Väntat klart...

Älskade mormor somnade tillslut in stilla och i ro efter några dagars envis kamp mot naturens gång. Jag gråter en skvätt och glädjs över alla minnen som finns. Hon han fylla 95 år med barn,barnbar och barnbarnsbarn...inte illa...inte illa alls.

Spässlandarosen (fylld kanelros)

Och när våren kommer ska jag möta varje blomma som slår ut i trädgården och säga -hej lilla dillpion tänk att du växte hos mormors farmor en gång...hej lilla stjärnflocka (även om lilla är ganska skrattretande med tanke på hur stor den blivit mellan rosorna...) och hej lilla kanelros, tänk att ni växte i mormors bardomshem innan ni hamnade här. Och när Flamentanzrosorna blommar ska jag klippa en och sätta i vas och tänka på mormor och kanske ska jag plantera mormors favoritros elmshorn på en väl utvald plats i trädgården där jag ska sitta och snusa och minnas i väldoften...