Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

måndag 2 september 2013

Wiplash

Inte nog med att man ska vara förkyld. Nu kom min gamla wiplash på besök igen och idag har jag inte kunnat vrida på huvudet utan varit i konstant smärta. Trots värktabletter och voltarensalva. Jag lekte med barnen på gården ett tag efter lunch men fick säga till dem att inte kramas eller ett ta i mig för det gjorde så ont! Riktigt jäkla tråkigt alltså. Skulle helst ha velat bädda ner mig i sängen såna här dagar men det blir sällan bättre av det. Dessutom var det många hemma sjuka idag så det var väl tur jag gick till jobbet.

Slutade tidigt, halv tre är tidigaste dagen numer för mig... Åkte direkt till stallet och funderade på hur i hela fridens namn det skulle gå att rida. Jag kunde inte bära ner westernsadeln för den var för tung så det fick bli att plocka fram dressyrsadeln för första gången  länge. Tyckte inte den satt perfekt och det blev ju inte bättre av att jag red superdåligt. Fabian kastade med huvudet och bråkade mest hela tiden, när han inte tittade  på de andra hästarna i paddocken förstås. Helt okoncentrerad och så satt jag stel som en pinne och flaxade med armarna och vinglade i balansen. Fy fasen vad dåligt. Jag kan ju skylla på nacken och hästen men faktum kvarstår, jag rider som en skata...

Idag kom den sista ponnyn till flocken. Jag var lite orolig att Fabian skulle bete sig igen. Visserligen kan ju hästarna inte hjälpa att de är hästar och ibland förstår man inte nåt. Såg såren Fabian gett de nya ponnysarna i lördags och man får ju skämmas lite å hans vägnar (han lär ju inte göra det själv). Den ena hästens matte var nog lite ledsen och irriterad, vilket man kan förstå...man kan ju bara utrycka sin förståelse... Men i varje fall blev det inga problem idag. Den nya hästen sprang runt och var super snygg och sen ställde han och Fabian sig ihop och kliade varandra intensivt i säkert tio minuter. Hur kan det vara så olika? Kul att se flocken i höst solen. Blev ett bra avslut åtminstone.



Väl hemma åt jag lite rester med min sjuka dotter som därefter masserade nacke och rygg på sin mor...Nu är det lite bättre men det blir nog lite voltarensalva och en Ipren innan sängen ändå. Hoppas Det är bättre i morgon för mitt humör är verkligt, verkligt dåligt när jag har så ont.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar