magmuskler?

Vart är de när man behöver dem? Musklerna alltså. De sista gångerna jag har ridit har magmusklerna blivit alldeles matta av ansträngning. Kanske har jag plötsligt börjat rida på ett annat sätt? Hoppas i varje fall att det blir ett synligt resultat av de ansträngningarna innan bikinin åker på. Idag var vädret underbart igen så jag åkte till stallet direkt efter jobbet. Naturligtvis var Fabbe smutsig men det går förvånansvärt fort att borsta ändå.

Jag tyckte att ridningen gick jätte bra idag. Pigg och framåt och glad. Jag tycker till och med att han går lite gran i form rätt som det är och idag var det mer i form än ur...fast sen inbillar jag mig kanske? Jag får ringa Amy och fråga om hon kan komma snart...

Det var härligt oavsett men sen kom jag på att jag hade lite mer att göra av jobb grejor...Det värsta med att kumna styra sin tid är att jag plötsligt har suttit till klockan tio på kvällen med saker som visserligen måste göras men hade jag haft en tid att gå hem så hade jag avslutat dem och gått hem.... Nu har jag i varje fall skickat ut sista inbjudan till kursen, en lunch anmälan för examinations dagen, och en anmälningsblankett för nästa års digital kompetens. Det känns bra. Kvar att göra till nästa vecka är en enkät för utvärdering och möjligen att skriva färdigt en uppsats. Idag började jag mentalt skriva på en projekt rapport för IT projektet i sävedalen också....jag borde gå och sova varför gör jag inte det?

pusselbitar

Idag föll några på plats. Pusselbitar alltså. Inte tillräckligt för att man ska se hela bilden men så många att jag känner ett visst mått lycka.

Det regnade och regnade men när jag klev ut från jobbet halv nio på kvällen luktade det VÅR. Regnvåt asfalt, blommor och något annat odefinierbart som bara gör mig lycklig. Jag var tvungen att stå en stund och lyssna på kvällsfåglarna och lukta innan jag kunde gå in.
Då föll min blick på några blommor jag försökte gräva upp i mormors trädgård i söndags men inte hunnit/orkat plantera ännu. Hyacinten fick jag inte med löken upp på så jag tog in den och satte den i en vas så nu sprids det vår/juldoft i huset. Den lilla ängeln som står och luktar på den var också mormors och jag fylls av tacksamhet över allt fint jag har i livet och har haft som nu finns kvar i hjärtat.

Så det där var väl ett nästan lite nyandligt inlägg? Det är det första och kanske sista....känner mig inte sådär fin på insidan egentligen att jag har massa fina visdoms ord att dela med mig av :)

Idag fick jag ett par riktigt bra stunder i livet så kanske är det ren och skär gudomlig inspiration? (eller inte)

Kvällen avslutades med workshop i iPad. Endast fyra deltagare i dag och utöver att vi delade erfarenheter och jag tipsade om appar blev det ett informellt och mycket givande pedagogiskt möte av nästan överkvalitet! Känner mig riktigt upp rymd över att den typen av möte kan ge alla så mycket i så olika karaktär. Allt från pedagogisk dokumentation till förhållningssätt om IT och vardagsarbete i allmänhet...GRYMT roligt och trist att jag nog inte får in sådant i de % jag har att jobba med nästa termin. Fick också ett nytt avtal att skriva på för resten av terminen där det står att jag jobbar 25% av en 85% tjänst men jag gör 60% + 25%= 85 inte samma sak eller hur? Min tjänst är 100% men jag är tjänstledig 15...tänker jag konstigt nu kanske men jag tror att 25% är 10 timmar i veckan och att 25% av en 85% är mindre och alltså får jag för lite betalt? Matte är som sagt inte min starkaste sida..

Jag hade ett jättetrevligt möte med Chefen idag och insåg varför jag inte känner mig så sugen på de jobb jag tittat på. Vi hade verkligen roligt och jag är så sugen på att fortsätta med de frågor vi arbetat med i området...inget annat gör mig lika sugen faktiskt. Grymt bra stöd från Henne kände jag i dag vilket gjorde att jag bestämde mig för att åtminstone jobba kvar till januari då vår gemensamma kurs är slut och kanske längre beroende på om jag kan få lite andra uppdrag vid sidan även framöver, det hade ju varit kul om jag kunde få åtminstone 25% Digitalutveckling igen i framtiden... Det känns grymt skönt att den pusselbiten föll på plats, nu känner jag att jag kan ta i tu med den där artikeln och kanske skriva den riktigt bra. Nu vet jag nämligen vad jag ska göra med den och har fått ett syfte...Hurra

regn och rusk...

Hela tiden bara regnar det både ute och inne. I huvudet regnar tankarna som spöregn...och utomhus är det riktigt aprilväder. Inte kunde man tro att veckan skulle bli sån här. Visst är det typiskt. Den här veckan då vi har Fabian hela veckan för oss själva. I lördags var det ju verkligen härligt även om det var lite kallt men efter det! 

Söndagen var i och för sig väldigt fin men d¨å red Nattis ensam med en kompis för jag körde släp-kärra till Näset och till Lerum. Det var min uppgift för dagen. Eftersom Nacken omöjliggör tunga lyft får man bidra med det man har, en drag krok. Vi skulle ha tagit transporten egentligen och den hade nog gått lika bra utrymmesmässigt i varje fall. Men så bestämde vi att det var skönt att få gjort hustömningarna så snart det gick. Köra släp är ingen konst...backa släp är desto klurigare men eftersom jag är en jämställd kvinna får maken sitta bredvid när jag kör.  Det är mest för att jag vill använda varje tillfälle till att träna jag kan hitta. Det är ju inte riktigt samma sak som en transport men när jag backade 20-30 meter rakt bak på en smal gångväg för att sedan svänga 90 grader med endast en liten incident att "vad fan gör jag" så kände jag mig hyfsat stolt över mig själv... Det går inte perfekt men jag är i varje fall inte rädd för att försöka!

Dagen efter kom alltså regnet så jag var ganska glad att vi flyttat dagen innan för det hade varit betydligt jobbigare att göra det i hällregn. I stället fick jag rida i stormbyar och regn....55 minuter dressyr i paddocken. Man kan ju säga att förväntningarna från oss båda var låga. Jag tänkte att mitt enda krav var att han skulle gå fram och inte backa och gå i sidled för att komma undan blåsten. Det gick riktigt bra och efter ett tag var vi i riktigt fin form så regn kanske inte är så dumt trots allt, han får lite extra motor då. Han vill väll komma hem den stackaren;) Idag fortsatte regnet men jag slapp rida. I stället fick jag promenera...vet inte om det var jag som van den dealen. Fast en timme och en kvart i blöt terräng, upp och ner för backar, över stockar i forsar, genom blåbärsris och vilse in i vattendränkt mossa ger väldigt mycket motion. I skogen regnar det dessutom inte lika hårt och vinden kommer inte åt...Såg en prins också men den ville inte kyssas.

Jag kämpar på med min artikel om pedagogisk dokumentation. Idag har jag fixat layout och lagt in ett par bilder, samma som sist med andra ord. Jag skrev väl ytterligare ett stycke också men framför allt skrev jag om de jag skrivit innan. Det blir inte bra, jag är inte nöjd och jag är verkligen inte fokuserad. I morgon ska jag sitta och arbeta med en annan IT-uppgift med Chefen som skulle ha varit klar för länge sedan och jag borde börja fixa med en bra presentation av IT-projektet i Sävedalen...Nej jag kan lugnt säga att jag tagit mig vatten över huvudet och får simma som fan i år.

Mitt upp i detta ska man då fundera på om man ska byta jobb eller inte. Chefen tipsade om ett jobb som verkar kul men krävande och jag har inte ens hälften av de kvalifikationer som efterfrågas. Hade det varit för fem år sedan hade jag bara gått dit och gjort utan att tänka på det och kommit undan med det. Nu funderar jag på om jag överhuvudtaget har energi över att skriva en ansökan? Skriva CV? skojar du jag kan inte ens författa en enkel artikel på 2000 ord. Ta sig i kragen är lättare sagt än gjort...

Glad Påsk!

En sån trist och lååångtråkig helg påsken är...man ska sitta här och sörja och ge bort sitt godis till kärringar som våldgästar huset. Tur då att man kan trösta sig med att man har en stor och härlig familj som förbättrar utgångsläget på helgen otroligt mycket. Ett sånt party det blev igår. Hela tjocka släkten, alla kusiner och nästan alla kusin barn. Maten var helt otroligt god och ljudvolymen något högre en en hel förskolegrupp. Jag var väldigt inställd på att få ta ett gott glas vin eftersom Maken legat platt fall med huvudvärk hela dagen och ALDRIG är så noga på det. Plötsligt vill han ha en öl...snopen var man då förvisad till flädercider och loka när alla andra drack snaps...stackars mig :) Nu gjorde det för all del inget och eftersom maken nästan alltid kör så får han alltid ta ett glas när han vill.

Påskafton ska vi tillbringa alldeles själva i godan ro utan några större festligheter mer än att Nattis kompis sover över och att vi ska äta söndagsstek till middag. Kanske hittar jag en flaska vin i huset att dricka till för vi har faktiskt glömt att gå till systemet och köpa vin, typiskt oss.

Det snöade i går och det låg lite grann kvar på marken när vi vaknade. Jag bestämde att Nattis ska åka till stallet själv imorgon så vi hinner hjälpa till att tömma morfars hus . Alltså fick jag rida idag. Jag frågade om Maken möjligen ville följa med och ta en skogspromenad i solen och gissa vad? Han ville! Chockad åkte jag före till stallet och mockade och gjorde Fabbe i ordning så han inte skulle behöva vänta i stallet. sen packade vi sadelväskorna och gav oss ut på en långtur. Vi hamnade nere i Kåsjön till slut och satt med ryggen mot en trädstam i solen och njöt. Karl hade packat te och köttbullesmörgåsar åt oss så det blev en riktigt riktigt mysig tur. Fabbe skötte sig exemplariskt och stod snällt uppbunden vid ett träd och mumsade morötter. När vi kom tillbaka till stallet hade vi varit ute i över tre timmar! Mycket stillastående för mig och Ponnyn medan Maken fotade med sin nya kamera som tar riktigt bra bilder...jag måste nog köpa en lika dan min börjar bli lite risig tycker jag. fast bilderna är det ju inget direkt fel på, bara inte lika bra;)

skärtorsdag

Det var verkligen skönt att veckan var slut. Gårdagen gick trotts mina farhågor bra. 12 timmars arbete med en halvtinnes rast är inte riktigt vad doktorn ordinerar. Tjejerna som kom från kursen är ju så trevliga så kvällen blev mer trevlig än arbetssam. Och eftersom min kollega var hemma och vabbade och min planering för påskfirandet sträckte sig till ett jag fick med mig en sjal att knyta om huvudet var det tur att jag kunde krascha grannavdelningens firande med mina söta barn. Vi påskpysslade annars mest hela dagen och för ovanlighetens skull löpte allt på så man undrade vad som var fel...

Påsken är annars en högtid jag inte firar men idag kostade jag på mig att jobba till klockan ett bara. Egentligen ville jag bara åka hem och lägga mig men så tittade jag på väderleksrapporten och såg att vädret ska bli ruggigt i helgen. Det var inte perfekt klockan ett heller men jag bytte i varje fall om och åkte till stallet. Motivationen var väl sisådär...Men när man väl är där så är det riktigt mysigt. Jag städade lite i skåpet för att dra ut på det hela men sen var det ju bara att gå ut i vårvädret...iskallt, blåsigt lite regn i luften. Strax var jag svettig och hade mjölksyra i magmusklerna igen. Vad är det med mina magmuskler? Jag blir så trött i dem när jag rider. Hoppas det är ett tecken på att de kommer vara perfekta små schackbrädor till sommaren. Trots eller kanske tackvare mina låga förväntningar på passet gick det väldigt bra. Vi var faktiskt i form, tillsammans, samtidigt under hela 20 minuter idag. Det går framåt...Nu har vi Fabian en hel vecka för Camilla ska resa bort så nu ska det bli rida av!

Imorgon ska jag träffa Lisa, en gammal kompis och pumpa henne på information om skolan hon arbetar på. Ja lite annat ska vi nog hinna med också kaffe och skvaller förstås:) Sen blir det stor familjehögtid hos Mor på kvällen. Hela tjocka släkten. Det ska bli trevligt att träffa alla igen för begravningen gav ju inte riktigt den roligaste sammankomsten. Jag tog två fina bilder på Morfars kista men jag vet inte riktigt om det är ok att lägga upp dem och dela med släktingarna...inte på Facebook i varje fall men den här platsen är ju ännu mer offentlig...ska fundera på det

Begravning

Bara ett år senare var det dags att begrava lilla Morfar. Bogravningen var på Näsets kyrka idag och var så fin en begravning kan vara. Prästen är verkligen helt fantastisk. Hon var med när Mormor begravdes förra året och då liksom nu blev jag väldigt berörd på allra bästa sätt. Nästan så man kan tänka sig att gå till kyrkan även utan att någon måste dö först. allt var väldigt stämningsfullt och jag är övertygad om att morfar skulle ha varit väldigt nöjd om han fått vara med. Och nu har jag faktiskt då förstått att han är borta.

Jag var givetvis ledsen under själva akten men det kändes ändå mycket lättare än när mormor dog. Då gjorde det mig så ont att Morfar var kvar och behövde känna sån sorg. Nu kunde jag känna att det nog var så att de kanske var tillsammans tillslut igen även om den tanken kanske är absurd. Efter var det landgång i församlings hemmet och ett fint tal av morfars kusin. Träffade också lite sysslingar jag inte sett p sisådär 15 år...det är konstigt att det blir så med släkt ibland. Vi pratade om att få ihop nån träff nån gång i framtiden vilket hade varit trevligt.
Nu är Sonen avsläppt hos flickvännen, Dottern hos bässta kompisen och jag åker stax till Massör Maggan för att låta henne ta bort spänningarna i kroppen. Sen blir det middag i Lerum med Mor och Syster innan det är dags att ladda för morgondagens 13 timmars arbetspass med vikarier som vanligt...och påskfirande av mycket enkelt slag...jag förstod på min kollega att jag imorgon ska jobba med två vikarier och fixa påsklunch och firande och dessutom laga maten till 23  ungar då kokerskan är sjuk....inte ens tre veckors semester väger upp för det.

herregud vad det är måndag...

Och vilken måndag!!! Utöver att vi hade en vikare (grabb ca 20...) hade vi två prao elever (pojkar ca 13)...intensiviteten i gruppen blir ju därefter men gud vad goa de är ungarna...
Jag var ganska så trött, för i natt hade jag ägnat flera timmar åt att söka jobb, skriva cv och nätan flyttat till en gård i Alingsås...där nån stans var klockan halv två och jag smaskade i mig en halv insomningstablett... man tackar...

Idag hade jag ett väldigt bra samtal med min chef så det blir nog lättare att somna i natt. Inte för att vi hittade en direktlösning på vad jag ska göra efter sommaren men det kändes väldigt skönt att diskutera och resonera och känna att jag hade väldigt bra stöd av henne. Kanske kunde hon ordna fram lite handlednings möjligheter i området? Det hade varit så roligt att kunna jobba med det och ändå vara kvar i området.

Nattis hade tagit en spruta i skolan idag, mot livmoderhals cancer. Bra att de lagt in den vaccinationen för tonårs flickorna nu. Fast hennes arm gjorde visst väldigt ont så först visste hon inte om hon skulle orka åka till stallet. Fast när alternativet var att åka hem och lägga sig var hon väldigt sugen på att rida:) Bra ansvars fördelning. Jag gjorde stallet, hon borstade och red...När jag var klar gick jag upp och tittade på och då såg Fabian jättefin ut. Jag är verkligen stolt över henne som fixar att rida själv i kvällsljuset. Hon skrittade av honom ensam bort på Karis lycka och tillbaka förbi kohagen också. Jag vill inte att hon rider i skogen själv men den lilla sträckan blir ca 10 minuter och är bra nedvarvning. När hon kom tillbaka hade jag tagit in hästarna så det var bara att kvällsfodra och åka hem.

Väl där hade vi världens mysigaste kvällsmat hon och jag och satt och små pratade i säkert en timme om allt möjligt. Bland annat om begravningen i morgon. Det känns verkligen overkligt att morfar är borta för jag skulle gärna ringa och fråga vad jag ska ha på mig...märklig är döden och livet med kanske?