Vårkänslor

Solen strålar och temperaturen tar sig upp mot 10 plus...det är vår på riktigt även om det endast är några få krokus mot söderväggar som vågar sig upp. Julrosorna försökte för några veckor sedan men vintern slog raskt ner dem vid rötterna. Effektivt för de ser jag inte förrän nästa vår.

Det var tur att jag fick ett par dagar hemma innan jobbet började. Inatt sov jag så himla dåligt att man skulle tro att jag glömt min melantonin men det hade jag givetvis inte. Däremot lite ut gängorna efter resan ont i kroppen av två dagars stallarbete och ridning och dessutom mardrömmar om muterade fisködlor...som tur var började vi veckan med att ta det väldigt lugnt och njuta av att det var lite påsklov även hos oss.

Igår var det en perfekt dag för ridning. I söndags var
jag så laddad och så gick det så dåligt. I går gick det betydligt bättre faktiskt så jag hoppas att det bara var en formsvacka. I morgon kväll tar jag med honom på lektion på prk igen så får vi se om det blir lite bättre i slutet av veckan.

Och eftersom inte lektionen börjar förrän halv åtta har jag hela eftermiddagen i morgon att plocka lite i trädgården medan vädret lovar vår. Har hört illa sinnade rykten om att det ska börja regna och bli kallt i helgen så det är bäst att passa på!

Jag följde med och tittade på Nattis ridlektioner igår. Hon red lilla Elise och sa efter att hon funderat på att sluta på ridskolan efter sommaren. Ponnyerna är för små nu känner hon själv och stormästarna är för stora...det skulle ju spara familjen flera tusen om året men efter åtta år på ridskolan skulle det också kännas lite vemodigt. Vi får väl se vad som händer.

Karl firade sin födelsedag också och anade en god tårta åt oss. Jag lagade en stek samtidigt som jag stod i stallet. Duktigt va? Han var väldigt nöjd med både presenter och firande så det blev en väldigt bra dag...
Gissa vem som han hem och ställa n väskan innan den blev överfallen? Jag som precis privat av med alla håren efter resan...

och opackad åter...

Inte helt i betydelsen  återställd. En helt fantastisk minisemester i England är slut och jag är hemma med åtminstone till hälften opackad väska. Återstående får vänta ett litet tag tror jag. Fantastiskt roligt att träffa Syrran och Svågern igen och väldigt roligt att gå på bröllop såklart. Resan över gick nästan helt enligt plan. Maten på planet var inte riktigt vad vi hoppats på så när vi kom fram var vi hungriga och trötta. Kvällen var sen också så det blev ett snabbt glas vin på rum 413 innan vi gick och lade oss. Ett kärt återseende.

Vi vaknade till en snöig morgon som snabbt övergick till solsken och sen snöoväder igen...Så höll det på hela dagen når vi gick och bekantade oss med staden Macclesfield. En härligt pittoresk liten stad utanför Manchester. Vissa delar absolut värt ett besök men efter ett par dagar hade man sett stadskärnan från alla vinklar. Vi fick shoppat lite kläder och en hel del öl så allt som behövdes fanns där. På torsdagen innan bröllopet han vi både shoppa och luncha så våra dagar blev väldigt långa. Kanske är det därför som semestern känns som om den varade minst en vecka? Det var så himla kul att träffa Cia och Brad, jag har längtat som en galning efter framför allt Syrran!

Bröllopet blev verkligen lyckat och man kunde verkligen se hur otroligt lyckliga Peter och Lindsey  är tillsammans. Fantastiskt glad för min Kusins skull. Han förtjänar varje uns av lycka han får för jag tror faktiskt att man får leta efter en snällare och trevligare kille med ljus och lykta.(och det säger jag inte för att det är min kusin utan det är väl underbygd fakta efter sisådär 43 års erfarenhet) Vi hade dessutom väldigt roligt på festen så alla var nog väldigt nöjda. Att vi dessutom var bjudna på lunch hos Lindseys föräldrar allihop dagen efter gjorde ju att det kändes som om festen varade i dagarna tre:) En väldigt generös och helskön familj som jag spontant tyckte väldigt mycket om. Jag känner ju inte Lindsey så väldigt väl ännu men jag har en riktigt go känsla av att hon kommer vara ett underbart tillskott i familjen.

Vi hade hela fredagen tillsammans men en lång skön promenad och ett trevligt pub besök (surprise). Lösdagen var hemresedag så tidigt uppe för en sista promenad i Macclesfield innan vi åt frukost och sen tog tåget till Manchester. Billigt och bra och dessutom fick vi ju njuta av tre timmar i Manchester innan det var dags att ta taxi till flygplatsen. Resan hem gick snabbt och bra trots att man måste mellanlanda i Frankfurt...fast när jag somnade fram emot två på natten och insåg att klockan skulle ställas fram var jag lite trött.

I morse sov jag alldeles för länge så den vackra dagen blev eftermiddag innan jag kom till stallet. Jag hade bytt till mig söndagen istället för torsdagen så jag hade hela stallet att göra. Och så ville jag ju rida. Det var över en vecka sen sist så idag var jag så laddad. Paddocken är helt upptinad efter vintern och var alldeles nysladdad! Vilket läge! Synd nog var Fabian på sitt minst samarbetsvilliga humör så ridningen gick verkligen ururselt...och träningsvärk fick jag av allt slit. Till och med knäna och höften gör ont. Så jag hoppas på bättre lycka i morgon för jag red i en timme och en kvart innan han gav upp och släppte igenom. Hoppas det går fortare i morgon. Nu ska jag gå och sova så jag är pigg till arbetsväckan börjar på tisdag!

Packad igen

Det är värst vad man är packad hela tiden nu för tiden. Den här gången lite i sista minuten. Fast det är ju som vanligt med mig. Vart är resväskan? Vad behöver man ha med sig. Om man tar den lilla Resväskan och inte handlar går det bra. Annars inte. Bröllop ska man på i Manchester ungefär. Det ska bli väldigt trevligt både att gå på fest och klä upp sig lite och att kusinen äntligen ska få till det men en perfekt fru. Och så kommer syster dit också så det blir fest på alla sätt.

Jag borde ha förberett mig tidigare men i morse skulle Fabian skos. Och Mats fick en kurs i lastning under tiden för Nattis och Thea ska tävla på fredag när jag är bortrest. Det gick fint, han var en naturbegåvning i transport hackning om det nu inte var nybörjar tur. Fabian fick ett pass NH i paddocken innan Nina kom och hon var väldigt nöjd. Fabian stod nämligen helt still utan att vara otålig hela skoningen idag vilket han inte brukar göra. Så det är nya planen...

Jag jobbade naturligtvis sent också så när klockan var en bit efter sju började jag packa för England. Stor risk att man glömmer det mesta. En dag kvar innan ledigheten nu då. Det är härligt med vår!

livet é gott...

Slutet på veckan har varit något utöver det vanliga. I torsdags var det sista kursträffen för årets digitalare. Det var en bra men intensiv träff för jag hade så mycket spännande att visa. Nu har jag bara nätverken kvar att ansvara för och två examinations tillfällen. I år har jag haft ett avhopp det är allt. Jag tror det är bästa resultatet hittills. Jag träffade oväntat min chef efter kursen som pratade en stund och plötsligt gav rejält med cred för mitt arbete med att sprida IT kompetensen i vårt område! Det värmde hela hjärtat och gjorde min helg. Det är verkligen inte ofta jag får positiv feedback från någon annan än mig själv. Det är tur att jag är ganska bra på att vara generös mot mig själv och faktiskt vågar säga till mig att det där gjorde du bra Annkin.

På fredag hade jag tagit kompledigt och klockan halv elva kom Lovisa hit. Vi åt lite frukost innan vi åkte in på stan och lyxade till det. Först shoppade vi lite smått men efter en timme var vi sugna på lunch. Det blev Chevré sallad och rödvin på SOHO. En hel flaska till lunch faktiskt och vi satt och tittade på folk och bara njöt. Lite senare kom Miriam och Karin och vi fortsatte in i restaurangdelen efter en öl i baren. God middag och mer dryck innan vi tog oss hem till mig och fortsatte kvällen. På morgonen satt vi länge och åt frukost innan Lovisa fick åka vidare. Jag skulle också vidare.

Lördagen ägnades först i FÖRENINGSLIVETS baksida. Vi hade ansvar för ridklubbens kafféverksamhet och sålde mackor och fika till alla lördagsryttare. Utöver att vi skulle stå där och göra mackor och vara glada fick jag också storstäda köket för det var så grisigt att jag aldrig sett något liknande. Fyra timmar blev det totalt innan jag åkte och handlade mat.

Vi firade Earth Hour som vanligt men i år var inte Maken hemma. Istället hade jag bjudit hit Mamsen, Sonen och hans gulliga Flickvän. Allt mat var ekologisk men eftersom Flickvännen är lite matkräsen fick det bli Ekologiskt (svindyrt) kött från gröna gårdar. Till detta rostade rotfrukter och kokt ekologisk potatis (ej King Edvard) Ekologiskt vin så klart och till efterätt Jordgubbar och vaniljglass. Det var inte helt gratis kan jag säga för allt från steksmör till grädde och smågodiset var kravmärkt. Men kul är det att göra lite miljökoncept av det hela. Och även om jag fattar att världen inte räddas för att jag släcker lampan en timme om året så tycker jag att det är viktigt att ta ställning. Framför allt att visa barnen att man inte bara kan blunda och hoppas!

Idag har jag hunnit göra ett Bröllopskort, plantera tomatfrön och åka till stallet i solskenet. vi träffade Camilla, Jonathan och Tyra för en och en halvtimmes promenad i skogen. Eller mer rättvisande på grusvägen...som går att galoppera på till Dotterns och Fabians stora lycka. Det var nog härligt att få stäcka ut i vårens första galopp! Och inte helt onyttigt för Mamman att promenera i ganska hög hastighet bakom för det har ju blivit lite vin mat och sång i helgen!

Så skönt när livet é gott!

Tråkig förlust

Idag när jag kom hem låg den ena kaninen död i sin bur. Stackaren...det var han kaninen Knutte som var den tama gosigaste kaninen vi haft tyvärr. Han var så himla fin den kaninen så det vare en väldigt tråkig förlust för oss. Visserligen är det ju så med kaniner som bor ute i bur hela året att på vintern får de lite mindre uppmärksamhet än på sommaren och det är lätt att missa om de mår dåligt. Kaninen är ju väldigt känsliga djur dessutom och kan plötsligt dö av rädsla eller storm tex. Jag tror dock tyvärr att vår kanin fått lite för lite mat kanske. Han har inte ätit lika bra som vanligt sista veckorna och när han varit ute har han tuggat i sig fjolårsgräs. Kanske det inte var så nyttigt? Eller också har barnen slarvat med kvällsfodringen en gång för mycket. Knutte var nog fem år kanske, han har bott hos oss i tre och hörde till grannen ett par år innan. Riktigt som han skulle vara har han aldrig varit, sitter och väver ofta och sover så tungt att vi trott han varit död flera gånger för vi har fått klappa på honom för att han ska vakna. Den här gången hjälpte det inte alltså.

Stackars barnen också. Hur säger man att deras kanin är död och att det kanske beror på att den inte fått tillräckligt med mat? (den andra kaninen har ju i och för sig fått lika mycket och är lite små fet så jag vet inte, det är bara en misstanke eftersom höet var slut i buren) dåligt samvete har vi i varje fall hela familjen för lite skyldiga är vi och yttersta ansvaret är ju mitt så det känns ju inte så kul just nu...

Det var riktigt skönt att komma upp till stallet och rida trots att det stormade och var väldigt kallt. Snöflingorna virvlade runt och marken var så hårt frusen att jag bara vågade trava litegrann. Fabian har tappat lite vikt i vinter och jag vet inte om det inte kan ha följt med lite muskelmassa på bakdelen också tyvärr. Så lite mer hösilage på menyn ett tag nu. Vill minnas att han tappade i slutet av förra vintern också trotts att han har fri tillgång. Det är ju synd om musklerna försvinner men fettet är ju bara bra om det försvinner lite till... Det var kallt att rida och inte det roligaste passet men han vare ju pigg och glad.

Nu vill jag titta på Gamle of Thrones och mysa innan det är sovdags.

Halva veckan klar!

Jag tror jag kommer överleva hela veckan. Bara en dag kvar i grupp, en dag ,ed kurs och sen är jag kompledig en dag för att hänga med Lovisa och Miriam. Det ser jag väldigt fram emot...

Jobbet har varit kul denna veckan utöver två näsblödningar som jag ägnat min omvårdande omsorg både på måndag och tisdag...mycket Blod blir det... Jag är ganska duktig på att hantera krissituationer och blödande näsor är lite av en specialitet vid det här laget. Fast det är skillnad på en näsa som blöder utan anledning och en som blivit spräckt mot en bänk. Bara en detalj.

Vår medryttare Thea är och åker skidor så idag fick jag åka direkt till stallet efter jobbet. Jag lyckades snabbt dra på en varm overall och sela på tömkörningsutrustningen på mindre än 20 minuter. Tyckte det vAr läge att tömköra igen när jag får vara så mycket i stallet i veckan. Fabian tycker det är kul och jag sparar massor av tid. På mindre än två timmar var jag hemma till middag. Imorgon får kanske Nattis rida om hon vill eller också gör jag det om vädret är lite mindre isande blåsigt och kallt.

Når vi gick på promenad idag med barnen såg jag några begynnande små knoppar av snödroppar. Åh vad jag längtar efter våren nu! Imorgon ska jag åka och köpa lite så jord och plantera mina första små tomatfrön, det kliar i de små gröna nu...

energi

Mina underbara tjejer ger mig energi. Helgen ägnade vi tillsammans vid Lovisas sommarhus på Tjörn. Vi startade tidigt med att handla mat och godsaker innan vi åkte sista biten. Huset ligger jätte vackert och när vi kom fram sken solen från en klarblå himmel och våren kändes i kinderna. En flaska bubbel kändes också i kinderna och i båda benen :) vi satt och pratade ganska länge innan vi fördelade oss i arbetslag. Jag och Karin G skalade räkor och drack vitt vin. Lovisa och Karin E målade väggar och drack vitt vin. Så fortsatte sedan eftermiddagen och kvällen med vin, mat och fantastiska samtal. Sen kom Emma ganska sent och då gick vi och la oss...Inte riktigt kanske men vi var ganska små lulliga och trötta efter dagen.

Som tur var vaknade vi också väldigt tidigt. Kanske för att Lovisa hade lite Kina i kroppen eller också för att huset ännu inte utrustats med gardiner... Sju var vi ur sängen och åt en fantastisk frukost innan några målade väggar och jag fixade med skräp och arbetsledde. Jag hade av nån mysko anledning glömt packa extra kläder...Synd ;)

Vi tog en promenad till havet och njöt av vintervädret för under natten hade det fallit så mycket snö att gräs och vägar var vita igen. Det smälte tack och lov undan ganska fort. Efter promenaden åt vi lunch innan vi var tvungna att packa ihop och åka hem igen. Det finns inte mycket som ger energi på det sätt som goda vänner gör.

En dag i stallet ger också energi. åtminstone när vi kan njuta av vackert väder. Vintern var nästan borta när jag kom dit och Nattis ville rida ut. Vi gick och klättrade i skogen och Fabian blev faktiskt lite svettig. Efter en timmes promenad i branta backar och sen mockning av boxar och allmänt matfix hade jag nog förbränt hela helgens synder. Resten av kvällen åt vi middag och somnade tidigt. Överraskande nog var jag lite trött...

Idag blåste det lite kallt men annars var det finfint ridväder. Paddocken är mjuk här och var i varje fall och jag körde ett 50 minuters dressyr pass. Han gick riktigt bra även om vi hade flera små rädsle-skutt under passet. Fabian är lite mer vaken den här säsongen av någon anledning så när min jacka blåste ner reagerade han som om det var ett monster. Det tar ju inte lång tid att få stopp på honom och han är lättavledd så det är inget problem egentligen... Snarare kanske man ska se det som en positiv utveckling för han svarar ju också mycket mer vaket och snabbt på andra saker, tex skänklarna... Fin är han i varje fall och ger massor av energi till mig när jag är där.

Så nu är jag laddad för veckan på alla sätt, bara jag orkar hålla mig vaken efter all input.