Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

lördag 20 september 2014

Helgnjuter

Ja det blev helg fort igen. Kanske för att jag har så mycket att göra hela tiden? Veckorna rusar iväg och vi är redan inne i slutet av september. Jag väntar på att smekmånadskänslan på jobbet ska övergå i slentrian och tristess men det har inte hänt än. Varje dag vaknar jag och känner glädje över att få åka till jobbet. Ändå jobbar jag nu nästan 100% om inte annat borde jag göra det från månadsskiftet eftersom jag fått ett nytt uppdrag. Vill ju gärna utföra det men väntar lite på att se till att jag verkligen får tiden för det också och med det lönen. 

Det märks här hemma att jag jobbar mer. Barnen kommenterar att jag aldrig är hemma mer. Maken att jag aldrig lagar mat...men som sagt 40 timmar i veckan på jobbet och sen stallet på det...för utöver att jag rider tre dagar i veckan så får jag ju åka med eller bara sköta stalljobbrt fler dagar än så. 

I onsdags var det hoppträning i Alingsås. Det var en underbar dag efter jobbet där i stallet. Njöt verkligen av hela den eftermiddagen. Hoppträningen gick bra också, Manolito hoppade alla hinder utan att stanna och Nattis har verkligen börjat rida honom så himla bra. Sen kommer vi ju inte hem förän halv elva på kvällen så man är ju lite trött dagen efter...

I torsdags tog jag lite tömkörning och den här gången jobbade han på bra framåt. Är väldigt missnöjd med hur tömkörningen gjorden ligger på honom bara., hans mage är så rund att gjorden åker fram. Han lär sig fort och är villig att jobba i varje fall. 
Och hoppträningen idag för Sanna på prk gick alldeles fantastiskt bra. Stor bana och äntligen fick jag se vilken fin galopp han har när han får sträcka ut. Snäll men pigg och Nattis fick kämpa med att samla honom. Tillslut gick han så väldigt fint. Hinderna är inte högs, som högst en oxer på 90. Men svåra lydnads övningar för en avspänd häst är nog så viktigt. Längtar efter att få rida imorgon.

Själv började jag dagen med att gräva rent de delar av köksträdgården som gjort sitt för året. Kvar finns bara bönor och rödbetor och väldigt massa ringblommor. Växthuset får jag ta itu med nästa helg för imorgon ska jag träffa Anitha och ta en tur i botaniska eller trädgårdsföreningen. Jag träffade även kusinerna igår för after work. Ett par glas vin han jag innan systemet kraschade och jag fick åka hem men huvudvärk och nästäppa. Skönt att jag mådde ok idag för jag har inte riktigt tid att bli liggande.




onsdag 17 september 2014

Bekvämt

Just nu har jag snart suttit en timme i solen. Efter jobbet åkte jag förbi mataffären och köpte lite micromat. Vi mockade och fixade mat till de två hästar som står inne. Jag packade transporten och sen tog nattis in Manne för att göra i ordning. Själv satte jag mig med min pasta penne i solen utanför hästhagen. Det steker nästan, över 21 i skuggan... Och helt vindstilla med endast fågelsång och suset från trafiken i bakgrunden. Just nu har jag det bekvämt. Om tio minuter ska vi lasta och åka på hoppträning i Alingsås. En timme varje väg och mörkt när vi kommer hem. Men inte nu, nu lyser solen och jag har fet bekvämt.

Om ett par veckor är det mörkt och kallt och regnigt. Så ko mer jag sitta inne i stallet och frysa och undra hur jag kunde välja denna livsstil. Men inte nu alltså.

måndag 15 september 2014

Politik...

Idag bekänner många färg, de politiska diskussionerna går heta i många sammanhang. Samtal som präglas av frågor, frustration...vi inser att vi tycker olika, oj röstade du så!? Men framför allt alla bekänner färg...blå, röd, grön...men ingen, INGEN bekänner brun...trots det, nästan 13% vilka är de? Statistiskt sett fler än två av mina arbetskamrater, fler än fyra av föräldrarna på jobbet, minst en av mina närmsta vänner...statistisk alltså. För ingen jag pratat med säger att jo jag röstade på SD för jag gillar deras plitik...inte en enda. 

Det kan hända att jag omger mig med kloka fina människor (självklar är det så) vilket innebär att just mitt facebookflöde svämmar över av ilska och oförståelse...och så pratar vi med varandra, försöker övertala varandra om vilket parti som man borde röstat på och kommer med argument...Tänk om vi tagit det samtalet innan valet? Med den som stod och vägde mellan brunt och regnbågsfärgat. Kan vi inte lova varandra att vi gör det om fyra år? Istället för efter?  

Nej det var inte roligt att vakna imorse. Jag brukar säga om mig själv att jag är politiskt totalt ointresserad och en vilde som röstar både höger, vänster och i mittcirkeln som det behagar och passar  men när jag vaknade idag förstod jag att det inte är sant. Det där med ointresset i varjefall. Jag BRYR MIG...ska aldrig säga annat. 

För övrig i dag då? Finns inte så mycket faktiskt. Inget annat värt att tänka på. Kanske imorgon, kanske jag hämtat mig. Inte ofta jag längtat till USAś politik med endast två att välja mellan, men det är ju onekligen lite mindre kris än minoritets regeringar och rasistiska vågmästare...

Imorgon ska jag krama en rasist (om jag hittar en) för jag tror att kärlek är starkare än hat...så vet du med dig att just du behöver en kram för att komma på bättre tankar till nästa val så är det bara att ta tag i mig, jag har kramar som räcker till alla (även för dem som behöver en tröstkram för att ni är lika ledsna som jag över SD frammarsch)

fredag 12 september 2014

Löjligt nöjd!

Den här veckan har inte precis varit vilsam men dock både utvecklande och givande. Jag är väldigt trött. Men nöjd nu när fredagen är slut och jag har en vilsam helg framför mig. Jag behöver det, vila lite. .. Idag har jag tagit mig till jobbet utan mina amerikanska superdupertabletter mot influensa. Ingen hosta och bara lite nästäppa! Känner mig förhållandevis frisk alltså. Dagen började med mottagande av både glada och ledsna små barn, man är trött på fredagsmorgon alltså. Resten av dagen var full av ögonblick av nästan pinsamt trivsamma ögonblick. 

Efter jobb gick jag och sonen och förtidsröstade. Mest för att jag är livrädd att det skulle bli som i eu valet, då vi var i stallet och hanterade oförutsedda händelser ( nån med häst som förstår vad jag menar?)  så sent att vallokalen stängt.  Det skulle inte få hända i riksdagsvalet så idag gick vi bara för säkerhets skull.  Känner mig stolt över sonen och väldigt gammal. Tänk att mitt lilla barn får rösta i riksdagsvalet? (Men fortfarande inte köpa alkohol?) vi har diskuterat politik sista veckorna så jag hade full koll på vad jag skulle rösta på. Och nej jag följde inte valbarrometerns förslag om Piratpartiet den här gången heller. Sonen sa lite förskräckt vid valurnan att han nog borde ha pluggat lite på fler partier än det han tänkt rösta på och fler frågor....hur röstar man i landstinget när man Inte har kolla på vad partierna egentligen vill?  Ja du det frågar jag mig varje gång. Så svaret blev att man röstar med hjärtat på sin ideologi för man kan ändå inte sätta sig in i alla frågor och varje röst som inte är på nåt rasistiskt skitparti är en bra röst. 

Hade ett bra samtal med någon som kanske skingrat orosmolnet lite lite. Sen åkte jag till Manolito och red i paddocken. Även det var rosaskimrande silvermoln idag. Mjuk trevlig och till och med galoppen var fin. Tyvärr ingen bevis då jag var själv idag. Väldigt nöjd ponny som frustade redan i framridningen och gick mjukt. Själv var jag bara överlyckligt över att vi samarbetade istället för att bråka. 

Det blev ju inte sämre av att jag kunde njuta av att sitta och grilla med ett glas vin efter. Sköna sköna fredag!!!

 

torsdag 11 september 2014

En sån underbar dag!

Vissa dagar älskar jag verkligen mitt jobb! Faktiskt de allra flesta dagar om jag tänker efter. ALP var ju helt fantastiskt utvecklande och rörande störande som vanligt.,så fullt av kloka fantastiska människor som påminner mig om det där viktiga i livet. Att man är den man är i det system man är just här och nu. Alltså jag är jag i förhållande till den jag pratar med. Och med ALPmänniskorna tycker jag verkligen om mig själv precis sån jag är just då med just dem...

Man ska göra mer av det, vara med människor som gör en till den där människan man tycker om att vara. Det blir så mycket lättare då. Fick också med mig en klok tanke hem. "Förändra,acceptera eller lämna". När saker inte är bra, klaga inte utan gör just det.

Idag klagade jag inte heller. Först en härlig skogsutflykt med 9 fantastiska femåringar som verkligen får mig att tycka om mig själv och jag hoppas jag får dem att tycka om sig själva i mitt sällskap. Jag tror de gör det... Hala dagen var så där härlig i sommar/höst vädret. Kan man vara annat än lycklig då? Vissa irriterande orosmoln finns på himlen dock men de ska jag förhoppningsvis lyckas styra bort.


Väl i stallet hade dottern väntat på mig i tre timmar. Kört lite NH träning och myst. När jag kom var planen att jag skulle rida ut med Lisbeth vilket jag sett fram emot väldigt mycket. Jag har ju faktiskt inte ridit sen i lördags!  Men dottern spände ögonen i mig och sa att det verkligen inte var rättvist när hon väntat så länge på mig så hon red Ut i stället. Själv ägnade jag en timme i telefon och njöt i solen. Vi åkte hem och jag skulle precis sätta mig och äta. Nej så var det inte., när vi skulle åka hem upptäckte Nattis att hon tappat sin telefon. Vi åkte sen hem och oroade oss lite över detta. När jag skulle sätta mig till bords med korvgryta och vitt vin och se på walking dead med maken föreslog sonen att vi skulle spåra telefonen med hitta iPhone. Sagt och gjort...den låg nånstans i skogen utefter stans väg utanför hallens område. 

Dottern ville åka och hämta den så i stället för tv kväll fick jag en snabb skymnings promenad i skogen. Döm om min förvåning när vi faktiskt hittade telefonen i riset på en liten skogsstig! Slutet gott allting gott!  Korvgrytan med även om den blivit kall...och vinet varmt. 



måndag 8 september 2014

Arbete?


Ja, arbete är det hela tiden känns det plötsligt som. 95% det är inte riktigt 40 timmar i veckan. Undrar hur länge det dröjer innan man ära helt slut av att aldrig hinna ta det lugnt? Måndagar är nu en favoritdag för då hinner jag bara jobba. Idag mellan 9 och 19 och rasten går naturligtvis som vanligt åt att svara på mail och frågor som måste besvaras nu och inte onsdag om en vecka. Det blir faktiskt nästan 10 timmars arbete och det är bra. För då hinner jag inte göra något annat så man kan liksom koppla bort fritiden helt och inte stressa iväg till nåt annat som tar tid även om det är trevligt. Som att träffa vänner eller gå till stallet. Ni får gissa fritt vad jag gör mest...

Vänner... Minns dem som om det var igår. Det var det inte, det var länge sen jag träffade dem.

I morgon ska jag iväg till Varberg på ALP internat. Två dagar fyllda med samtal och relationer på det där djupaste planet som man bara får med de allra mest engagerade och fokuserade kollegor i kommunerna. Man ska ha läst en bok tills dess. Eller i varje fall minimum av första 40 sidorna. Jag har två kvar. Så lite tid har jag haft att göra något mer än kurera förkylning from Hell och jobba i stallet. Önskar jag hunnit hela boken för den är väldigt bra. Fast det är många fina ord jag inte förstår. Cybernetik till exempel...förväntas man kunna såna ord? Känner mig lite liten och okunnig när jag läser forskningsspråk och inser att jag nog bara borde hålla mig till att sitta på golvet och inte tänka för stora tankar. Fast sen vet jag att efter två dagar med ALP svävar jag på moln och känner mig delaktig i något större än mig själv. 


söndag 7 september 2014

Hostan rister

Jag mår faktiskt lite bättre idag trots allt. Sov gott hela natten eller fram till sex då jag vaknade av hostan. Lite tröttsamt men jag har ingen feber och orkar stå upprätt trots arbetsinsatsen igår. Det stärker min hypotes om att lite hårt arbete aldrig dödat någon... Eller nåt åt det hållet, träningsvärk har jag i varje fall men den har också blivit bättre med dagens kroppsarbete.

Idag krattade vi först paddocken innan vi lastade Manolito och åkte till Ryggebol för en Sannaträning. Vår fromma förhoppning är att vi kanske kan få åka till PRK och vara med på Sanna träning dä när det passar. Det är i varje fall 20 minuter skillnad i tid varje väg. Men idag skulle Sanna hjälpa Nattis att komma underfund med det här nya han lagt sig till med. Efter att ha varit i vår ägo sex månader och skött sig exemplariskt på träningar och hoppat över 110 cm med dottern utan tvekan vill han plötsligt stanna på hinder. Tävlingen för någon vecka sen blev ju antiklimax. Träningen i onsdags började lika men slutade jättebra.

Idag hade Sanna lagt upp träningen som en framhoppning och sen direkt på en bana unt 70 cm. För att se var problemet ligger...och han visade det på fösta hindret direkt. Stannade och stannade på alla nya hinder, långt i från också och bråkade mot skänkeln som bara den! Nattis är för snäll mot honom och han har insett att han kommer undan med det. Men efter att fått lite instruktioner om hu hårt hon kan trycka med sporren för att få honom att respektera skänkel och spö bakom om han stannar så fick hon kanon fin fart på hästen som plötsligt hoppar som han brukar. Det blir till att lägga lite tid på lydnadsträning framöver tror jag.
Hon var VÄLDIGT nöjd med lektionen och det var klart värt de extra slantarna att åka.
Roligt också att hon och Nicole som red tillsammans några gånger på sommarbetet fick rida igen. Väldigt lättsam och trevlig familj. De skulle man få till vårt stall, men det går ju inte.

Vi skyndade oss att fixa resten i stallet för jag ville hem och äta lunch och titta på VM hoppningen. Spännande med trist utgång...Skönt att ligga på soffan och vila lite åtminstone. Nu väntar god lammstek med rödbetor och bönor från trädgården och en skön kväll.

Bilder från träningen idag.