Så blev det vinter...

Julen passerade med väldig fart. Vi han såklart förbereda allt vi skulle, eller så var det vi han förbereda precis perfekt. I vilket fall blev julafton härlig med god mat, snaps, gott sällskap, av familjen och vänner, massor av skratt och en kraftig huvudvärk morgonen efter. Varför bryta ett vinnande koncept? Nåväl vi är hyfsat välartade trots att vi inte kör på en vit jul som är så populärt nu och för all del inte är så tokigt för de små barnen...i vårt fall är ju inte ens alla barn "vita" längre även om sonens alkoholvanor måste ses som ytterst modesta. 

Det kom visseligen ett fantastiskt vackert snöfall på självaste julafton. Jag och syster skålade på balkongen och tänkte på fjolårets julafton då vi satt och solade i värmen och skålade i champagne. Glögg är också fina grejer... Sen dess har snön legat vit på taken och tomten är vaken. Önskar han ville skotta lite i hagen också men jag antar att han är fullt upptagen med att småpyssla för att hålla Manne glad. Jag måste säga att jag är väldigt glad och nöjd med sjukhagen och med "foderautomaten" som gör att vi inte behöver åka upp och fodra två gånger om dagen. Manne verkar också nöjd och harmonisk i sin lilla fålla. Kanske beror det på att han får ett tillskott som heter relax me och som ska dämpa heta, stirriga hästar. Nu har han vilat en 10 dagar, bara 20 kvar innan han ska börja skrittas igång. Ser ingen förbättring på senan dock men jag antar att det kan ta tid. Vi har köpt massor av leksaker som han kommer på hur han ska äta upp och igår fick vi köpa back on track även till bakbenen då de också blir galliga av att han står. Idag såg det bättre ut men vi gör allt för att han ska ha det bra nu.

Idag var vi iväg och kollade på Sussanas stall. Där var jättefint! Och. En sån manege! Den hade vi gärna betalt för. Stallet verkar trevligt men det ligger lite avlägset om man inte har bil. Nattis och jag fick rida hennes söta haflinger Merlinda som vi känner sen i sommras. Har inte sett dottern så glad sen Manne blev skadad. Jag red bara en kort liten stund mest för att jag ganska fort kände att handen fortfarande inte är bra trots att jag höll tyglarna fel för att avlasta. Merlinada var pigg och riktigt trevlig att rida och jag kände mig också riktgt glad. Sista tiden har jag funderat på att sluta rida faktiskt. Alla problem, regn och rusk och bara pengar, pengar, pengar...men som sagt efter 20 minuter i skritt och trav kände jag mig lite nyfrälst igen. Och lite träningsvärk fick jag minsann också på köpet.

Förövrigt är det bara åka till stallet och mocka sjukhagen och fixa maten som står på att göra listan. Jag tog mig till en affär och hittade lite rea kläder idag. Igår skulle jag shoppa på stan men vi gick till Harrys och tog en öl och en burgare i stället. Känns som om det börjar bli lite rutin över det? 

Det är väldigt skönt att vara ledig och lite önskar jag att jag slapp gå innonhus jobba på tisdag. Och bara fortsätta njuta av vintervädret, ta promenader och mysa i soffan...jullov på riktigt! Och så är det väl kanske dags art fundera på att börja äta lite nyttigt, dricka hälso te och träna magmusklerna...jag tror jag ska börja redan i morgon...

     Vid merlindas stall...

 

Manne leker med sin boll i världen sämst passande täcke....

Foderautomaten 

Söta Merlinda 

Dan före dan...

Jo julen kommer även om man inte städar huset, det har jag nu bevisat en gång för alla! På kontot för "life savior" ligger framför allt att vi inte ska ha några gäster över huvudtaget. Tror vi väntar med att bjuda hit någon ett par månader för efter nyår kommer vi gräva upp hela källaren. Inte vi utan nån som kan grävs upp källare. Vi håller oss till sånt där som att ställa fram tomtar på odammade hyllor och hänga upp julgranskulor i gardinstången för att slippa stryka. Fast vi äger faktiskt inga gardiner om Vi ska vara riktigt ärliga. 

Igår köpte jag alltså alla julklappar. Jag hade visst köpt några innan upptäckte jag när jag kom hem och insåg att jag hade massor av paket till maken. Tur han förtjänar att skämmas bort. Nu är alltså granen klädd, den ekologiska färdigkokta skinkan griljerad och sillen inlagd. Vi tog också fram alla ingredienser  till julfudge  tittsde på dem och ställde tillbaka dem i skåpet. Vem vill äta ihjäl sig på julgodis ändå? Och vi har massor av fina praliner jag fått i present, eller hade för de tog slut under kvällens film.

Hela dagen har jag fixat fram tomtar och skit och knött bort saker som inte passar till jul och trots att förberedelserna stannat av pågrund av ponnyskrället kommer julen till oss i morgon, med damråttorna kvar. Imorgon ska vi fira en riktigt god jul med familjen och så fort affärerna öppnar i mellandagarna ska jag åka och köpa back on Track för bakbenen som också blivit galliga när han bara står. Ännu en tusenlapp svisch... Men han vár lugn och fin så förhoppningsvis har det där dyra fodret redan börjat verka lite. Fina Manolito, jag hoppas verkligen han blir frisk snabbt! 

Nästa år då jävlar ska jag julstädningen i tid och pynta huset vackert med ljuslyktor som blinkar...nästa år!

Fyller år.

Gjorde ett långt inlägg om vetrinär besöket i fredags som inte publicerades. Försöker i detta nu göra om det från telefonen så för hoppningsvis finns det två intressanta inlägg att  läsa...nu verkar det ha gått igenom...ivarefall det har varit en trist och tung helg på många sätt. 

Hela lördagen ägnades då åt att skyffla lera tills kroppen höll på att gå sönder. När jag skulle ur sängen i morse var det inte nådigt vad träningsvärk jag hade. Det kändes som om man var 44 eller nåt. Efter frukosten åkte vi ner till Hööks för att köpa ett foder vi tror kan hjälpa Manne genomlida vilan lite sundare i huvudet, relax me för tittiga, heta hästar och hästar som reser dåligt. Köpte också loppfrö för magen, en boll att leka med, boots för när hovis slagit på nya skor nästa måndag, ett nytt hönät och krokar för att hänga upp nätet och en leksak i taket...allt för att hålla hästen glad och lugn och hanterbar. Slog till på ett kedjegrimskaft också i fall det inte räcker ;) Britt skickade ett sms om att gruset skulle på lite tidigar än räknat så vi åkte hem och hämtade sonen som gjorde ännu en arbetsdag i stallet med kommentaren  "men hur Står ni ut att vara här varje dag?" Han jobbar bra i varjefall och när Bill kom kom med traktor och sonen Johan  körde de inte bara upp gruset till hagen utan Bill skyfflade och krattade och hjälpte mig massor! Man känner en djup tacksamhet över att det finns goda människor här i värden.

Hagen såg riktigt bra ut när den var klar, kanske inte mysig direkt men funktionell. Stackars häst som ska tillbringa dagarna där! Min konstruktion av hönätshållare kanske inte är den mest stabila men om det regnar lite på gruset och det sätter sig borde det bli fast som cement och hålla en månad eller två hoppas jag. Vi fick dit mat och vatten och släppte in hans godisboll för att hålla honom sysselsatt. I boxen hängde vi in en godisleksak på bättre plats än sist och la en jollyball för trista stunder. Maten var han inte jätteintresserad av men vid insläppet åt han upp gröten. 

När Nathalie släppte ut honom var han bara lite på tårna och nästan dog när han fick se Jonathan utanför. Hagen var jätteläskig, fodernätet vågade han inte närma sig och han försökte sig på ett litet bocksprång på den stora ytan av 7x6 meter. Jaja efter en stund var han lugn och det hade inte varit några problem att ta in honom på kvällen. Min kropp är helt slut. Handen som varit skadad, blivit lite bättre är återigen ganska kass. Inte så att det gör skitont men lillfingret lever sitt eget liv...det får jag kolla upp efter jul om det inte blivit bättre. Man är ju inte helt ung längre... 44 eller så...

Hemma tog jag en dusch och la mig på värmefilten och somnade! Det var väl tio år sedan jag somnade utan att ta melatonin. Säkert välbehövligt. Karl lagade under tiden en lyxig laxsida med räksallad och potatis och bakade en fantastisk chokladtårta! Vilken man jag har❤️ Efter att vi firat lite skulle vi se på film jag och Nattis. "Nightmare before Christmas" som brukligt innan jul. Då knackade det på dörren och mina underbara kollegor överraskade med vin, ekologisk öl, och kravmärkt glögg och en fin helt perfekt ljuslykta från loppis. Jag älskar dem för att de verkligen vet vad som betyder mycket för mig...finaste dagen man kan ha tror jag. Tänk att få jobba med människor som man tycker så genuint mycket om! Känner mig mycket tacksam för allt jag har mitt i elendet med hästen. Jag har också på känn att Manne kommer bli bra i sitt ben, bara han får lite tid...

Hos vetrinären.

Igår var vi hos vetrinären i särö. Det var samma veterinär som besiktigade Manne i april. Mina farhågor besannandes tyvärr och ultraljudet visade en skada i djupa böjsenan. En anledning till att inte vilja köpa ponny var ju risken för att de ska bli skadade första halvåret på grund av annan ridning och underlag... Nu klarade vi oss åtta månader innan första skadan kom. Trist bara att det är så lång läketid på just senor. Vetrinären trodde det var dåligt underlag i hagen och en lite brall som orsakat skadan. Man ska undvika leriga djupa hagar så gott man  kan.

Vi fick börja med att springa i en gång med sviktande underlag. Vilket ställe vi var på, det förtjänas att nämnas. Otroligt vacker, mysig och stalllik miljö. Inte sjukhusaktig ens inne i kliniken. Manne var i varje fall inte halt vilket är en god sak. Men sen när han kände på benet sa han direkt att det kändes som en senskada. Han gav lite lugnande som tog förvånande hårt och snabbt på killen och sen rakade han och ultraljudade. Manne brydde sug inte ett spår. Man tycker lite synd om dem där de står och hänger med huvudet. Efter ultraljudet fick han stå i en box nån halvtimme innan vi kunde åka hem igen. 

Prognosen är god, skadan inte jätte allvarlig. En gång är ingen gång sa han så om vi sköter rehabiliteringen är det troligt att han är helt i form i april igen och att han både kan hoppa och gå dressyr. Det finns dock en 20% risk för återfall och då blir prognosen  sämre och kanske att hoppningen får avstås. Men det återstår att se. 

Nu ska vi först försöka klara av rehabiliteringen. Första månaden ska han vila helt i en 10x10 meters grushage med fast underlag. Det har vi inte tillgång till. Sen ska han skrittas igång en månad uppsuttet på hårt fast underlag. Vi har asfalt i området som funkar, resten måste vi åka för att få till. Vår paddock är helt utesluten som ridbana då den är för djup och tung. I mitten eller slutet av februari ska vi tillbaka och ta ett nytt ultraljud för att se hur det går. Därefter ska han travas igång på grusvägar, (som vi inte har) och fram i april ska vi kunna rida på som vanligt. 

Om man bortser från att vårt stall inte har några bra förutsättningar alls för att rehabilitera just senskador är det ju i varje fall rätt årstid. Man är ändå inte sugen på att rida när det vara regnar... Problemet är att hitta en lösning. Vår fålla är hård under leran så kan jag skrapa ur den helt, lägga fiberduk och grus kan vi kanske stå där. Om det blir frost kan vi ställa honom i övre delen av hagen där det är helt plant. Snälla bli kallt och sluta regna, och börja inte snöa...

Vi skulle också kunna dela av paddocken och låta två hästar gå där... Men det hänger ju på vad de andra i stallet kan tänka sig.

För övrigt finns bara möjligheten att flytta Manne under några månader. Eftersom vi ändå ska säga upp platsen till hösten då Nattis börjar gymnasiet och ska ta med hästen kommer det bli lite många flytt i så fall. Kanske bäst att hitta ett stall att stå i fram till sommaren i så fall? Jill har kanske plats i säve... Det blir mycket köra bil efter jobbet för dit kan inte dottern ta sig själv. Ska kolla på en tillfällig Box i Mölnlycke där det finns grushage imorgon. Om någon har en bra lösning, ett stall med goda förutsättningar eller nån annan bra ide tar jag tacksamt emot dem...

Så kommer så julen och begär att man ska vara med. Får se hur det blir med detta... 

Vi känner oss allt lite nerstämda för tillfället och framför allt oroliga för att vi inte ska kunna läka vår pålle. Han förtjänar det bästa!

Plötsligt händer det...

Äntligen! Efter en härlig dag på jobbet som kan bli den sista innan jul beroende på hur det går hos vetrinären i morgon skyndade jag mig till stallet. Jag hade fått ett efterlängtat samtal från transport försäljaren som hittat en kund till min transport. Jag fick göra hela stallet själv,  Nattis hade skolavslutning. Massa boxar, över 40 kg ensilage, regn och rusk, blöta täcken och hästar...helt enkelt väldigt väldigt tungt arbete för andra gången denna veckan. Det kändes mycket lättare med tanke på att jag såg fram emot att dra in lite pengar för en gångs skull.

Mannes ben var oförändrat så det blir kalas att ta reda på vad problemet är imorgon. Jag lyckades över tala maken om att åka ut till Hisingen och hämta transporten och den komma till stallet och byts bil med mig så jag kunde leverera transporten och genomföra en affär på en parkeringsplats i Lerum. Allt fick bra, tjejen vár jätte nöjd tror satt jag noga pekade ut alla brister jag känner till. Ungefär lika ivrig att köpa som jag var och hon tittade inte särskilt noga. Dessutom hade hon läst i en annons att golvet var nybytt vilket det inte är även om det är i gott skick. Så det fick jag ju upplysa om men hon slog till ändå tack och lov. Så nu väntar jag bara på att transaktionen ska gå igenom vilket alltid är lite nervöst.

Så nu kan jag åka till vetrinären utan att oroa mig för kostnaden. Som jag har längtat efter att få sålt transporten och sadlarna och så plötsligt händer det, två inom loppet av en vecka! Kvar är bara westernsadeln men den borde få en köpare alldeles snart. Tror minsann jag bad universum om att få sålt sakerna innan besöket i morgon så nu är jag lite religös igen...men hur konstigt det än låter kände jag mig lite sorgsen när jag lämnade transporten till tjejen och den inte längre är min. Jag var så himla lycklig när jag köpte den för tre år sedan, min alldeles egna transport... Det var stort. Riktigt då kändes det inte när jag köpte den nya, kanske för att Wasa finans äger största delen av den? 

Håll tummarna för att allt går bra i morgon nu.

En ganska lång dag...

Det var sista Cikt dagen med ITjobbet för terminen idag. Planen var att ta det lite lugnt men jag hade verkligen häcken full hela dagen. Gjorde en manual som jag tyckte blev väldigt fin och informativ men den får nog korrektur läsas lite innan den skickas ut. Fixade också anmälningsblanketter och länkar till fem olika workshops nästa termin. De som varit i år har varit toppenbra så jag hoppas på lika stor uppslutning nästa termin. Sen skulle jag bort till förskolan då vår lärarstudent hade vfu lärarbesök. Kom inte ifrån förän efter fem så det blev en ganska lång dag. 

När jag kom hem var maten inte klar. Jag är så ovan att inte maten står på bordet att jag blev lite stressad. Maken stod på en pall med skruvdragare i handen och fixade en sned hylla. Den har varit sne sen vi hängde upp den för typ tio år sedan men nu är den alltså plan...alltså vad händer här? Så jag började laga mat istället. Otippat på en onsdag. Nattis fick klara sig i stallet bäst hon kunde och kom hem lagom till middag. Också ovant att inte köra, jämra, åka, lasta, fixa, vara hemma jättesent på en onsdag. En fördel med häst som vilar.

En nackdel är ju att man nojjig hela tiden. Vi skulle ju rida igång i veckan och i morgon har tiden för självläkning gått ut. Jag ringde dock vetrinären igen igår och vi kom överens om att vi ska ta ett ultraljud på senan innan vi fortsätter. Det blir alltså att ta ledigt några timmar på fredag och köra hästen till särökliniken för lite utredning. Hoppas det bara visar på normal svullnad och att vi kan börja köra igång efter jul. Nu har han ju redan vilat så länge att han inte lär bli fetare eller tappa mer muskler om vi ger det en vecka till. Då får vi en lugn och skön men fattig jul.

Våra marsvin Björn och Benny som av naturliga skäl fått för lite uppmärksamhet sen vi köpte ponny har fått en ny adoptivfamilj. En arbetskamrat med barn i rätt ålder tar hand om dem efter jul. De har gnagare sen innan så där kommer de få det bra. Nattis hade ju en klasskamrat som skulle adopterat dem idag men mamman ångrade sig i sista sekunden. Det var synd på ett sätt men det var tur för jag tror marsvinen får det bättre hosmin kollega.

De är verkligen världens gulligaste djur och jag kommer sakna deras kuttrande när jag skär grönsaker i köket. Och att kela med dem men det är inte så att jag riktigt vill ta hand om dem på heltid när Nattis flyttar i väg till hösten. Lika så bra de får flytta nu. Och förhoppningsvis en glad liten flicka som får egna små marsvinsgrabbar i julklapp.

Helgerna går så fort.

I fredags hade vi fest på jobbet, eller faktiskt hemma hos en kollega. Herregud vad roligt vi hade och så sent vi var uppe och hur det straffat sig hela helgen. Klockan tre satt vi fortfarande och körde Spotify Quis och var så där lagom nyktra. Jag sov i en barnsäng hela natten och vaknade till ett hus som minst levde upp till ungdomens tillställningar. Det fixade vi i ordning innan frukost och sen skulle jag bara köra hem.

Och byta bil och köra transporten till Alingsås ungefär i blåst och halka. Jag slutade dricka långt innan jag slutade festa så jag tror inte det var något gränsfall på den fronten, men så himla trött! Jag som nu då tänkt bli bilkörningshandledare borde veta bättre. Manolito blev i varje fall överlycklig över att få åka transport och hade travat ombord innan jag ens var framme vid bakluckan. Tur han står så snällt. Resan gick bra även om det var lite små trixigt att ta sig fram till ridhuset vi skulle hyra. Om vi vill får vi åka dit när det passar och det var ju närmre än ridhuset i Alingsås. Men med tanke på att Mannes ben fortfarande inte har blivit helt bra vågar vi inta köpa nåt klippkort, det är dyrt att åka tre mil och betala en hundring för att skritta runt i 45 Minuter. Vi får se hur vi gör i slutet av veckan , kanske vi tar en tur till kliniken för säkerhets skull så får vi ett bra schema från vetrinären.

Idag var jag och Nattis först hos Emma och hämtade en liten söt gran. Nattis tyckte den var för liten och för gles. Jag tycker den är söt även om den blir i minsta laget. Men då får vi plats att gå in i vardagsrummet vilket är bra.

Vi var också och köpte lite julklappar på Frölunda innan vi kom hem och lagade middag. Lammytterfilé med rödvinssås och en fantastisk rödbetssallad en kollega gjorde till julfesten och jag tog (typ) receptet på. Ingen rödvin att dricka dock för jag skulle träffa nån som ville köpa min gamla fina dressyrsadel. Och den här gången blev jag av med den med endast några hundra i förlust. Så skönt. Nu vill jag bara få sålt den andra och transporten som faktiskt hade en spekulant på sig idag. Tror inte det blev nåt men ändå, det ger lite hopp.

Nu ska jag äntligen sova så jag orkar den här sista veckan också. Jag älskar verkligen varje dag jag får dit men nu ska det ändå bli skönt att få en liten paus.