Arbetsdag...

Vissa känns som om de aldrig ska sluta...Just den här dagen var lång och full med bara bra saker utöver en enveten huvudvärk som gav med sig först efter ett glas rött till maten. Med det tolkar jag in spänning som orsak och det kan väl vara en helt ok tolkning med tanke på hur de senaste veckorna varit...Vi hade en bra vikarie på jobbet i varje fall och det underlättar ju och jag skulle också vilja säga att jag trots mina farhågor fått en ny chef som otippat känns som den bästa jag haft...otippat på grund av att jag gillade min förra så mycket att jag gick igenom en sorge period när hon slutade! Lite märkligt att vardagen är full med fantastiska chefer, det brukar ju vara dem man klagar på?! fast när jag tänker efter har jag nog bara haft bra chefer hela yrkes livet förutom en gång...man är lyckligt lottad. Kul var att vår lärarstudent dök upp igen! Det är så roligt att prata jobb med de som är på väg in i yrket och när man känner varandra väl efter ett par år blir det extra kul.(Och ungarna älskar honom vilket är extra plus!)

Jag överlevde föresten mitt Yoga pass igår med endast lätt träningsvärk. Det var knökat med folk och den nya läraren verkar riktigt bra.(fast jag gillar den gamla bättre för hon får mig att känna mig speciell). Det är något jag inte blir klok på...Muskler! Jag har ju tränat ganska mycket till och från i livet och tycker nog att jag håller igång både kropp och själ i hyfsad balans. Men efter två månader av viss vila finns inget kvar alls. jag eftersträvade mysmage och fick total pysmage...är det värt att börja om eller ska man förfalla i total förslappning? Det är frågan för dagen...

Imorgon ska jag åka till morfar och äta lite lunch...det måste vara konstigt att bli lämnad kvar efter 70 år...hur håller man psyket i balans då? Jag längtar efter att få se honom trots att det bara är en vecka sen sist. man förstår plötsligt hur viktiga människor är när någon går ur tiden...