Igår promenerade vi i 7 minuter innan vi insåg att det var bättre att avsluta än att vänta in ett skadligt bocksprång. Otroligt så totalt misslyckade vi känner oss när vi då bryter och går tillbaka till stallet. Visserligen såg senan bra ut när Klara gav biolight idag. Nattis promenerade idag, 10 minuter med ett bocksprång och innan dess stora spanskskrittsteg...inte bra alls.... Och som sagt de där bocksprången är inte bra!!
Jobbet var däremot jättebra idag. Fast sorgligt. Sista arbetsdagen för en av de bästa kollegor jag jobbat med. En av de bästa terminerna, så roligt vi haft. Nu får han gå vidare och göra saker som är bättre för honom med det lämnar ett spår av saknad hos oss. Det är sorgligt...
För att komma till badrummet behöver jag balansera på en bro, vilket går bättre efter två glas vin än innan. Kommer inte åt mina ""saker" i badrummet utan får sova med smink, så är jag inte vacker i morgon så vet ni varför. Inte bara mental utbränd alltså!
Hästen gör mig dock lite utbränd när jag tänker på att vi bara är i januari och vi tidigast kan var tillbaka i form i april! Hur ska jag orka? Världens bästa mamma har erbjudit sig att hjälpa till så jag hoppas på en hållbar lösning inom kort. Jag skrev om våra bekymmer och fick ett svar, som kommer från himmelen. På Facebook kom ett erbjudande som jag hoppas ska innebära räddningen för min själ och kropp! Kanske måste vi tänka nytt och annat men det kan bli bra. En vän i nöden med bra igångsättningsmöjligheter.
. Lite sorg över vad jag måste lämna i så fall men kanske det som avgör Mannes framtid. Håller tummarna för att allt blir som det ska...SNART! Kanske en ny Stallplats, kanske vi får se i helgen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar