Ridhus är kalla.

Jag hade glömt bort hur kallt och rått det är i ett ridhus. Men nu har jag fått två hela långa dagar på mig att verkligen minnas, och lagra det minnet så jag inte glömmer det i det närmaste. Jag kan inte minnas att det varit så kallt en enda gång under hela året jag hängt i öjersö stallet, inte ens den dag då jag red ute i padocken i -17... Men vilken härlig dag det blev för Dottern.

Ingen rosett tyvärr det var bara ett ekipage som fick en clear round på 60 %. Dottern kom 2.a i sin klass och 3.a totalt o.1% efter tvåan. Tror hon tyckte det var lite snopet för hon landade på hela 59.5%! Toppenjobb faktiskt och Mor inser att det blir till att köpa egen tävlingskavaj inom kort för nu fick hon blodad tand.

Dommaren var generös med berömmet och sa att hennes sits var otroligt fin, bäst av dem i hennes klass.  Den fick hon en 7.a på och det är hon mycket hennes stolt över. Förövrigt var det borstning och knoppning hela morgonen och Jag insåg att det där med att vara ponnymorsa innebär att 7.00 är ett normalt klockslag att gå upp en söndag. Och att man om man har ryggbesvär får se till att medecinburken innehåller tillräckligt för att man ska kunna dubbla dosen efter två timmar på en kall läktare. Hur tänkte jag när jag tog på mig jeans? När jag har överdrags byxor som håller värmen i Sibirien... Nåväl nu när jag är varm igen kan jag njuta av att vara stolt Mor. Här kommer lite bilder från dagen...

Resten av dagen ägnade jag i min Älskade Morfars sällskap. Jag ver lite stressad över att jag inte har haft tid att åka dit på länge. Det har varit ett ständigt flängande de sista veckorna med ryggont, kvällstidsarbete, studiebesök och stallet som tar dubbelt så lång tid när det gör ont. Och så tittade jag i kalendern och så att om jag ska hitta en ledig tid att åka ut så hinner det bli sommar! Så jag slog sak i det hela och åkte ut efter tävlingarna. Tack och lov hittade jag någon som kunde ta Tabasco idag för annars skulle jag ha åkt dit nu efter jag kom hem. När du läser detta är det inte säkert att du minns hur vädret var just nu 18:30 27 mars 2011...så jag vill bara säga att snöflingorna som dalar ner, nej föresten det dalar inte alls, det stormar från sidan...Alltså en extra tacksamheten tanke till Petra som ställer upp! Och Morfar blev sååå glad för sällskapet att samvetet gjorde en extra volt av ångest i bröstet. Vi åt soppa och pannkakor och pratade och drack kaffe...Och efter tre timmar insåg jag att jag kommit dit stressad men åkte hem helt avslappnad och tillfreds...