Jag kan inte klaga...

Mest för att ingen förstår vad jag säger när jag försöker kraxa fram mina klagolåtar genom en igentäppt näsa. Hela dagen har jag legat i sängen och snörvlat. Först med huvudvärk och ryggvärk som tack och lov börjat ge med sig. För att ersättas av värsta förkylningen genom tiderna. Minns ni reklamen för nässpray? Den där mannen vadar fram genom ett hav av snytpapper i sitt kontor? Så ser mitt sovrum ut. Och näsan svider såklart. Och så hostar jag och tycker så synd om mig så... Maken skrattar när han ser mig för jag ser för ynklig ut. Sen vidhåller jag att man är frisk så länge som man inte är sjuk...tror det är därför han skrattar för jag ser inte helt frisk ut.

Jag skulle haft stallet idag eller i morgon men lyckades byta bort den till nästa söndag. Jag hade visst helgen också och den fick jag skjuta upp till på måndag men eftersom jag kan vila imorgon också borde jag vara frisk då. Fabian gick i skogen med Thea idag så imorgon kan jag göra som jag vill. Jag längtar efter stallet efter att ha varit borta ett tag så kanske åker jag dit i morgon och myser lite.

Jag har tackat ja till erbjudandet att hyra Fabian även nästa år så han borde få en liten morot eller så för att fira! Vi älskar verkligen den fina lilla ponnyn med fel och brister

Ta slut nån gång...

Fredag kväll och det sista jag vill ha är ett glas rödvin. Hostan är hemsk men eftersom man ska leva som man lär betyder feberfri arbetsdag. Så igår uthärdade jag sex timmar som "pigg och glad" kursledare och en åtta timmars dag i dag som en ganska slak och trött barnpassare. Gjorde inga aspirationer på pedagogiskt ledarskap idag om man säger så.

Solen lyser ute och det är lite vårvinter. Men jag orkar inte ens tänka på att gå utanför dörren. Kursen igår fick jag gå lite tidigare från och Fabbe fick vila. I onsdags red Lisbeth och i morgon har Thea lovat att rida och Britt tar stallet. Tack ock lov att folk ställer upp. För hästen måste ju röra på sig trots att mattarna är sjuka.

Jag har grymt ont i ryggen. Inte sådär "jag har visst överansträngt mig"utan värk. Eftersom jag inte har feber tänker jag att jag är frisk men beter mig som om jag har lunginflammation, för säkerhetsskull. Hör alla, jag tar faktiskt hand om mig nu!

Undrar vad man ska dricka till det här? Om man inte är sugen på vin...

Blä...

Hela familjen verkar ha dragit på sig något. Jonte ska till skolan i morgon idag har han varit helt feberfri. Hoppas det går bra nu för han har inte riktigt råd att missa något. Under den här en och en halv vecka verkar det ha hänt lite i varje fall. Frånvaro varning som ledde till samtal med administratören som ledde till att specialpedagogen ringde idag och verkade förstå allvaret. Hoppas nu de hjälper honom att köpa första året för i andra blir det roligare och lättare har jag förstått.

Maken har ju också varit hemma ett par dagar och Nattis. Hon har hög feber och dålig aptit, troligen influensa också. Han feber och förkylning... Jag mådde som en apa hela dagen i går jobbet. Ägnade största delen åt planering och den andra som landningsbana åt diverse legorymdskepp på golvet.

Jag försökte verkligen men när bara några timmar kvarstod gav jag upp helt och gick hem och lila mig på soffan. Amy hade sett att vi var sjuka och ringde och sa att tisdagens kurs skulle Bli mycket repetition och att vi kunde vara hemma utan att riskera "examen". Tack och lov för klockan åtta var jag i säng. Och naturligtvis var jag inte pigg när klockan ringde fem. Jag intåga tt det var att erkänna sig slafsen och vände mig om och sov vidare till alv nio!

Idag har jag hostat hela dagen men jag är feberfri. Jag har till och med jobbar lite med nätverket och tagit i kapp det jag inte hunnit att förbereda kursen. Fyra timmar aktivt arbete på sin sjukskrivning. Den första sen 2011 dessutom. Jag är lite sur att jag stannade hemma för jag var lite stolt över att aldrig vara sjuk. Fast ibland orkar bara inte kroppen och förhoppningsvis har ett par whisky dödat alla bakterier så jag kan jobba resten av veckan. Faktum är att jag inte ens orkade åka och rida utan ringde upp Lisbeth och bad henne rida Fabian idag så ler frisk är jag nog inte och nu orkar jag inte vara vaken mer, godnatt.

trist veckostart

Igår kväll hade Jonte fortfarande feber och mådde piss. Precis när vi gick och la oss fick han en sån där stor näsblödning igen så vi fick sitta med is och tryck i en halvtimme. Jag hade lite svårt att somna efter det och smög ner ett par gånger bara för att titta till honom lite. När jag vaknade på morgonen kom Nattis in och var yr och efter en kort bekantskap med termometern konstaterades 39 grader. Det var ju bara att ringa in henne sjuk. Och på soffan hittade jag min man också, sjuk...

Bäst att sticka hemifrån fort tänker man då och åker till stallet. Ser fram emot en tur i paddocken. Funderar kort på att utmana ödet och rida ut, eller tömköra men sen tänkte jag på de där fantastiska övergångarna i torsdags och la på dressyrsadeln. Det skulle jag inte gjort för volten var hård och där vi saltade sist hade det blivit vattenpölar som inte runnit bort och nu var de frysta. Det blev mest skritt och lite sitsträning i mikrotrav. 45 minuter kämpade vi på innan jag gav upp och åkte hem. Först förbi tappen för att köpa gräddglass till sjuklingarna och en serietidning.

Ringde till Doktor Gunnar som bekräftade att det var influensa, en av tre stammar som florerar. ca 8-9 dagars hög feber, hosta och halsont...hör av dig om du vill ha hostmedicin och kanske en vaccination...Kanske jag ångrar mig om några dagar för det är ju väldigt smittsamt men just nu tror jag att det är lite sent att komma undan med en spruta. Och faktum kvarstår, jag har inte haft influensa sen jag var 11 år. Kanske dör man om man blir sjuk då? Eller så håller immunförsvarets stolta kämpar uppe fästningarna ännu en gång. I varje fall tänker jag inte känna efter...

Codriving

Fick ett sms i går eftermiddag med en förfrågan om att ta en roadtripp till Motala. Kan man motstå ett sånt erbjudande? Det kan hända att man kan det, men jag gjorde inte det. Istället släppte jag av dottern i stallet redan halv tio så hon fick rida ut med Ronja och HerrMan i solskenet. De hade en skön dag sa hon.

Jag satt i stället i en bil och körde bil i sådär sju timmar. Sussie bjöd på lunch och fika som tack för hjälpen och vi hade väldigt trevligt. Tänk att det kan vara så kul att åka bil fram och tillbaka till en liten hålan mitt ute i skogen. Det var en vacker håla så medan Sussie skrev papper och betalade sin ny häst transport stod jag i vår solen och tittade på takdropp från den K märkta ladugården och tittade på stallets hästar.

Sen åkte vi hem först körde Sussie , sen jag och hela tiden små prat om hästar, jobb och allmänt livsviktigt. Ett lysande sätt att få prata färdigt är visst att stänga in sig i en bil.

Helgen är slut och det enda jag har gjort är att ta dan som den kommer. Inget städat inget flängande utöver shopping i Bäckebol i går då. Ganska avkopplande. Sonen är fortfarande sjuk vilket inte alls underlättar skolarbetet men det blir kanske ännu en vecka hemma. fortfarande 39 grader feber och hosta. Jag tror att det kan ta upp emot tio dar innan influensan är över. Har inte febern gett sig imorgon får jag boka läkartid.

Hoppas vädret fortsätter att hålla i sig för visst känns livet lättare när solen skiner? Hoppas också att resten av familjen håller sig friska. Livet är så mycket enklare då...

kallt som bara den

Igen...iskallt. Fast idag visade termometern på 5 grader men det har ju blåst som om en fjäril råkat flaxa med vingarna vid ekvatorn! Sonen är fortfarande sjuk i influensa men nu har han ätit lite och ser lite piggare ut. Det är inte riktigt bra att just han får influensa och lever på vatten en vecka. Vill inte riktigt lyfta på kläderna och titta efter men jag kan föreställa  mig att det är mycket ben där...Jag är glad att han är uppe lite för det ser för ynkligt ut när han ligger där under täcket. Konstigt att jag blir varm i hjärtat när sonen ser ynklig ut men att Makens förkylning väcker helt andra känslor. Finns det något mer provocerande en en sjuk man?

Det gör det givetvis, massor av saker som provocerar här i världen och man skulle ju kunna fundera på vad det är som väcker just den känslan. Kanske hänger samman med att man själv biter ihop och klarar allt och inte är sjuk förrän termometern visar på 39? Alla män är givetvis inte ynkliga när de är sjuka. Tror jag...vill gärna tänka att det inte är så i varje fall och sen vet jag ju vad som händer om jag någon gång skulle bli sjuk. Då skulle jag genast krypa ner under täcket och gny. Efter att jag fixat stallet, ridit och varit på jobbet så klart. Men middag det lagar jag inte!

Idag red Nattis i paddocken. Det var ett tag sedan jag var med och tittade på det brukar bli skogen när vi är där samtidigt. Hon ville gärna plocka fram lite bommar och eftersom det äntligen var plusgrader tänkte jag att det nog kunde vara kul Sen visade det sig vara fryst på volten så jag saltade medan hon skrittade fram och sen blev de bara travbommar för det var för hårt. Han såg väldigt fin ut idag. trots att hon red utan snodden. väldigt avslappnad i formen  så vi hoppas att det är ett gott tecken inför våren.

Sen hade jag ju lovat att åka och titta på den där ritplattan. Jag vet inte varför hon lyckas med att få mig att vilja köpa allt till henne. Jag blir lite irriterad faktiskt. Vår överenskommelse blev att hon betalar 100 kr i månaden och så betalar jag hälften. Hon var glad såklart men när vi stod där kom en expedit fram och sa att det tyvärr bara var ett skyl ex och att lådan  var tom. De var slut i affären så vi fick åka till Bäckebol istället. Väl där kostade skiten 150 kronor mer så jag surnade till och klagade lite. Och vips sänkte de priset! Det får de plus för faktiskt så dagen blev ju riktigt bra.

I morgon ska jag hänga med Sussie som körkamrat till Motala där hon köpt sig en hästtransport. Det blir en lång resa men då hinner man kanske prata klart.

lyckan är kort

Det är som med våren. Ena sekunden är den där, nästa är den borta. Det är sällan jag känner hopplöshet men vissa dagar tänker jag att det är väldigt orättvist. Och det är det ju, livet annars skulle inte största delen av befolkningen på vårt jordklot kämpa fram i sådan misär att lycka nog inte ens finns i ordförrådet. Och den andra delen av befolkningen skulle tänka sig för både en och två gånger innan de köpte nya saker som inte alls behövs. Jag försöker bara få lite perspektiv nu...så ni vet.

I ena rummet sitter ett barn och kämpar på med mattelektion nummer två tillsammans med "ChalmersNicklas". "Hur många lektioner behövs för ett E?" och "om Mamman betalar 520 kronor i timmen i fyra månader och om det är två lektioner i månaden á 1.5 timme, hur mycket kommer då skolan att vara skyldig till familjeekonomins underskott?" Det är två tal jag skulle vilja att de räknade ut på nationella proven i år.

Andra barnet sitter och influensahostar och Mor och Far har precis öppnat brevet från rektorn som varnar för indraget CSN på grund av otillåten frånvaro. En snabb titt på scoolsoft bekräftar farhågorna om bristande betyg.  "hur många F kan man ha utan att föregående mamma får ett frispel och flyttar till ett varmare land där paraplydrinkar serveras så fort hon börjar tänka?" är alltså ännu en fråga för nationella proven. Kanske i matte men även i SO eller kanske modern psykologi.

På spisen puttrar en gryta, jag drack inte upp resten av vinet direkt ur flaskan utan hällde det över fläskköttet. Det var nära dock men jag är ganska övertygad om att just det inte alls hade ökat familjens lyckokvot för kvällen. Ibland tänker jag att jag har ju haft sån förbaskad tur hela livet. Inte ett enda av alla de missöden som inträffat har knäckt vilja eller livsglädje. Kunde inte den turen fått gå i arv så barnen också så de kunde åtnjuta lite räkmacka nån gång?  Det finns ju så många barn och ungdomar där ute som bara sitter där med silversked och får toppbetyg utan att anstränga sig eller kämpa mot svårigheter. Rika är de ju dessutom och får allt de pekar på. ALLIHOP...

Ja utom de som svalt ihjäl då eller drabbades av AIDS eller åt något giftigt på en soptipp...För perspektivets skull igen då. Fast det hjälper inte riktigt mot den där klumpen i magen som säger, att jag vill ju bara att det ska går bra för dem, och att de inte ska tappa livsgnistan och ge upp.
"Vad är meningen med livet då mamma om man bara ska jobba och jobba och sen dö?"
 Ja du, det är väl det som är själva meningen kanske och göra saker man gillar med människor man älskar där emellan.

Eller så kan man ju renovera huset, köpa nya prylar och dricka paraplydrinkar så man slipper tänka på meningen med livet. Var det inte ritplatta på önskelistan? Bäst att skynda Lyckan är kort!