Drömponnyn?

Kanske, kanske är det så att vi tillslut hittat vår ponny! Jag skriver kanske för det är så mycket som kan gå fel innan vi är i hamn med vår häst affär. Vi behöver tillexempel bara fixa fram 10000 kronor till sadlar och utrustning. Hästen har vi råd till, precis om man ser till sparkontot. Hade väl hoppats på att kunna lämna några stackars tusenlappar kvar på det men så ser det liksom inte ut just nu. Kanske man skulle ta sig ett sms lån? För utöver sadlar kommer ju extra stallplats avgift och vetrinärbesiktningen såklart. Och om hästen inte går igenom är det mer pengar i sjön... Åh vad jag tycker det är jobbigt med de ekonomiska besluten. Maken skulle nog egentligen uppskatta om vi sket i det här med häst och satsade pengar på resor eller husrenoveringen istället. 

Jag har inte vågat nämna något om sommarbete, försäkring och tävlingslicenser ännu...

Men en sak i sänder eller hur? Ponnyn var så fin för det första. För det andra verkade den helt trygg och tittig trots att det blåste rejält på slätten vi red bredvid. Fint steg med lagom mycket tryck i. Min nacke höll för både trav och galopp. Min sits däremot höll inte för vidare inspektioner. Fy vad svårt det var att sitta fint. Mina ben flaxar omkring utan styrsel och mina händer var verkligen inte stilla där de skulle. Stackars hästen försökte verkligen förstå vad det där blåbäret gjorde på ryggen. Man fick ta en del i handen på det vis man red storhästar en gång i tiden. Jag har liksom glömt det med Fabian som man inte kan ta i alls. Han går ju bäst på lång tygel med bara lite lite kontakt. Jag red ju Bella betydligt bättre. Hon var känsligare för vikten och mjukare på nåt vis. Men Nathalie red den här riktigt bra även om det kommer behövas lite träningar för en bra dressyrtränare innan det sätter sig. Kanske inte lika lätt att få den i form men den hoppade underbart (sa hon för det kommer inte hända att jag försöker mig på den saken) 

Jag är osäker på om det kan bli en westernhäst av den här lille rackaren men en bra hopphäst för Nattis blir det och en läromästare i dressyr kanske?  Så jäkla spännande. Och läskigt. Men det var så att när jag stod där och klappade ponnyn så kändes det väldigt rätt. Trots att den var brun ;)