kursdag

Det är alltid så nervöst första gången man ska möta en ny grupp. Idag kom 15 av 20 deltagare. Två hade meddelat frånvaro och de andra tre har jag tappat bort...hoppas de fått mail som de ska så det inte blivit något fel. Jag hade ju inte fått någon bra lokal att vara i så det var lite mäck innan jag var på plats. Först fick jag åka och hämta fika på kommunhuset och sen till lokalen. Väl där var det bara att flytta runt stolar och försöka göra det beboligt. Allt fungerade över förväntan och fjolårets katastrof när inget fungerade och jag kraschade datorn första gången jag träffade gruppen uteblev. Kursen förflöt efter planen och gruppen visade sig vara så positiv och full med goda energier. Jag tror det kan bli en av de bästa kursomgångarna faktiskt. I vanliga fall brukar det ta en del energi även om det också ger mycket men idag gick jag ifrån med mer energi än när jag kom! Och alla verkar vara så trevliga och snälla.

Efter kursen var slut fick jag först städa ut efter oss och sen åka tillbaka med termosar och annat. Sen var det dags för stallet, som vanligt...idag hade jag en plan med att bara försöka komma i rätt sits i sadeln. I måndags hade jag ont i nacken och red sämre än någonsin. Funderade på om det verkligen är rättvist mot Fabian att hålla på och kräva massa saker när jag inte kan bättre. Kanske var det dags att ställa ridstövlarna på hyllan eller åtminstone bara satsa på att rida western i skogen? Självförtroendet får sig en dipp när hästen ser ut så där hela passet...

Men skam den som ger sig. Jag övertalade Nattis att ge en sitslektion i lina. Så idag fokuserade vi på att försöka få mina stela höfter att vrida sig, knäna att mjukna och följa hästen, handen att inte flaxa runt och hälen att inte gnaga i sidan på stackars pålle. Det gick ju inte snabbt för så fort jag skapar av och bara sitter med så stannar han. Det där med självgående häst är nog en dröm....men efter en halvtimme i lina med knut på tygeln var Nattis nöjdare med sin mamma och Fabian redo att jobba lite. Jag kände mig absolut mer i balans och även om höftleden och knät inte håller med alls så är jag nöjdare. Kanske kommer jag fortsätta rida trots allt?

På söndag kommer Jill för första lektionen i min ekipageutvecklingsserie på tio lektioner. Western då vilken är bra med tanke på att kroppen tar mer stryk i dressyrsadeln. Fast den är ju lättare att sadla med så nacken får det ju lite lättare. Och apropå den så är det bättre men fortfarande inte bra.

Imorgon är det torsdag och jag behöver kompa ut en timme för att hjälpa till att lasta Felix inför vetrinärbesöket. Fabian skos samtidigt så om allt flyter på som det ska även i morgon kommer Fabian vara färdig precis när Felix åkt så jag kan släppa ut honom och skynda tillbaka till jobbet för lunch. Det är mycket ibland..

Lite bevis på att både jag och Fabian kan vara fina korta stunder kommer här...