Helgerna går så fort.

I fredags hade vi fest på jobbet, eller faktiskt hemma hos en kollega. Herregud vad roligt vi hade och så sent vi var uppe och hur det straffat sig hela helgen. Klockan tre satt vi fortfarande och körde Spotify Quis och var så där lagom nyktra. Jag sov i en barnsäng hela natten och vaknade till ett hus som minst levde upp till ungdomens tillställningar. Det fixade vi i ordning innan frukost och sen skulle jag bara köra hem.

Och byta bil och köra transporten till Alingsås ungefär i blåst och halka. Jag slutade dricka långt innan jag slutade festa så jag tror inte det var något gränsfall på den fronten, men så himla trött! Jag som nu då tänkt bli bilkörningshandledare borde veta bättre. Manolito blev i varje fall överlycklig över att få åka transport och hade travat ombord innan jag ens var framme vid bakluckan. Tur han står så snällt. Resan gick bra även om det var lite små trixigt att ta sig fram till ridhuset vi skulle hyra. Om vi vill får vi åka dit när det passar och det var ju närmre än ridhuset i Alingsås. Men med tanke på att Mannes ben fortfarande inte har blivit helt bra vågar vi inta köpa nåt klippkort, det är dyrt att åka tre mil och betala en hundring för att skritta runt i 45 Minuter. Vi får se hur vi gör i slutet av veckan , kanske vi tar en tur till kliniken för säkerhets skull så får vi ett bra schema från vetrinären.

Idag var jag och Nattis först hos Emma och hämtade en liten söt gran. Nattis tyckte den var för liten och för gles. Jag tycker den är söt även om den blir i minsta laget. Men då får vi plats att gå in i vardagsrummet vilket är bra.

Vi var också och köpte lite julklappar på Frölunda innan vi kom hem och lagade middag. Lammytterfilé med rödvinssås och en fantastisk rödbetssallad en kollega gjorde till julfesten och jag tog (typ) receptet på. Ingen rödvin att dricka dock för jag skulle träffa nån som ville köpa min gamla fina dressyrsadel. Och den här gången blev jag av med den med endast några hundra i förlust. Så skönt. Nu vill jag bara få sålt den andra och transporten som faktiskt hade en spekulant på sig idag. Tror inte det blev nåt men ändå, det ger lite hopp.

Nu ska jag äntligen sova så jag orkar den här sista veckan också. Jag älskar verkligen varje dag jag får dit men nu ska det ändå bli skönt att få en liten paus.

Tid?,

Ja ibland får man oväntat lite extra tid. Idag var det Saradag i stallet, då får vi hjälp med att fixa boxar och mat i stallet så kvar blir bara intag på kvällen. Jag skulle utnyttja dessa oväntade extra timmar genom att fixa marsvinens klor innan det är dags att låta dem flytta hem till en av Nattis klasskamrater som förhoppningsvis kommer ha lite mer tid och intresse för att ta hand om dem. Klorna var ohyggligt långa så bara det är ju en indikation på att vi inte riktigt har den tid det tar. Ponny är en tidskrävande hobby... Björn och Benny fick i varje fall väldigt mycket beröm för att de inte var för tjocka och för att pälsen var fantastiskt fin!  Hon undrade hur vi utfodrade dem för att hålla de så fina...grovfoder och alla rester från grönsakerna. Vi glömmer nämligen att köpa pellets ganska ofta så det ges bara som godis ibland. Precis som hästen alltså fast vi skulle aldrig glömma klippa naglarna på hästen med skruvade klor som följd...det ska bli lite tråkigt att de flyttar för sötare smådjur finns inte. Och det är lite tomt när inte huset är fullt med djur.

Jag är  ganska orolig för Mannes ben också. Vetrinären tyckte inte det lät som åverkan på senan men man vet ju inte förän man undersökt. Vi ska i varje fall skritta igång honom 45 minuter under kontrollerade former i 7-10 dar så nästa fredag behöver han vara helt återställd. Är han inte det får vi åka in till kliniken och undersöka med ultraljud  för att var säkra på att det inte är en senskada. Senskador är typ det jag varit mest orolig för när vi köpte häst. Dels för att de är svårläkts och tar fasligt lång tid på sig och för att det inte alltid blir helt bra...dels för att en häst med tidigare senskada blir betydligt svårare att sälja. Inte för att jag vill sälja vår fining, men tids nog kanske Nattis vill ha storhäst. Jag vet att man ska försöka se positivt på saker. Men idag var han lite mer svullen än i går så det känns väldigt ostabilt. Skulle gärna sälja min transport så jag har massor av pengar till vetrinären...

Jag gjorde bara ett kort besök i stallet efter att jag handlat. Satte på back on track skydd och tvättade hagskydden...för övrigt fixade Nattis intag mm. När vi kom hem åt vi varm middag( ohhh!) innan vi bakade pepparkakor till julmusik och bara tog det lugnt. Snart är det julefrid.

Det går...

Tiden går framåt, idag är det Anna-dagen och jag tänker på min mormor...kanske kopplar jag ihop det med lutfisk som ska läggas i blöt idag och som jag under inga omständigheter, borträknat krig och svält, skulle äta. Det är också den dag jag skulle fira namnsdag om jag hetat Anna, eller Ann. Jag vet, ingen logik alls, men jag tänker åter på mormor.

Vädret var underbart idag! Lika soligt som det var regnigt i söndags. Och lagom varmt eller kallt. Jag skyndade mig till stallet, inte för att rida som jag sagt tidigare. Men hästen måste ju kollas och promeneras varje dag. Benet var lite mer svullet idag, vilket troligen berodde på att han gick utan sina skydd idag. De hade varit omöjliga att ta på i morse pågrund av leran. Jag fick åka till Kåhögsgård och köpa ett par extra som inte alls verkar lika bra och dessutom kostade dubbelt så mycket. Jag har inte provat dem heller så risken finns att de är för små och alltså är helt bortkastade. I varje fall var han lite otåligare idag igen och NH-passet gick väl så där. Han utmanar hela tiden faktiskt. Vill nafsa i kläder och grimskaft, gå på och för nära och stå still när jag säger gå och gärna springa förbi när jag säger stå. Vi jobbade vidare med att starta, stanna och följa. Dessutom lite "porkypinegame" där han ska gå undan för tryck. Han blir verkligen irriterad... Men han lär sig lite i sänder. Idag började vi också backa för skak i grimman vilket gjorde att han efter ett tag faktiskt sänkte huvudet, slickade sig och läpparna och smackade vilket är ett tecken på att de tänker och tar till sig att jag har ledarskapet. Sen några minuter efter när han skulle backa för grimskaftet när jag har ryggen åt ställde han sig på bakbenen! Inte så högt utan det märktes att han kollade om han kunde komma undan om han skräms. Det gjorde han inte. Han fick backa för ganska kraftigt skak i grimman och se stod vi stilla tills han sökte huvudet och fick komma fram. Efter det var han som ett fogligt litet lamm. Vi behöver nog hjälp av en erfaren NH tränare för att komma över utmaningarna. Jag vill inte gärna att Nattis ska behöva hantera om han reser sig för henne...fast det är klart det är lite speciella omständigheter när man är i sjukvila. Och när han sen fogar sig är han söt som socker och snällaste gosigaste hästen... Svårt att vara arg på honom då...

Jag skulle också klippa mig och var en timme för tidigt hos frisören. Det var ju ett sätt att tvingas slappna av... När jag kom hem sa maken att jag var fin i håret...läskigt. Vad betyder det? Dessutom att han tyckte jag gjort så fint i vardagsrummet i söndags och att det är så julmysigt... Förvirrande...

En god nyhet är att våra marsvin ska flytta! Nattis kompis vill gärna ta hand om dem på en gång! Jag har varit lite orolig att de ska behöva göras av med på annat sätt när hon börjar gymnasiet och kanske inte bor hemma på veckorna. Så på torsdag ska de få klorna klippta och pälsen friserade. Sen hoppas jag att någon annan ska se efter dem så de blir gosade med och älskade ett par år till. Det innebär i såfall att vi bara har katter som husdjur för första gången på sju år eller när vi nu fick första kaninen. Jag saknar faktisk att se kaninen hoppa runt i trädgården och se så där söt ut...men samtidigt ganska skönt att inte behöva oroa sig för omvårdnaden hela vintern igen.

Andra advent...

Helgen har varit mysig faktiskt. Idag fick jag städat undan lite och ställt fran några få men viktiga adventssaker som förhöjer livets glädje ämnen. Lite ljus, nån stjärna men framför allt tomtearmén och julkrubban från mormor. Jag köpte också en sån där doftpåse på grönbergs i fredags så nu doftar (stinker) det starkt av jul i huset. Tror jag ska sätta på lite glögg nu...

Så nu är jag tillbaka igen. Det doftar så gott! I januari ska jag börja träna och äta nyttigt, inte nu... Nu ska jag dricka glögg varje dag och äta fet mat och inte träna. Man måste nogsamt planera sånt här.

I fredags hämtade Cia upp mig på jobbet innan vi åkte in till stan för att ta en öl, köpa julklappar och äta middag med kusinerna. Jag köpte snabbt en julklapp och sen blev vi sittande på Harrys i fina länsfotöljer och pratade om allt man inte hinner prata om när man inte ses så ofta. Vi fick gå direkt till middagen och fortsatte kvällen fram tills min kusin Peter kom och körde oss mer eller mindre sönderskrattade! 

Även gårkvällen bjöd på skratt och lite för mycket alkohol i blodet hemma hos Anki och Mats, de enda vi känner och festar till hos tillsammans. Antar att vi har det inflytandet på varandra:)

Innan middagen hos Mats och Anki julpyntade vi stallet och drack glögg. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det men sammanhållningen i det här stallet är fantastisk. Jag kunde inte hjälpa till med väggruset då min hand tyvärr blivit lite sämre igen men jag tror alla uppskattade att jag julpyntade stallet så det blev fint för alla. Vad jag ska göra med handen vet jag inte... Kanske måste jag hålla den tejpad när jag jobbar? I natt gjorde den så ont att jag nästan grät. 

Manolitos ben är fortfarande något svullet över senan. Vetrinären trodde minst denna veckan ut men säkert längre så jag borde inte vara alltför orolig, framför allt när han inte är halt eller varm längre... På onsdag ska vi åka till ett ridhus i hemsjö och då får han trava lite på rakt spår så får vi se.

Börjar så smått längta efter julledigt...

Lite jobb...

Först en lång dag i Cikt huset med ett stort nätverkssammankomst, alla och lite till var där...det var spännande att se mer av utbudet, det är ännu inte bestämt vad vi ska fortsätta arbeta med men båda verktygen känns som de har stora fördelar som får vägas mot varandra...alltid lär man sig nåt nytt på vägen.  Eftermiddagen var det workshop med super trevliga mer eller mindre bekanta pedagoger. Det är så roligt, en av de bästa delarna med IT jobbet. Workshop om iPad framför allt. 

Fick dock ett lite stressande sms om en häst i stallet som hade koliksymptom. Kunde tyvärr inte åka direkt men så fort vi slutat åkte jag upp. Först verkade symtomen ganska diffusa. Lite trött och lite feber och kanske lite tendens att sitta mot buken. Det tog nån halvtimme innan han lyfte på ett bakben och sparkade sig lite...ägaren ringde och rådfrågade och vi beslöt att avvakta nån timme till men sen kom vetrinären ändå och gav allt hon kunde ge. Dropp och parafinolja och avslappnande. Nu ska hästen promeneras två gånger i timmen i åtta timmar...jag har lovat att ta tidigt morgonpass innan jobbet så nu får jag krypa i säng för att orka med dagen.

Mannes ben var lite bättre idag med. Svullnaden vill inte ge sig men värmen är mindre och mindre... Nattis red i paddocken medan cool promenerades. Han såg fin ut, lugn men glad och framför allt ohalt fortfarande. Idag red hon på kort tygel men har inte börjat trava ännu...får ringa vetrinären och fråga på måndag om svullnaden är kvar. Det skulle ta minst tills dess trodde han. Jämfört med stackars cool känns ett svullet ben väldigt odramatiskt...

Nån stans känner jag en tacksamhet för att ha tt förmånen att stå på Brase Ramsjögård med dess fantastiska ponnys och ponnymänniskor. Vilket gäng vi är! Ställer upp och hjälper till så gott vi kan utifrån vår förmåga. 

Kanske?

Idag firade vi lucia ett par veckor för tidigt. Alla barn utklädda och så filmade vi årets luciatåg...det var himla roligt och filmen blir nog bra. Det var åtminstone så att fröknarna hade väldigt roligt... Och den arbetsglädjen är guld värd. 

Jag hade lite brottom i stallet eftersom jag planerat att träffa bästasyster i Lerum. Benet var lika eller mer svullet idag. Men efter promenad bättre. Det gick också någorlunda att hantera skrället idag;) Jag ställde ut koner men tanke på att vi skulle göra lite lydnad kring dem. Han var lite så där på gränsen till att fundera på bus... Bet lite i jackan, drog mig i håret, skrapade i marken... Men sen kom han på att han kunde bita i konerna och bära runt på dem.  Det blev han som städade undan, en kona i taget bar han till grinden. Tror inte att man kan lära dem apport? Men han är verkligen som en liten hund.

Köpte glögg och satt på conditori i Lerum med Cia. Det som skulle bli ett kort möte blev flera timmars avslappnat småprat. Jag uppskattar verkligen att du är hemma hörru...saknar att ha min syster i samma land. Och bästa kompisen i Kina... Nej fy. 

Stannade och handlade lite lussebullar och annat på väg hem så efter vi begravt kaninen hade vi lite adventsfikat jag och barnen. Glöggen var god, jag blev sömnig...ny dag imorgon. 

Jaha?

Inte så väldigt mycket bättre idag heller...framför allt inte med humöret. Det enda jag kan tänka mig att framföra av godartad sort är att jag äntligen, efter elva månader fick kramat om min syster. Goa fina syster, tänk att när man väl ses så känns det inte som om det gått nån tid alls. Man längtar och saknar och vips så är det bara att ta vid där man slutade. Det kändes gott. Tyvärr fick jag göra processen kort för jag hade väldigt mycket stalljobb att utföra. 

På agendan stod att försöka rädda vad som räddas kan av torvbädden och förhoppningsvis stallinredningen. En sån tur att vi köpte en sån där "lick it" godis leksak och hängde in i boxen så han skulle sysselsätta sig med den i stället. Nog hade han sysselsatt sig, hela grejen var slut! De brukar hänga rätt länge. Jag hade hängt den i en bjälke men alltför nära väggen så det var vackra spår i en halvcirkel där han lyckats trycka den för att kunna bita av i stället för att slicka....jaha? Var det allt... Men om jag hänger upp den mitt i boxen så han inte kommer åt att trycka den mot en vägg kanske? Han verkar ju uppskatta godiset. 

För övrigt har han nu bitit sönder plasten runt vattenledningen, dragit tänderna mot dörren så det är stora repor, bitit loss metallen på gallret...(djup suck) 

Började i varje fall med att hacka loss torvmossen under vatten koppen. Mest en blöt sörja faktiskt. Var lite rädd att hitta nån dö bonde där nere i mossen...med läderhud. Jag grävde med min friska hand och balanserade med min skadade. Nattis körde skottkärra. Fram och tillbaka...säkert 20 fulla kärror innan vi krattade slätt och la på två och en halv bal torv. Nu är den perfekt! Luktfri, torr och jämn...satan ta hästen om han förstör den igen!!!

Vi satte under tiden på back on track i hagen. De ska värma upp och öka blodgenomströmmningen och när vi tog av dem var det markant skillnad. Mest på att det skyddet som satt på det skadade benet var varmare än det andra?  Svullnaden var varken bättre eller sämre men varmare fast utan puls! 

Visst är han söt? Och ser verkligen ut att njuta av livet. Vi trodde nog att han börjat vänja sig vid att stå i sjukhagen då han varit riktigt skötsam de senaste dagarna. Fast när gullhästen och dottern skulle promenera i paddocken efter lunchen blev han jätte rädd och spattig! Stegrade och försökte galoppera på stället...hon höll på att inte kunna ta in honom i hagen igen utan fick släppa grinden för att kunna hålla honom. Hon var inte glad när hon kom till stallet. Vi tränsade och tänkte att en tur runt Karis bland lite stenar skulle funka. Det gjorde det till en början men när vi skulle gå tillbaka var han som en unghingst. Snygg, men JÄVLIGT stor!!!! Och plötsligt brallande han loss så alla hovarna var i luften samtidigt. Just då beslöt vi att nu får det vara nog med sjukhage. Vetrinären sa ju att han kunde gå ut om han inte busade för mycket på måndag. Och skydden var ju redan på så vi släppte. Först var det väl ganska lugnt men sen kom Bill och Johan med traktorn och då blev det lite livat ett kort tag. 

Nåväl det fanns absolut ingen hälta i vare sig trav eller galopp, det har vi konstaterat. Inte heller i bocksprången, fast han tog det ganska lugnt ändå, jag tror man kanske hade suttit kvar till och med, åtminstone om man var 15.  Vi får se hur det ser ut när han kommer in i kväll. De skulle ringa om det verkade vara något konstigt med honom och det borde ha gjort det vid det här laget i så fall. 

Det tog några timmar att fixa allt som skulle fixad idag. Och när jag kom hem var hela huset stökigt, barnen sitter vid sina datorer och jag skulle fixa mat och ta fram julen. Efter att ha bett om hjälp ett antal gånger rann det till slut över, jag ställde in julhelvetet på stående fot och beslöt att gå och duscha och vägra ta fram en enda julpryl! När jag kom upp hade sonen tvättat fönster och hängt upp julgardiner (skulle kunna säga bara gardiner också då vi inte haft några uppe sen förra julen) och dottern hade städat undan i köket och tagit fram adventssakerna. 

Till middag fick de älgfärsbiffar med rödbetor och getost, de över 18 fick ett glas rött också och stämningen var väl något högre. 

Hoppas hästen sköter sig bättre i veckan för jag gillar inte när det blir lite farligt runt dottern. Idag tror jag till och med hon blev lite rädd och det är inte vanligt kan jag säga, hon är ganska lugn runt hästar...imorgon har hon sällskap i paddocken det lovade hon... Tänk vad söt han är när han vill...