde känna formen alla tre senor. En liten svullnad kvarstår bara mitt på benet. Det är ju givetvis omöjligt att säga hur senan ser ut på insidan men det är bara en dryg månad kvar till  veterinärbesök.

Källaren verkar bli färdig fortare än beräknat. Eller vad jag beräknat... Idag var golvet slätt och fint och flytapacklat när jag kom hem. Vi har lite funderingar på hur vi ska nu utnyttja ytorna där nere så vi får så mycket plats som möjligt och så att det ser lite snyggt och ordningsamt ut. Kanske jag till och med kan börja använda några av sakerna som ligger där nere i det allmänna kaoset? 

Nu ska jag vara noga med att sortera och hålla ordning...i varje fall bland hästsakerna. Jag hoppas på att få sålt massor av saker på second sadle där jag lämnade in två hela påsar med ridkläder. Jag ska lämna in min westernsadel på en annan begagnad shop på söndag och tar med mina täcken och schabrak och annat som jag vill bli av med. Jag har en som är intresserad av sadeln som bor på vägen ner. Har jag riktig tur, vilket jag faktiskt förtjänar just nu och det är dags för universum att presentera nästa goda tillfällighet, så passar sadeln hennes häst så jag får sålt den utan att behöva betala kommission. 

Idag fick jag lite tråkiga besked om ett av mina roliga uppdrag på jobbet. Mitt IT-jobb ska gå i vila nästa läsår på okänd tid. Kanske vill de använda mig igen i framtiden det beror på hur utvecklingen ser ut och vad de behöver satsa på. Jag är givetvis lite besviken, men är i varje fall glad att jag då får ägna all min tid på det som faktiskt är det jag tycker är det allra roligaste och viktigaste, barngruppsarbetet. Dessutom är det väl så att när ett fönster stängs så öppnas en dörr...det är bara att vänta på vad livet vill erbjuda för ny utmaning. Jag sitter lugnt i båten och väntar på att sparvarna ska komma flygande in i min öppna mun, de gör alltid det bara man har lite tålamod.

Ta tex Mannes senskada. Precis dagen innan vetrinärbesöket sålde jag transporten som stått osåld sen augusti. Hade jag sålt den innan vi köpte den nya så hade vi inte haft 10000 att lägga på Mannes behandlingar och mediciner. En god tillfällighet bara så där när den behövs som mest. Och om inte Manne skadats hade vi inte fått möjlighet att lära känna biolight och lärt så mycket om detta.

Så allt sker alltid av en anledning, det är bara det att man kanske inte vet vad det är eller anledningen kanske inte ens finns ännu men den kommer... Man behöver bara lita på att universum levererar.