Ett uns av lycka....

Jag försöker oftast tänka positiva tankar men den här vintern har onekligen haft sina baksidor. Utöver ett antal dödsfall,människor och djur så har mörkret och isen inte gjort det lätt att hålla lyckan vid liv...Jag räknar mig till de lyckligt lottade som är ute på dagtid, varje dag! Soliga sköna dagar är detta verkligen en löneförmån...men vad ska man säga när det är -7 grader, lätt snöfall och blåst? Det har varit alltför många sådana...
Jag läste dessutom att vädergudarna beslutat att förlänga vargavintern hela mars ut, kanske till och med April kommer vara kallt! Då vill man gråta...

Med den känslan i bröstet åkte jag till stallet för att plåga mig själv och min förslappade häst med en halvtimmes skritt i skarsnö...kallt var det och blåsigt när jag tog in och ryktade. sen förväntade jag mig att sitta på helspänn då eftersom Tabasco är så fånig när han är ensam, framför allt på Karis lycka eller i skogen...Men just idag, som för att göra mig lite lite gladare bestämmer sig hästen för att kliva på utan att titta hela vägen bort till ängen och sen rider jag 40 minuter så gott det går på det upptrampade spåret. Utöver att Tabasco faktiskt arbetar villigt i form och lyssnar så är han helt stabil! Vi travar lite för att fira detta och han är så glad:) solen sticker plötsligt fram bakom björkarna och alla kristaller i träden runt ängen gnistrar så ögonen svider och Tabascos gula päls lyser som guld...Då klickar det till i hjärtat av lycka...ett litet uns....