Hos vetrinären.

Igår var vi hos vetrinären i särö. Det var samma veterinär som besiktigade Manne i april. Mina farhågor besannandes tyvärr och ultraljudet visade en skada i djupa böjsenan. En anledning till att inte vilja köpa ponny var ju risken för att de ska bli skadade första halvåret på grund av annan ridning och underlag... Nu klarade vi oss åtta månader innan första skadan kom. Trist bara att det är så lång läketid på just senor. Vetrinären trodde det var dåligt underlag i hagen och en lite brall som orsakat skadan. Man ska undvika leriga djupa hagar så gott man  kan.

Vi fick börja med att springa i en gång med sviktande underlag. Vilket ställe vi var på, det förtjänas att nämnas. Otroligt vacker, mysig och stalllik miljö. Inte sjukhusaktig ens inne i kliniken. Manne var i varje fall inte halt vilket är en god sak. Men sen när han kände på benet sa han direkt att det kändes som en senskada. Han gav lite lugnande som tog förvånande hårt och snabbt på killen och sen rakade han och ultraljudade. Manne brydde sug inte ett spår. Man tycker lite synd om dem där de står och hänger med huvudet. Efter ultraljudet fick han stå i en box nån halvtimme innan vi kunde åka hem igen. 

Prognosen är god, skadan inte jätte allvarlig. En gång är ingen gång sa han så om vi sköter rehabiliteringen är det troligt att han är helt i form i april igen och att han både kan hoppa och gå dressyr. Det finns dock en 20% risk för återfall och då blir prognosen  sämre och kanske att hoppningen får avstås. Men det återstår att se. 

Nu ska vi först försöka klara av rehabiliteringen. Första månaden ska han vila helt i en 10x10 meters grushage med fast underlag. Det har vi inte tillgång till. Sen ska han skrittas igång en månad uppsuttet på hårt fast underlag. Vi har asfalt i området som funkar, resten måste vi åka för att få till. Vår paddock är helt utesluten som ridbana då den är för djup och tung. I mitten eller slutet av februari ska vi tillbaka och ta ett nytt ultraljud för att se hur det går. Därefter ska han travas igång på grusvägar, (som vi inte har) och fram i april ska vi kunna rida på som vanligt. 

Om man bortser från att vårt stall inte har några bra förutsättningar alls för att rehabilitera just senskador är det ju i varje fall rätt årstid. Man är ändå inte sugen på att rida när det vara regnar... Problemet är att hitta en lösning. Vår fålla är hård under leran så kan jag skrapa ur den helt, lägga fiberduk och grus kan vi kanske stå där. Om det blir frost kan vi ställa honom i övre delen av hagen där det är helt plant. Snälla bli kallt och sluta regna, och börja inte snöa...

Vi skulle också kunna dela av paddocken och låta två hästar gå där... Men det hänger ju på vad de andra i stallet kan tänka sig.

För övrigt finns bara möjligheten att flytta Manne under några månader. Eftersom vi ändå ska säga upp platsen till hösten då Nattis börjar gymnasiet och ska ta med hästen kommer det bli lite många flytt i så fall. Kanske bäst att hitta ett stall att stå i fram till sommaren i så fall? Jill har kanske plats i säve... Det blir mycket köra bil efter jobbet för dit kan inte dottern ta sig själv. Ska kolla på en tillfällig Box i Mölnlycke där det finns grushage imorgon. Om någon har en bra lösning, ett stall med goda förutsättningar eller nån annan bra ide tar jag tacksamt emot dem...

Så kommer så julen och begär att man ska vara med. Får se hur det blir med detta... 

Vi känner oss allt lite nerstämda för tillfället och framför allt oroliga för att vi inte ska kunna läka vår pålle. Han förtjänar det bästa!

Plötsligt händer det...

Äntligen! Efter en härlig dag på jobbet som kan bli den sista innan jul beroende på hur det går hos vetrinären i morgon skyndade jag mig till stallet. Jag hade fått ett efterlängtat samtal från transport försäljaren som hittat en kund till min transport. Jag fick göra hela stallet själv,  Nattis hade skolavslutning. Massa boxar, över 40 kg ensilage, regn och rusk, blöta täcken och hästar...helt enkelt väldigt väldigt tungt arbete för andra gången denna veckan. Det kändes mycket lättare med tanke på att jag såg fram emot att dra in lite pengar för en gångs skull.

Mannes ben var oförändrat så det blir kalas att ta reda på vad problemet är imorgon. Jag lyckades över tala maken om att åka ut till Hisingen och hämta transporten och den komma till stallet och byts bil med mig så jag kunde leverera transporten och genomföra en affär på en parkeringsplats i Lerum. Allt fick bra, tjejen vár jätte nöjd tror satt jag noga pekade ut alla brister jag känner till. Ungefär lika ivrig att köpa som jag var och hon tittade inte särskilt noga. Dessutom hade hon läst i en annons att golvet var nybytt vilket det inte är även om det är i gott skick. Så det fick jag ju upplysa om men hon slog till ändå tack och lov. Så nu väntar jag bara på att transaktionen ska gå igenom vilket alltid är lite nervöst.

Så nu kan jag åka till vetrinären utan att oroa mig för kostnaden. Som jag har längtat efter att få sålt transporten och sadlarna och så plötsligt händer det, två inom loppet av en vecka! Kvar är bara westernsadeln men den borde få en köpare alldeles snart. Tror minsann jag bad universum om att få sålt sakerna innan besöket i morgon så nu är jag lite religös igen...men hur konstigt det än låter kände jag mig lite sorgsen när jag lämnade transporten till tjejen och den inte längre är min. Jag var så himla lycklig när jag köpte den för tre år sedan, min alldeles egna transport... Det var stort. Riktigt då kändes det inte när jag köpte den nya, kanske för att Wasa finans äger största delen av den? 

Håll tummarna för att allt går bra i morgon nu.

En ganska lång dag...

Det var sista Cikt dagen med ITjobbet för terminen idag. Planen var att ta det lite lugnt men jag hade verkligen häcken full hela dagen. Gjorde en manual som jag tyckte blev väldigt fin och informativ men den får nog korrektur läsas lite innan den skickas ut. Fixade också anmälningsblanketter och länkar till fem olika workshops nästa termin. De som varit i år har varit toppenbra så jag hoppas på lika stor uppslutning nästa termin. Sen skulle jag bort till förskolan då vår lärarstudent hade vfu lärarbesök. Kom inte ifrån förän efter fem så det blev en ganska lång dag. 

När jag kom hem var maten inte klar. Jag är så ovan att inte maten står på bordet att jag blev lite stressad. Maken stod på en pall med skruvdragare i handen och fixade en sned hylla. Den har varit sne sen vi hängde upp den för typ tio år sedan men nu är den alltså plan...alltså vad händer här? Så jag började laga mat istället. Otippat på en onsdag. Nattis fick klara sig i stallet bäst hon kunde och kom hem lagom till middag. Också ovant att inte köra, jämra, åka, lasta, fixa, vara hemma jättesent på en onsdag. En fördel med häst som vilar.

En nackdel är ju att man nojjig hela tiden. Vi skulle ju rida igång i veckan och i morgon har tiden för självläkning gått ut. Jag ringde dock vetrinären igen igår och vi kom överens om att vi ska ta ett ultraljud på senan innan vi fortsätter. Det blir alltså att ta ledigt några timmar på fredag och köra hästen till särökliniken för lite utredning. Hoppas det bara visar på normal svullnad och att vi kan börja köra igång efter jul. Nu har han ju redan vilat så länge att han inte lär bli fetare eller tappa mer muskler om vi ger det en vecka till. Då får vi en lugn och skön men fattig jul.

Våra marsvin Björn och Benny som av naturliga skäl fått för lite uppmärksamhet sen vi köpte ponny har fått en ny adoptivfamilj. En arbetskamrat med barn i rätt ålder tar hand om dem efter jul. De har gnagare sen innan så där kommer de få det bra. Nattis hade ju en klasskamrat som skulle adopterat dem idag men mamman ångrade sig i sista sekunden. Det var synd på ett sätt men det var tur för jag tror marsvinen får det bättre hosmin kollega.

De är verkligen världens gulligaste djur och jag kommer sakna deras kuttrande när jag skär grönsaker i köket. Och att kela med dem men det är inte så att jag riktigt vill ta hand om dem på heltid när Nattis flyttar i väg till hösten. Lika så bra de får flytta nu. Och förhoppningsvis en glad liten flicka som får egna små marsvinsgrabbar i julklapp.

Helgerna går så fort.

I fredags hade vi fest på jobbet, eller faktiskt hemma hos en kollega. Herregud vad roligt vi hade och så sent vi var uppe och hur det straffat sig hela helgen. Klockan tre satt vi fortfarande och körde Spotify Quis och var så där lagom nyktra. Jag sov i en barnsäng hela natten och vaknade till ett hus som minst levde upp till ungdomens tillställningar. Det fixade vi i ordning innan frukost och sen skulle jag bara köra hem.

Och byta bil och köra transporten till Alingsås ungefär i blåst och halka. Jag slutade dricka långt innan jag slutade festa så jag tror inte det var något gränsfall på den fronten, men så himla trött! Jag som nu då tänkt bli bilkörningshandledare borde veta bättre. Manolito blev i varje fall överlycklig över att få åka transport och hade travat ombord innan jag ens var framme vid bakluckan. Tur han står så snällt. Resan gick bra även om det var lite små trixigt att ta sig fram till ridhuset vi skulle hyra. Om vi vill får vi åka dit när det passar och det var ju närmre än ridhuset i Alingsås. Men med tanke på att Mannes ben fortfarande inte har blivit helt bra vågar vi inta köpa nåt klippkort, det är dyrt att åka tre mil och betala en hundring för att skritta runt i 45 Minuter. Vi får se hur vi gör i slutet av veckan , kanske vi tar en tur till kliniken för säkerhets skull så får vi ett bra schema från vetrinären.

Idag var jag och Nattis först hos Emma och hämtade en liten söt gran. Nattis tyckte den var för liten och för gles. Jag tycker den är söt även om den blir i minsta laget. Men då får vi plats att gå in i vardagsrummet vilket är bra.

Vi var också och köpte lite julklappar på Frölunda innan vi kom hem och lagade middag. Lammytterfilé med rödvinssås och en fantastisk rödbetssallad en kollega gjorde till julfesten och jag tog (typ) receptet på. Ingen rödvin att dricka dock för jag skulle träffa nån som ville köpa min gamla fina dressyrsadel. Och den här gången blev jag av med den med endast några hundra i förlust. Så skönt. Nu vill jag bara få sålt den andra och transporten som faktiskt hade en spekulant på sig idag. Tror inte det blev nåt men ändå, det ger lite hopp.

Nu ska jag äntligen sova så jag orkar den här sista veckan också. Jag älskar verkligen varje dag jag får dit men nu ska det ändå bli skönt att få en liten paus.

Tid?,

Ja ibland får man oväntat lite extra tid. Idag var det Saradag i stallet, då får vi hjälp med att fixa boxar och mat i stallet så kvar blir bara intag på kvällen. Jag skulle utnyttja dessa oväntade extra timmar genom att fixa marsvinens klor innan det är dags att låta dem flytta hem till en av Nattis klasskamrater som förhoppningsvis kommer ha lite mer tid och intresse för att ta hand om dem. Klorna var ohyggligt långa så bara det är ju en indikation på att vi inte riktigt har den tid det tar. Ponny är en tidskrävande hobby... Björn och Benny fick i varje fall väldigt mycket beröm för att de inte var för tjocka och för att pälsen var fantastiskt fin!  Hon undrade hur vi utfodrade dem för att hålla de så fina...grovfoder och alla rester från grönsakerna. Vi glömmer nämligen att köpa pellets ganska ofta så det ges bara som godis ibland. Precis som hästen alltså fast vi skulle aldrig glömma klippa naglarna på hästen med skruvade klor som följd...det ska bli lite tråkigt att de flyttar för sötare smådjur finns inte. Och det är lite tomt när inte huset är fullt med djur.

Jag är  ganska orolig för Mannes ben också. Vetrinären tyckte inte det lät som åverkan på senan men man vet ju inte förän man undersökt. Vi ska i varje fall skritta igång honom 45 minuter under kontrollerade former i 7-10 dar så nästa fredag behöver han vara helt återställd. Är han inte det får vi åka in till kliniken och undersöka med ultraljud  för att var säkra på att det inte är en senskada. Senskador är typ det jag varit mest orolig för när vi köpte häst. Dels för att de är svårläkts och tar fasligt lång tid på sig och för att det inte alltid blir helt bra...dels för att en häst med tidigare senskada blir betydligt svårare att sälja. Inte för att jag vill sälja vår fining, men tids nog kanske Nattis vill ha storhäst. Jag vet att man ska försöka se positivt på saker. Men idag var han lite mer svullen än i går så det känns väldigt ostabilt. Skulle gärna sälja min transport så jag har massor av pengar till vetrinären...

Jag gjorde bara ett kort besök i stallet efter att jag handlat. Satte på back on track skydd och tvättade hagskydden...för övrigt fixade Nattis intag mm. När vi kom hem åt vi varm middag( ohhh!) innan vi bakade pepparkakor till julmusik och bara tog det lugnt. Snart är det julefrid.

Det går...

Tiden går framåt, idag är det Anna-dagen och jag tänker på min mormor...kanske kopplar jag ihop det med lutfisk som ska läggas i blöt idag och som jag under inga omständigheter, borträknat krig och svält, skulle äta. Det är också den dag jag skulle fira namnsdag om jag hetat Anna, eller Ann. Jag vet, ingen logik alls, men jag tänker åter på mormor.

Vädret var underbart idag! Lika soligt som det var regnigt i söndags. Och lagom varmt eller kallt. Jag skyndade mig till stallet, inte för att rida som jag sagt tidigare. Men hästen måste ju kollas och promeneras varje dag. Benet var lite mer svullet idag, vilket troligen berodde på att han gick utan sina skydd idag. De hade varit omöjliga att ta på i morse pågrund av leran. Jag fick åka till Kåhögsgård och köpa ett par extra som inte alls verkar lika bra och dessutom kostade dubbelt så mycket. Jag har inte provat dem heller så risken finns att de är för små och alltså är helt bortkastade. I varje fall var han lite otåligare idag igen och NH-passet gick väl så där. Han utmanar hela tiden faktiskt. Vill nafsa i kläder och grimskaft, gå på och för nära och stå still när jag säger gå och gärna springa förbi när jag säger stå. Vi jobbade vidare med att starta, stanna och följa. Dessutom lite "porkypinegame" där han ska gå undan för tryck. Han blir verkligen irriterad... Men han lär sig lite i sänder. Idag började vi också backa för skak i grimman vilket gjorde att han efter ett tag faktiskt sänkte huvudet, slickade sig och läpparna och smackade vilket är ett tecken på att de tänker och tar till sig att jag har ledarskapet. Sen några minuter efter när han skulle backa för grimskaftet när jag har ryggen åt ställde han sig på bakbenen! Inte så högt utan det märktes att han kollade om han kunde komma undan om han skräms. Det gjorde han inte. Han fick backa för ganska kraftigt skak i grimman och se stod vi stilla tills han sökte huvudet och fick komma fram. Efter det var han som ett fogligt litet lamm. Vi behöver nog hjälp av en erfaren NH tränare för att komma över utmaningarna. Jag vill inte gärna att Nattis ska behöva hantera om han reser sig för henne...fast det är klart det är lite speciella omständigheter när man är i sjukvila. Och när han sen fogar sig är han söt som socker och snällaste gosigaste hästen... Svårt att vara arg på honom då...

Jag skulle också klippa mig och var en timme för tidigt hos frisören. Det var ju ett sätt att tvingas slappna av... När jag kom hem sa maken att jag var fin i håret...läskigt. Vad betyder det? Dessutom att han tyckte jag gjort så fint i vardagsrummet i söndags och att det är så julmysigt... Förvirrande...

En god nyhet är att våra marsvin ska flytta! Nattis kompis vill gärna ta hand om dem på en gång! Jag har varit lite orolig att de ska behöva göras av med på annat sätt när hon börjar gymnasiet och kanske inte bor hemma på veckorna. Så på torsdag ska de få klorna klippta och pälsen friserade. Sen hoppas jag att någon annan ska se efter dem så de blir gosade med och älskade ett par år till. Det innebär i såfall att vi bara har katter som husdjur för första gången på sju år eller när vi nu fick första kaninen. Jag saknar faktisk att se kaninen hoppa runt i trädgården och se så där söt ut...men samtidigt ganska skönt att inte behöva oroa sig för omvårdnaden hela vintern igen.

Andra advent...

Helgen har varit mysig faktiskt. Idag fick jag städat undan lite och ställt fran några få men viktiga adventssaker som förhöjer livets glädje ämnen. Lite ljus, nån stjärna men framför allt tomtearmén och julkrubban från mormor. Jag köpte också en sån där doftpåse på grönbergs i fredags så nu doftar (stinker) det starkt av jul i huset. Tror jag ska sätta på lite glögg nu...

Så nu är jag tillbaka igen. Det doftar så gott! I januari ska jag börja träna och äta nyttigt, inte nu... Nu ska jag dricka glögg varje dag och äta fet mat och inte träna. Man måste nogsamt planera sånt här.

I fredags hämtade Cia upp mig på jobbet innan vi åkte in till stan för att ta en öl, köpa julklappar och äta middag med kusinerna. Jag köpte snabbt en julklapp och sen blev vi sittande på Harrys i fina länsfotöljer och pratade om allt man inte hinner prata om när man inte ses så ofta. Vi fick gå direkt till middagen och fortsatte kvällen fram tills min kusin Peter kom och körde oss mer eller mindre sönderskrattade! 

Även gårkvällen bjöd på skratt och lite för mycket alkohol i blodet hemma hos Anki och Mats, de enda vi känner och festar till hos tillsammans. Antar att vi har det inflytandet på varandra:)

Innan middagen hos Mats och Anki julpyntade vi stallet och drack glögg. Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det men sammanhållningen i det här stallet är fantastisk. Jag kunde inte hjälpa till med väggruset då min hand tyvärr blivit lite sämre igen men jag tror alla uppskattade att jag julpyntade stallet så det blev fint för alla. Vad jag ska göra med handen vet jag inte... Kanske måste jag hålla den tejpad när jag jobbar? I natt gjorde den så ont att jag nästan grät. 

Manolitos ben är fortfarande något svullet över senan. Vetrinären trodde minst denna veckan ut men säkert längre så jag borde inte vara alltför orolig, framför allt när han inte är halt eller varm längre... På onsdag ska vi åka till ett ridhus i hemsjö och då får han trava lite på rakt spår så får vi se.

Börjar så smått längta efter julledigt...