tillslut

Sluta vara sjuk snart för det är inte roligt att prata med dig när du är sjuk! Så stormar hon ur rummet och hade jag inte sett att det var ett leende i mungipan och i ögonvrån hade jag nog känt mig lite ledsen... Idag var jag Kompledig! så skönt men ganska trist att vara hemma sjuk då. Fast nu var jag ju inte hemma förstås utan jag tog ett par daytime till frukost och sen åkte vi till Hööks för jag hade behövt köpa en ny ridjacka eftersom dragkedjan gått sönder. Tyvärr blev jackorna varken varmare eller snyggare för att de hade 20% rea. Den enda snygga jackan (som inte kostade 800) har redan min stall kompis köpt så det blir lite uniform om vi kommer båda samtidigt med den och dessutom har våra svarta fodrade ridbyxor på...lite husvagns semester helt enkelt.

Istället köpte jag ett underlägg till min däckel som genast låg mycket bättre på, Dottern köpte dessutom en mössa, en reflexväst, en damborttagare och på något sätt låg det ett pennfack i påsen i form av ett gosedjur. Hur kom den dit? Hon måste ha smuggglat dit den under mössan när jag tittade åt ett annat håll. Betald var den i varje fall som tur var. ( men jag frååågade ju; då när du stod och tittade...och sa..mmm, sen...). För detta betalade vi ynka 150 spänn eller vad det var för just idag var rabattkortet fyllt.

Dottern skulle rida lektion idag så det var bara att åka vidare till stallet. Det är ju bra att hon sköter det mesta själv nu så medan hon höll på att göra i ordning så satt jag i det uppvärmda fika rummet och njöt. Det var hoppning idag. Fast Fabian ska på riktig hoppträning i morgon så vi tog det väldigt lugnt. Dessutom verkade han lite trött idag...orkade inte riktigt ta i. Det blev lite bommar på marken och upphöjda galoppbommar på böjt spår, en övning som de klarade jätte fint även om han inte ville ta alla vänsterfattningarna från skritten idag. Hoppningen blev på en liten fyra hinder bana först i trav och sen i galopp. Han hoppar lite tidigt när han inte har farten uppe och idag var det inte bästa dagen om man säger så. Dottern gjorde en god insats som satt på trotts lite långa flacka språng. Hoppas det går bättre i morgon, tror ivf att lite konditions träning står på programmet framöver:)

I eftermiddag kom jag till en insikt! Om man mår som ett ruttet päron varje gång medicinen går ur kroppen kan det vara ett tecken på att man helt enkelt inte mår bra! Så imorgon har jag faktiskt sjukskrivit mig, hör och häpna. Det satt långt in ska ni veta...imorgon ska jag inte gå till stallet, Jag ska inte ta tabletter som döljer symtomen. Jag ska dricka ÄCKLIGT ingefärs te och läsa bok och se på TV och kanske om jag får tråkigt så kanske jag fuskar lite och jobbar undan lite digitalkompetens så jag kan vara ledig på fredag också utan att bli fattig...

In i dimman...

På fler sätt än ett.  Jag var verkligen inte helt kry när jag gick upp i morse. Men ett par daytime och lite kaffe gjorde susen. In i dimman alltså...Vi hade stängningsdag idag och den handlade om samtal. Min roll blev lite diffus/dimmig, jag skulle var lite behjälplig men det slutade med att jag på förmiddagen hängde med chefen och pratade viktiga saker och på eftermiddagen satt jag och lyssnade på när andra samtalade. Till lunch vin ångad kummel med skaldjurssår och viol pannakotta...Man gråter inte. Det var dessutom väldigt vackert på Aspenäs.

Lite trött blev jag förstås på slutet och rätt som det var gick medicinen ur kroppen så där satt jag och nös och frös och var lite dimmig i blicken. Väl hemma hade Maken lagat middag som vi kastade i oss innan det var dags för stalltjänst. Eller ut i dimman som man också skulle kunna säga. Vilket fantastiskt väder! Man ser inte långt med det man ser i dimman blir så poetiskt på något sätt. Nu har vi äntligen fått allt på plats i stallet. Vi gick i hop alla hästägare och köpte ett svindyrt foderbord. Det betyder att man numer inte behöver kämpa sig ut i hagen i mörker (och regn eller snöstorm) för att fylla automater. I fjol höll just det på att knäcka lusten och ryggen totalt. Vi har också köpt hönät som hästarna kan äta långsamt ur så det är lättare allt i stallet. För säkerhetsskull tog jag med Dottern som fick mocka alla boxar och springa upp och ner i trappan med foder lådorna. Hon hämtade de flesta ponnysarna med så jag har faktiskt mest stått och njutit av höst dimman och ljuset som spotlightsen kastar mot kastanjeträdet...Helt klart lite dimmig även i huvudet...

häxor och vampyrer!

Och massor av vitlök...För den här förkylningen har bara visat sina mjölktänder ännu tror jag...Igår var jag riktigt kry trodde jag men när jag vaknade i morse insåg jag att det bara var ett andhål. Ont i halsen, tät, yr och allmänt matt har jag ägnat dagen i ensam tristess. Först gjorde Jag misstagen att ställa fram klockan en timme. Gissa om Maken var sur när han gått up två timmar för tidigt på söndag morgon? Gissa vem som var glad när hon vände på sig som en katt och sov vidare? Jag åt faktiskt frukost sen innan jag gick och la mig under värme filten (denna fenomenala uppfinning som får varje nerv i kroppen att skälva av lycka). Jag läser en väldigt bra bok av Carlos Ruis Zafón "Vindens skugga"- Mycket bra slukar bok som tack vare sitt poetiska språk känns tillräckligt kulturell för att inte ge dåligt samvete om man blir liggande...man har ju "utvecklats" och lärt sig något....Grymt spännande också. Jag har läst en bok till av samme författare som jag också älskade, "Ängelns lek" Båda tangerar det övernaturliga men inte skrämmande...En bok för dig Syrran?!

Jag försökte också skrämma bort förkylningen med Lakris pipor...massor. det verkar inte hjälpa...konstigt jag trodde det var en gammal huskur. Maken har övertalat mig till slut att dricka hans huskur. Ingefära, riven färsk, med honung och hett vatten....smakar riktigt illa trotts att jag spikat den med lite whisky.

Dottern har varit ute och Halloweenat i eftermiddag, Maken varit på LP mässa och Sonen spelat tennis. Passade således på att glo på tv Först Hästens arbete i töm( det går ju inte att se på sånt när familjen är hemma) sen A-team och nån polisserie från hawaii? Lagade samtidigt mat från soffan. Sonen kom hem, åt och vände. Han ska hänga i Lerum i kväll med "polare" ( ja morsan...nej morsan...jaaa! vi ses!) Lerum? undrar om man ska oroa sig? Lerum känns lite otippat på nåt sätt. Men är man 16 måste man väl hänga nån stans och aspen känns lite bättre än nordstan...tror jag. Skönt att ett barn ägnar sig åt riktigt halloween firande! Fast ingen ville titta på skräckis med mig så jag glodde på Blade och åt upp resten av piporna. Måtte de hjälpa för imorgon är det jobb igen.

halloween helgen är här!

Jag älskar Höstens finaste högtid!


Att den sen sammanfaller med barnens födelsedagar gör den inte sämre på något sätt... Man får ju anledning till att laga lite fin middag och bjuda gäster. I år var det bara Kära Mor, men så trevligt det var.

Dagen började betydligt bättre än tidigare dagar i veckan. Inte helt klubbad alltså. Trött och snuvig men yrsels är borta (även om den kom tillbaks senare på kvällen av helt andra skäl...) Var lite lätt sugen på att sluta rida på Råda klockan nio på lördag morgonar men idag fick jag stifta bekantskap med en ny förmåga. Leo stor och snäll. Faktiskt så stor att jag inte når upp att sadla då mina armar inte kan lyfta någon ting över axelhöjd egentligen. 177 cm i mankhöjd ! Jag hade tänkt att be om en lite mindre och nättare häst efter som Simba tar för mycket på ryggen. Gissa om jag blev nervös när jag såg vem jag skulle sitta på? Leo är väldigt känslig och jag har sett honom krabba fram och studsa i galoppen mer än en gång Efter halv passet var jag dock övertygad om att jag nog får fortsätta på Råda ett tag till...vilken kille! Fast både rygg och nacke känner allt av det efteråt...Nu är det två veckors lov till nästa gång så man får lite sovmorgon trots allt.

Efter Råda var det förstås Fabbe också som vanligt. Trevligt  också som vanligt. Inte som vanligt var det efteråt för vi har hunnit gå på Allum, laga middag och göra fint för halloween. Middagen blev god och vinet slank ner innan vi tittade på en klassisk B skräckis (kanske inte så klassisk...mest b) för att riktigt viga in årets högtid. " Minst en skräckis om dagen gör Pumkin King glad i magen"

kväll

Fredag kväll, äntligen! Och vilken härlig dag det blev ändå:) Ponnyn var smutsig som aldrig förr, skolkamraten trevligare än jag mindes och ett par ridbyxor till Dottern hade hon med utöver Tosca kaka till Kaffet. Vi pratade häst en timme samtidigt som vi borstade och myste med Fabbe som visade bästa sidan under smutsen. Lektionen gick så bra sen...visserligen var jag yr ända tills jag kom upp på hästryggen och började jobba! Vipps så mådde jag bra...Vi valde en lugn lektion med massa skritt, muskelbygge ( mest ryttarens vader som krampade  efter att ha ridit utan stigbyglar) Och lite trav. Tror Ridläraren var orolig att jag skulle halka ur sadeln av yrseln. Fabbe var i varje fall på sitt absolut bästa humör. Frustade tuggade och gick i riktigt trevlig form halvvägs igenom. Fast när jag ställer lite krav slår han med huvudet det gör han aldrig med Dottern. Vi var riktigt goa kompisar idag Jag och Ponnyn...

Blev kvar och städade lite i stalllskåpet och köket, tog en pulver soppa till lunch, pussade lite ponny innan jag hamnade på soffan igen en stund på mellanlandning till nästa stall...Yrseln är betydligt bättre, faktiskt om jag inte känner mig lite lugn...avslappnad...kanske nästan liiiite lycklig?

nejmen...

Dottern vaknade med ett ryck tio i åtta och stod hysterisk i dörr öppningen...efter lite verklighets check förstod jag att hon försovit sig och behövde lite mentalt stöd för att komma på hur man gör då;) Det var inte stor idé att krypa tillbaks i sängen så morgontidningen är läst, kaffet urdrucket, det viktiga samtalet till försäkringskassan ringt. Nu ligger jag utsträckt på soffan och funderar på om jag är
1 magsjuk
2 stressad
3 förkyld
4 har öronkristaller eller hjärntumör

Fryser gör jag ivf och känner mig lagom yr och matt. Dessutom sov jag riktigt dåligt i natt med för jobb och fritid och alla måsten bara snurrar och snurrar. Jag tycker lite synd om mig själv helt enkelt och inte ens en ipren verkar hjälpa den här gången. Vad som lättar upp livet lite denna gråmulna fredag morgon är att den vita katten Merlin kryper upp i famnen och spinner så saliven droppar, det låter inte så frächt kanske men är en glädjekälla.

Sen annan otroligt upplyftande sak är att huset invarderas av småfåglar så här års. Varje höst samma sak...De sitter på altanen och kvittrar. Sätter sig på husfasaden och knaprar kalk tror jag, säkert inte bra för huset men de är såååå söta! Vart gömmer de sig på sommaren? Jag ser dem visserligen flyga runt men inte som på hösten. I trädgårdslanden sitter sparvar, koltrastar, rödhakar, blåmesar och taljoxar i stora flockar! Och vilket liv de för...Kanske vill de bara påminna mig att köpa frön till vintern?

För att pigga på mig extra har jag också bokat en ridlektion idag, inget hjälper som lite tid i stallet:) Jag har också stämt träff med en gammal gymnasiebekant klockan 11 i stallet. Hon gillar hästar, vill väldigt gärna träffas och eftersom tid är min största bristvara är det ändas möjligheten att få till en träff. Just nu känns det inte helt lockande med tanke på hur jag mår. Bekantskaper tar mer energi än de ger till skillnad från nära vänner och släktingar som får ta en som man är, med skäggstrå på hakan (som kan få sitta där över halloween) och glåmig uppsyn...äsch föresten även skolkamraten får väl stå ut...

Vad jag egentligen skulle vilja är att ägna lite tid åt mina goaste vänner men tiden bara rusar iväg. Igår hade jag först ett tre timmars möte och sen ett tre timmars möte till...på kvällen. Det är inte underligt att man är lite sliten. Det ska bli skönt att vara lite ledig ett par dar... Imorgon fyller Sonen 16! om en vecka fyller Dottern 12... så det är klart vi behöver nog klämma in ett par kalas...eller inte.

tar det aldrig slut?

Oj så jag sov gott i natt...tungt kan man säga, nästan för tungt. När jag vaknade i morse var jag fortfarande så tung att jag inte riktigt kunde stå på benen. Helt klart nån balans grej för jag vinglade runt och ramlade tillbaks i sängen. Lite frukost gjorde det hela  lite bättre men jag var nästan som berusad på jobbet också. Tur att ingen trot man tagit en liten morgon hutt. (i varje fall tror jag inte de tror det.) Jag är ganska säker på att dret är kombinationen trötthet och total nästäbba som gör det. Även om spekulationerna genast började nämna kristaller i örat och annat...kanske en tumör? Nåväl inte värre än att den gick att leva med.

Jag gillar annars onsdagar för då brukar jag hinna så mycket kul på jobbet. Idag var jag dock lite irriterad, mest för att inta allt bara flyter på som jag vill hela tiden. Vi hade i varje fall världens härligaste tema lek både inne och ute med gruppen idag och alla har fått göra båtar...Jag ska inte gå upp i morgon bitti dock utan verkligen ta ut min över tid.