slagfältet rensat

Årets fest avklarad. Så även årets baksmälla, eller baksmällan 2 som det kanske skulle kunnat ha varit om man räknar in Forth Collins... Tänk vad ont i huvudet man kan få av sill. Det borde faktiskt stå en varnings text på sillburkarna, tycker jag. Denna produkt ska undvikas av gravida och människor som tänker sig vakna pigg och utvilad dagen efter. Jag vet inte...

Midsommar festen slog i varje fall rekord vad gäller trevlighet. Vi hade satt upp tältet i trädgården och så har vi ju taket på altan. Cia passade på att fylla år och Brad hade ju fyllt 35 så vi slängde in ett litet födelsedags firande när vi ändå höll igång. Sen var det snapps och sill och alla goda tillbehör, traditionellt firande i Jonsered (träffade endast en gammal familj från jobbet, så i år hoppas jag att inga rykten ska ta fart...)
Att titta på stången är lika smart som att titta på Kalle. När man tillslut kommer hem är disken klar och man kan sätta igång med grillarna. Arbetsfördelningen är väldigt bra. Regnet droppade lite lagom men under grillsittningen vräkte det ner på tälttaket men vi satt torra och mysiga under. Några tyckte att det fans mygg och knott men det tror jag bara de inbillar sig. Knott på midsommar? Nejdå.

Kvällen avslutades med jordgubbar och Flickvännens fantastiskt goda tårta som hon tog med.(Sonens Flickvän alltså)

I morse vaknade jag tidigt och tog mig hela vägen till vattenkranen (med tillhörande Ipren) och sen såg jag ut genom fönstret på slagfältet som väntade på rensning...Hamnade snabbt på soffan i stället för ytterligare en timmes sömn innan jag ens orkade tänka på det. Men nu är det fint igen. Endast tältet står kvar och väntar på att tas ner. Allt är diskat (nästan) och nerpackat i påsar för hämtning. Solen lyser och gårdagens pasta sallad är dagens lunch. Det enda som stör idyllen är doften av gamla ölfkaskor som hänger tung över nejden. En klassisk fest med andra ord.

TACK alla underbara människor som kom och ställde till det precis så där som man ska:)

vedbände igen

Nattis och Orkan

Idag var lägret slut för Dottern och det var dags att hämta. Eftersom det är onsdag hade jag faktiskt bytt ledig dag så det blir till att jobba en fredag innan sommar semestern. Solen lyste hela dagen, Chauffören hade  med sig pasta sallad hästarna uppförde sig exemplariskt och bortsett från att Dottern var väldigt förkyld verkade livet underbart. De hade en liten hopp uppvisning. Nattis hade ju valt Orkan i år igen och var väldigt nöjd med detta. Det är en söt och just ponny och hopprundan var lika fin om inte nästan finare än de hon brukar göra på Fabian. Lite högre också, ca 60-65 cm och den första av ryttarna som orkade hålla sin ponny i galopp hela rundan. Tror hon var väldigt nöjd.

Mindre nöjd med att behöva åka hem och nu på kvällen strömmar tårarna i strid ström. Det är tufft...

Väl hemma korkade jag upp vinet och kastade mig ner i solen en stund. Jag han inte riktigt dricka upp för plötsligt såg jag lite ogräs här och där så jag hämtade ogräshackan. Inte fel att trägårdera med ett glas rött i ena handen och sekatören i andra. Fast lite krångligt blir det när man inser att man behöver en grensax...då får man ställa ner glaset. Det gör i och för sig inte så mycket frö jag är inte så noga på innehållet utan det är mer att bära runt på glaset som är det viktiga. Tur det för efter en timme hade jag flera dränkta flugor som flöt runt...nåväl. Det blir mer vin en annan dag...

Träningspass

Hela dagen har varit ett enda långt träningspass. Vi började klockan nio i stallet. Om någon undrar hur hårt packat torv blandat med hästkiss luktar och hur mycket det väger är ni välkomna till mig nästa försommar. Jag och Camilla gjorde gemensam sak av det hela och under en hel del skratt och småprat lyckades vi bända loss kaka efter kaka utan att bli helt snurriga av ammoniak lukten. Säkert 30 skottkärror fulla till gödselhögen och sen allt finsopande. Två och en halv timme klarade vi det på i år...förra året tog det tre men då hade vi kört hem från vedbände med transport samma dag. Vill gärna tänka att vi är väldigt mycket mer vältränade i år men jag misstänker att varken jag eller Camilla har sån tur...

Det var skönt att få det tömt för nu låste Britt stallet för sommaren. Ska bli roligt att komma dit i augusti igen men det känns allt lite sorgligt att inte "hästa" med Camilla och Jonte längre. Jag kommer sakna alla goa roliga samtal om just vår häst.

När jag kom hem tog jag en kopp kaffe och en macka i trädgården och såg hur långt Maken och Sonen han i går med vår grillplats. Sen satt jag och tittade på se stackars kaninerna som såg helt borta och oskyddade ut där de stod...

kaffet var gott men utsikten gjorde rasten mer eller mindre stressande. Tänk om räven kommer och äter upp dem? Bäst att vända blicken åt andra hållet, men det var inte roligare det...

Alltså vad göra? Resa på sig och ta hand om skräpet som väntar på att åka till tippen? Att det fanns så mycket skräp på altanen att ta hand om? Inte underligt att det är trångt.

På altanen är det nu bara en tidsfråga innan lounge möbeln fått en kompis och vi kan sitta på barstolar och ta en öl eller äta frukost och titta ut över den prunkande köksträdgården med frukostfrallan i högsta hugg. Fast just nu verkar mördarsniglarna anse att den där köksträdgården är planterad för att tillfredsställa den okontrollerade hungern.

Nej eftersom jag inte alls är sugen på att jobba med tråkiga saker får jag istället för mig att bygga sommarbostad åt kaninerna i lite högre klass. Alltså lyckas jag rekrytera både son och make till att bära kaninbur från Position A till Position B. Vikten uppskattas till ca 100 kg. Sonens armar skakade och jag trodde att han skulle knäcka sig helt. Han vill inte gärna visa sig svag men MOR satte ner foten och tvingade fram en "skjuta eländet på räls" variant. Tillslut stod den på plats och Jag slapp vara medhjälpare till sonen och makens ryggskott och pungbråck som mycket väl skulle kunna ha uppstått. ( ja jag skäms...men de är envisa KARLARNA i min familj.)

Jag ägnade efterföljande timmar åt att upptäcka det ena lilla feltänket efter det andra men efter tre timmar kunde kaninerna flytta in i sitt slott/koja. Det verkar vara trevligt och till och med Maken tyckte att det hela var en trevlig och lite lagom lantlig touch till trädgården ( och ni som känner min storstadsman vet vad det betyder). Nu har vi ätit god middag sett en film och duschat bort smutsen som var väl ingrodd. Kroppen är välförtjänt av att lägga sig för natten. Världens kortaste helg har gått och i morgon är det jobbelijobb igen.

Kärt återseende

Idag körde jag barnen till Vedbände för årets ridläger. Det är verkligen ett av de vackraste ställen jag vet och så väldigt trevligt. Vi blev väl mottagna som vanligt och hänvisade till stugor och "du vill väl träffa Tabasco förstås?" direkt och det var väl klart jag ville det:)

Det stack till i hjärtat där han stod och sov i boxen. Inte alls samma häst jag lämnade för ett år sedan tyvärr utan ganska insjunken och såg väldigt livstrött ut i ögonen. Fast när jag tog fram en godis och killade honom mellan frambenen kom han i håg vårt lilla trick och böjde snällt in huvudet mellan frambenen för en godis! Söta fina Tabasco.

Jag fick en liten rund vandring i de nya stugorna och restaurangen och Emma berättade att han inte varit så kry under året som gått. I höstas var han så himla fin men så blev det en hovböld innan jul och han blev stående. De tär ju förödande för an gammal häst. Nu har han ont lite varstans, i korset och i benen om vart annat men framför allt har han tappat livsgnistan...Åhh så tråkigt...Han skulle få lite njutning av massören i veckan och sen kanske gå på bete med Brorsan. Sen får de se hur de gör...Hoppas han får sluta sina dagar värdigt bara. Lille vännen...



Nattis fick först en Ponny hon önskat men bytte den med en tjej som fått Orkan, älsklingen från första lägret. Mor skrattar och inser att Dotter aldrig kommer att rida fina välutbildade hästar när det finns tjocka latmaskar att välja på:) Men överlycklig Dotter är värt många tusenlappar och efter lektionen var hon nöjd och Emma sa att hon nog skulle köra med sporrar nästa ridpass...

Jag är väldigt avis för jag har inget ridläger att åka på. Varför bokade jag inte det? (tror det hade samband med en viss plånbok...) men det hade varit så roligt att få stanna kvar. Nu har de ju fin restaurang med rättigheter och allt så ett vuxen läger hade inte varit fel.

När jag kom hem hade kaninerna fått sin bur halverad och placerad i trädgården och en halv grillplats var på plats inför midsommar. Så utöver att jag ska tömma stallet i morgon innan 10.30 måste jag städa en stor altan innan midsommar. Det är alltid kul någonstans även om det inte är hos mig;)

skolavslutningar och annat kul

Ja så är det sommarlov för barnen äntligen...Det skönaste med det är att jag inte behöver springa bakom och elda med blåslampa...Sonen lämnade grundskolan. Med betyg i alla ämnen! Jag är verkligen glad och stolt över honom för oddsen har inte legat på hans sida alltid. Vi har precis kommit hem ifrån världens bästa lärare. Vi köpte ett smycke i minne som tack men hon såg lite förskräckt ut när vi ringde på dörren, Jonte hade gömt paketet och jag försökte se lite sträng ut och sa -att nu har vi ju sett betygen...Oh nej ska ni skälla på mig?! Inte alls, inte alls...Hon har verkligen betytt allt för högstadie åren och förtjänar att hyllas som årets lärare. Hurra för Katti alltså.

Innan dess han jag först med en fantastiskt trevlig och vacker urnsättning av älskade Morfar, nu är han till slut på plats hos Mormor och det tror jag han hade uppskattat. Det var väldigt fint. Samma kille som var med på Mormors. Det var lunch hos Mor efteråt, MosterGittans fantastiska pannbiffar (som för övrigt borde finnas med i nån kokbok av fint slag) lätt öl och jordgubbar, inte samtidigt dock. Min underbara familj blir bara roligare och roligare att umgås med till och med under så trista omständigheter som idag. Tyvärr hade jag lite bråttom då vi hade avslutning på jobbet.

Så jag kastade mig i bilen och han precis fram för att sjunga och dela ut diplom. Älskade ungar! Så många som slutar i år och börjar skolan...Vi fick en väldigt fin och speciell present. En kaffe kopp på armeringsjärn för att mata fåglar eller fjärilar i. Jag blev väldigt glad:)

Jag kommer få lite förändringar i arbetslivet framöver som jag nämnt men efter några turer fram och tillbaka är inget bestämt ännu...Det ska i varje fall bli väldigt spännande och jag är lite pirrig över hur slutresultatet blir. Jag har lite tankar och önskemål och jag tror jag vet vad jag vill i varje fall, nu gäller det bara att alla planer går i lås. Jag var ju väldigt taggad för den första förändringen men av olika anledningar blev den inte längre aktuell till min förvåning och kanske besvikelse...men som sagt kanske att det blir nåt ännu roligare om allt går i lås:) Jag berättar med när allt är klart jag lovar;)

Imorgon ska jag göra terminens sista IT dag med lite pluttra och lite möten av olika slag. Sen har jag nästan ledigt. Väntar fortfarande på svar på sista uppgifterna, den näst sista var bara godkänd! 66%...jag hade uppenbarligen inte förstått vad som skulle göras. Men men med tanke på att jag bara jiddrade så får man vara nöjd med godkänt:)

weekend

Det var en småstressig fredag innan vi kom i väg till Bokenäs för minisemester med familjen. Jag körde för Maken hade jobbat hela dagen, som om inte lasta och köra transport kan räknas som jobb...Det var väl helt ok förstås för jag gillar att köra bil. Fast när vi kom till IKEA så kröp trafiken i 10 km/h ända till Uddevalla! Jag var inte helt glad när vi kom fram. Dessutom vräkte regnet ner så utsikterna för en mysig helg såg inte så stora ut. Det vände efter middag och lite rödvin i gott sällskap.

När vi vaknade på lördagen var vädret faktiskt mer på vår sida än man vågat hoppas på. Vi beslöt att åka till Lysekil och titta på fiskar i havets hus eftersom alla utom Maken ville det. Maken köpte istället böcker och sparade på så vis familjens inkomster med 110 kronor...Minus böckerna då som säkert kostade betydligt mycket mer när jag tänker efter.

Vi åt lunch på en billig pizzeria av gatuköks klass innan hälften av storfamiljen satte sig på torget för att ta en öl...vi andra promenerade runt i sol och vind och hade en riktigt mysig dag. Nattis tittade på Sonens Flickvän och sa att nu är du med i vår familj bara så du vet! Vi är en storfamilj mamma!!! Det är ok jag ville ju ha många barn en gång i tiden  och en trevlig, söt och skötsam tonårs dotter är ju inte fel ( jag misstänker att skötsamheten kommer när man inte är i sin egen familj...)

Till Middag åt jag typ ett kilo räkor, rökta och vanliga kokta, så jag känner verkligen att jag varit vid kusten på semester. Mycket skratt har det varit och lite åter hämtning också.

Fast roligast var nog att ta årets bästa bild...!

lite sorg i hjärtat...

Vi gjorde Fabian väldigt snygg, borstade och glans spreyade, redde ut man och svans. Vi till och med smorde hovarna med hovsalva...Nattis ville rida en sista gång och eftersom tiden inte var knapp och solen strålade fick hon en kort tur i trav och galopp i paddocken och en minitur i skogen innan det var dags.

Vi lastar så snabbt och smidigt och sen körde vi till Ranchen. Jag var lite osäker på vägen men Nattis var en perfekt kartläsare. Trots att vägen slingrade kom vi fram utan missöden. Inga punkteringar att byta på en slingrande landsväg med häst i transporten heller! Tack och lov för de små sakerna i livet...

Björn på ranchen och hans Dotter? var väldigt imponerade över honom. Det är inte samma häst! Han ser helt annorlunda ut...så fantastiskt fin han är...och tänk om vi fick tillbaka alla hästar i det skicket!!! Och vist är han fin nu även om de kanske över drev lite...Det är i varje fall kul att kunna känna sig stolt. De frågade mycket om hur vi ridit, fodrat och annat. Manen ska få vara kvar det svor de på och svansen var så tjock tyckte de.( själv tycker jag den blivit lite tunn sen han trampade av sig en bit) Han ska få byta bett till ett eggbett, tredelat om han gillar det och Björn tyckte att han skulle gå med lite mer avancerade ryttare så han inte tappar allt... Till och med Nattis tyckte det kändes skönt att lämna honom när de verkade bry sig så mycket...lite kniper det ju i hjärteroten men några tårar blev det inte.

                                                                               










Väl hemma parkerade jag transporten på två minuter och städade ut den lite innan vi skyndade hem för att packa för en helg tripp till Bokenäset med syrran och Mamsen. Nu väntar jag på att Huvudvärks tabletten ska värka innan jag åker:)