Löjligt nöjd!

Den här veckan har inte precis varit vilsam men dock både utvecklande och givande. Jag är väldigt trött. Men nöjd nu när fredagen är slut och jag har en vilsam helg framför mig. Jag behöver det, vila lite. .. Idag har jag tagit mig till jobbet utan mina amerikanska superdupertabletter mot influensa. Ingen hosta och bara lite nästäppa! Känner mig förhållandevis frisk alltså. Dagen började med mottagande av både glada och ledsna små barn, man är trött på fredagsmorgon alltså. Resten av dagen var full av ögonblick av nästan pinsamt trivsamma ögonblick. 

Efter jobb gick jag och sonen och förtidsröstade. Mest för att jag är livrädd att det skulle bli som i eu valet, då vi var i stallet och hanterade oförutsedda händelser ( nån med häst som förstår vad jag menar?)  så sent att vallokalen stängt.  Det skulle inte få hända i riksdagsvalet så idag gick vi bara för säkerhets skull.  Känner mig stolt över sonen och väldigt gammal. Tänk att mitt lilla barn får rösta i riksdagsvalet? (Men fortfarande inte köpa alkohol?) vi har diskuterat politik sista veckorna så jag hade full koll på vad jag skulle rösta på. Och nej jag följde inte valbarrometerns förslag om Piratpartiet den här gången heller. Sonen sa lite förskräckt vid valurnan att han nog borde ha pluggat lite på fler partier än det han tänkt rösta på och fler frågor....hur röstar man i landstinget när man Inte har kolla på vad partierna egentligen vill?  Ja du det frågar jag mig varje gång. Så svaret blev att man röstar med hjärtat på sin ideologi för man kan ändå inte sätta sig in i alla frågor och varje röst som inte är på nåt rasistiskt skitparti är en bra röst. 

Hade ett bra samtal med någon som kanske skingrat orosmolnet lite lite. Sen åkte jag till Manolito och red i paddocken. Även det var rosaskimrande silvermoln idag. Mjuk trevlig och till och med galoppen var fin. Tyvärr ingen bevis då jag var själv idag. Väldigt nöjd ponny som frustade redan i framridningen och gick mjukt. Själv var jag bara överlyckligt över att vi samarbetade istället för att bråka. 

Det blev ju inte sämre av att jag kunde njuta av att sitta och grilla med ett glas vin efter. Sköna sköna fredag!!!

 

En sån underbar dag!

Vissa dagar älskar jag verkligen mitt jobb! Faktiskt de allra flesta dagar om jag tänker efter. ALP var ju helt fantastiskt utvecklande och rörande störande som vanligt.,så fullt av kloka fantastiska människor som påminner mig om det där viktiga i livet. Att man är den man är i det system man är just här och nu. Alltså jag är jag i förhållande till den jag pratar med. Och med ALPmänniskorna tycker jag verkligen om mig själv precis sån jag är just då med just dem...

Man ska göra mer av det, vara med människor som gör en till den där människan man tycker om att vara. Det blir så mycket lättare då. Fick också med mig en klok tanke hem. "Förändra,acceptera eller lämna". När saker inte är bra, klaga inte utan gör just det.

Idag klagade jag inte heller. Först en härlig skogsutflykt med 9 fantastiska femåringar som verkligen får mig att tycka om mig själv och jag hoppas jag får dem att tycka om sig själva i mitt sällskap. Jag tror de gör det... Hala dagen var så där härlig i sommar/höst vädret. Kan man vara annat än lycklig då? Vissa irriterande orosmoln finns på himlen dock men de ska jag förhoppningsvis lyckas styra bort.

Väl i stallet hade dottern väntat på mig i tre timmar. Kört lite NH träning och myst. När jag kom var planen att jag skulle rida ut med Lisbeth vilket jag sett fram emot väldigt mycket. Jag har ju faktiskt inte ridit sen i lördags!  Men dottern spände ögonen i mig och sa att det verkligen inte var rättvist när hon väntat så länge på mig så hon red Ut i stället. Själv ägnade jag en timme i telefon och njöt i solen. Vi åkte hem och jag skulle precis sätta mig och äta. Nej så var det inte., när vi skulle åka hem upptäckte Nattis att hon tappat sin telefon. Vi åkte sen hem och oroade oss lite över detta. När jag skulle sätta mig till bords med korvgryta och vitt vin och se på walking dead med maken föreslog sonen att vi skulle spåra telefonen med hitta iPhone. Sagt och gjort...den låg nånstans i skogen utefter stans väg utanför hallens område. 

Dottern ville åka och hämta den så i stället för tv kväll fick jag en snabb skymnings promenad i skogen. Döm om min förvåning när vi faktiskt hittade telefonen i riset på en liten skogsstig! Slutet gott allting gott!  Korvgrytan med även om den blivit kall...och vinet varmt. 

Arbete?

Ja, arbete är det hela tiden känns det plötsligt som. 95% det är inte riktigt 40 timmar i veckan. Undrar hur länge det dröjer innan man ära helt slut av att aldrig hinna ta det lugnt? Måndagar är nu en favoritdag för då hinner jag bara jobba. Idag mellan 9 och 19 och rasten går naturligtvis som vanligt åt att svara på mail och frågor som måste besvaras nu och inte onsdag om en vecka. Det blir faktiskt nästan 10 timmars arbete och det är bra. För då hinner jag inte göra något annat så man kan liksom koppla bort fritiden helt och inte stressa iväg till nåt annat som tar tid även om det är trevligt. Som att träffa vänner eller gå till stallet. Ni får gissa fritt vad jag gör mest...

Vänner... Minns dem som om det var igår. Det var det inte, det var länge sen jag träffade dem.

I morgon ska jag iväg till Varberg på ALP internat. Två dagar fyllda med samtal och relationer på det där djupaste planet som man bara får med de allra mest engagerade och fokuserade kollegor i kommunerna. Man ska ha läst en bok tills dess. Eller i varje fall minimum av första 40 sidorna. Jag har två kvar. Så lite tid har jag haft att göra något mer än kurera förkylning from Hell och jobba i stallet. Önskar jag hunnit hela boken för den är väldigt bra. Fast det är många fina ord jag inte förstår. Cybernetik till exempel...förväntas man kunna såna ord? Känner mig lite liten och okunnig när jag läser forskningsspråk och inser att jag nog bara borde hålla mig till att sitta på golvet och inte tänka för stora tankar. Fast sen vet jag att efter två dagar med ALP svävar jag på moln och känner mig delaktig i något större än mig själv. 

Hostan rister

Jag mår faktiskt lite bättre idag trots allt. Sov gott hela natten eller fram till sex då jag vaknade av hostan. Lite tröttsamt men jag har ingen feber och orkar stå upprätt trots arbetsinsatsen igår. Det stärker min hypotes om att lite hårt arbete aldrig dödat någon... Eller nåt åt det hållet, träningsvärk har jag i varje fall men den har också blivit bättre med dagens kroppsarbete.

Idag krattade vi först paddocken innan vi lastade Manolito och åkte till Ryggebol för en Sannaträning. Vår fromma förhoppning är att vi kanske kan få åka till PRK och vara med på Sanna träning dä när det passar. Det är i varje fall 20 minuter skillnad i tid varje väg. Men idag skulle Sanna hjälpa Nattis att komma underfund med det här nya han lagt sig till med. Efter att ha varit i vår ägo sex månader och skött sig exemplariskt på träningar och hoppat över 110 cm med dottern utan tvekan vill han plötsligt stanna på hinder. Tävlingen för någon vecka sen blev ju antiklimax. Träningen i onsdags började lika men slutade jättebra.

Idag hade Sanna lagt upp träningen som en framhoppning och sen direkt på en bana unt 70 cm. För att se var problemet ligger...och han visade det på fösta hindret direkt. Stannade och stannade på alla nya hinder, långt i från också och bråkade mot skänkeln som bara den! Nattis är för snäll mot honom och han har insett att han kommer undan med det. Men efter att fått lite instruktioner om hu hårt hon kan trycka med sporren för att få honom att respektera skänkel och spö bakom om han stannar så fick hon kanon fin fart på hästen som plötsligt hoppar som han brukar. Det blir till att lägga lite tid på lydnadsträning framöver tror jag.
Hon var VÄLDIGT nöjd med lektionen och det var klart värt de extra slantarna att åka.
Roligt också att hon och Nicole som red tillsammans några gånger på sommarbetet fick rida igen. Väldigt lättsam och trevlig familj. De skulle man få till vårt stall, men det går ju inte.

Vi skyndade oss att fixa resten i stallet för jag ville hem och äta lunch och titta på VM hoppningen. Spännande med trist utgång...Skönt att ligga på soffan och vila lite åtminstone. Nu väntar god lammstek med rödbetor och bönor från trädgården och en skön kväll.

Bilder från träningen idag.

Arbetsdag i stallet

Det blev en lång och ansträngande dag idag faktiskt. Jag var ändå på riktig gott humör trots halsont och en skarp huvudvärk när jag vaknade. Halsontet är absolut förkylningsrelaterat, troligen också den där skakiga, svettiga svagheten i kroppen...huvudvärken däremot skyller jag nog på Frida. Eller osten...jag var faktiskt inte helt stabil efter ostochvinkväll och lång arbetsdag. Men det var det värt, Gud vad trevligt det var. Spännande att träffa folk man inte träffat förut, där samtalet omgående hamnade i "varför skiljer sig folk och vilket parti ska du rösta på" utan att passera gå. Vi han därefter igenom genus frågan, om burka ska vara tillåtet och om det verkligen är bra med tolerans i alla lägen. Ingen som direkt väjde för brännande frågor i det gänget. Mycket befriande och väldigt mycket skratt.

Men som sagt det var inte lika roligt att vakna. Turligt nog hade jag två orangea piller kvar så efter ett kort tag var jag åter frisk och kry. I stallet sopade vi och gjorde de sysslor vi skulle eftersom det var vår helg. Det var inte så mycket eftersom stallet inte riktigt är färdigstädat efter sommaren. Sen hjälptes vi åt och lekte bonde för en dag. Det betyder att vi hjälper till så gott vi kan med att fixa saker som måste fixas. Idag blev det stenröjning, stolpning och bortröjande av sly runt paddocken. Jag sågade och sågade så hela ryggen fick sig en omgång. Jag önskade att jag hade mitt "back on track" armledsskydd men jag har tappat bort det. Igen...tappade det första för ett par veckor sedan men efter som jag behövde ett köpte jag ett nytt. Och förla det också i veckan...de kostar ju bara dryga 200 spänn så varför inte ta av dem och lägga dem på spännande ställen man inte minns? Ibland tror jag det spökar i huset för saker försvinner spårlöst för mig.

Ivarje fall han jag jobba tre timmar innan det blev lunchhamburgare och sen en timmes ridtur. Det var ju lite spännande att gå i paddocken idag för där stod ju dels en bil med släp överfullt med sly mitt på banan och en ny läskig bänk i ett hörn. Jag börjar faktiskt vänja mig vid att han hoppar iväg lite så där ibland. Fast idag hoppetihoppade han iväg för att det blev lite väl kul också...annars gick det bra men nu håller jag på att växla mellan ridning P å yttertygeln och ridning utan att ta i yttertygeln för att hålla tungan inne i munnen. Ganska förvirrande men resultatet var ganska ok. Mycket motor och mer stilla mun. Men det där stora fina steget jag behöver få fram lyser med frånvaron...tripptripptripp. 

Jag hade också lovat min fina mor att lägga sista handen vid hennes nya grillplats. Det var lite mer kvar än att lägga stenarna rätt. Typ ett 10 cm lerlager. Det var bara att gräva men resultatet blev så bra att det var värt varenda sekund! Och mer tacksam person att hjälpa finns ju faktiskt inte. Kände mig väldigt nöjd när jag åkte hem även om jag nog kommer få träningsvärk i morgon.

Hemma öppnade jag och sonen varsin exider och satt en stund i solen medan grillen blev klar. Idag blev det lax och halloumi och lite goa grönsaker. Det börjar faktiskt ta slut i landen nu. Ser inte fram emot att höstgräva! Gott blev det och vädret var ju mer än jag bett om faktiskt! Snart kommer nog hösten så det är bäst att njuta.

Avslutar nu dagen med en smarrig alkaselstzer med honung så jag sover gott utan hosta och vaknar frisk och kry.

Uppmanad

Dottern uppmanar mig att blogga. Tänka sig...tonårsbarn som är nyfiken på vad mor skriver? Ja det hänger givetvis ihop med ämnet, det är ju ofta relaterat till henne och hennes ponny. Jag vägrar dock att tänka på mig själv som ponnymorsa! Så länge man själv rider måste det ju finnas undantag? Jag ska strax återkomma till ämnet ponny. 

Först för övriga läsare, inklusive mig själv, en kort läges beskrivning. Fyfanihelsike vad förkyld jag är! Igår jobbade jag dels hemifrån och dels på olika möten. Lyckades klämma in ett extra möte på min rast med specialpedagogen på sonens skola. Gör mig inga förhoppningar alls om att det skulle bli helt bra för honom men, och detta skriver jag trots att jag är så nära att ringa Skolverket, det kändes som om han faktisk förstod och vill. Pedagogen alltså. Sista gången jag var med på möte grät jag i bilen hem. Det gjorde jag inte igår. Skönt!

Efter jobbet var det ju då hoppträning för Nattis i Alingsås igen.. Självförtroendet såg ut att vara i botten. Och först gick det ju inte lysande heller men på slutet var de Samspelta och det såg kanonfint ut! Hopas de kommer hitta den känslan på tävling i framtiden. Det blir också en extra hoppträning på söndag i Lerum för samma tjej vi tränade för i somras. 

Jobbet idag var helt ok om man tänker på hur dåligt jag mår. Men amerikanska flupills gör verkligen underverk de fyra timmar de verkar. Så frukosten blev trevlig med sagoberättande som slutade med att vi jobbade med bookcreator i paddan. Femåringarna var med och de minsta barnen var på utflykt. Eftermiddagen blev ju lite mer skarpt läge men det gick ihop tillslut. Jag gick också lite tidigare för att tacka av en god kollega som gick i pension. God tårta var det...

Men när det var dags att åka till stallet var tabletterna ur kroppen och jag trött igen. Vi gjorde påsar, sopade och krattade. Sen gick vi och tömkörde. Der gick ganska bra men jag tycker att gjorden sitter så dåligt. Kanske för att magen är i vägen? Ivarje fall känns det som om han är ovan att gå i töm. Idag skrittade och travade vi. För det mesta går han i för hög form men rätt som det var gick han bra. Vi körde bara en halvtimme och sen red nattis barbacka resten. Ett väldigt lugnt pass idag. 

Hemma skulle vi se på hopptävlingarna men halv nio  hade jag druckit en sån där god alkaselstzer mot förkylning, hosta och feber då jag var tvungen att lägga mig. Nu ska jag släcka lampan och hoppas att jag orkar jobba imorgon för det är värst vad jobbigt allt blir med feber....

Lektion

Ok, först vill jag bara säga att det inte är kristligt att tvingas ur sängen klockan fem på morgonen. Döm om min förvåning när jag vaknade ganska glad och utvilad! Jag som jobbade till sju kvällen innan? Kanske just därför, det finns liksom ingen tid att börja med något efter maten så jag kröp i säng runt nio. Första timmen var jag helt själv på jobbet också så jag han faktiskt fixa med lite saker jag borde gjort tidigare men inte hunnit. De tär en bra på start på dagen det. Sen för flöt arbetet trevligt och mysigt i solen. En sak kan jag klaga på bara...små barn har snor och snor smittar så nu klia det i halsen och näsan är täppt. Har inte tid eller lust att vara sjuk så det bli till att ta lite honungs te ikväll.

Efter jobbet var det i varje fall dags för lektion nummer nio. Jill kommer och är så väldigt positiv. Tiden gick jättefort, kändes som en halvtimme men va en timme lite drygt. Manolito var sitt bästa jag, lite bråttom kanske när ha ska flytta rumpan men så trevlig. Idag red jag bara runt på en volt hela tiden. Skillnad på lektioner och lektioner. Vi pratade lite om hur sommaren varit , vad jag fått med mig från lektionerna med Sanna och så funderade vi på den där tungan. De flesta jag pratar med tycker inte det är någon stort problem utan att det bara är nåt han gör. Jill däremot ser sambandet mellan en spänd ganasch och ihop dragen hals och tungan ut! Så fort han släpper ner huvudet och öppnar i vinkeln åker tungan in...Så vi har ridit runt runt för att hitta rätt läge och absolut inget stöd i ytter! Tvärt emot hur jag drillats i sommar. Inte helt lätt att rida för olika men samtidigt tror jag att jag ger hästen bättre förutsättningar att utvecklas om det blir lite omväxling, alltså inte samma fel hela tiden utan olika:) kontentan är att det var kul idag och jag kände mig jättenöjd. Imorgon är det hoppträning för Nattis i Alingsås, hoppas träningen bli jättebra och hon få lite själv förtroende igen. Eller kanske är det Manolito som behöver självförtroende?

Dagens bästa var att Karl lyckades fixa till så presentkortet på tatueringen jag fick är godkänt igen. Jag har dragit mig och dragit mig tills tiden gick ut...tillslut insåg jag att jag helt enkelt inte vet vad jag vill ha för tatuering, eller framför allt var! Faktiskt vill jag inte ens göra den, bara ha den för jag vill inte sitta där i en tatueringsstudio och ha ont i ett par timmar.Trist att inse men jag är för feg. Och tillräckligt gammal för att erkänna det...ohh en bra bit över 40 alltså...Så maken fick tillbaka tatueringen, finns det en motsats till Indian giver? Det är jag i så fall.

Och så sken ju solen och jag fick middagen serverad med ett glas vin i trädgården. Kan det bli bättre? (troligen men berätta inte det för mig)