Ge inte upp hoppet...

Jag påminner mig själv för ibland glömmer jag det. Hoppet ska man inte tappa. Igår kväll skickade jag iväg flera svar på olika annonser med ponnys till salu. Idag fick vi svar från en som verkar jätte trevlig men inte som hoppponny utan dressyrponny. Vi sa att vi skulle fundera lite för strax innan hon ringde återkom de i Kungsbacka och sa att den de trodde de sålt ponnyn till ville ha mer betänketid så om vi fortfarande var intresserade kunde vi komma imorgon. Själv! klart sa jag, trots att ponnyn är brun. För dottern verkar ha något emot skimmlar så det där med färg är kanske inte prio ett. Nu har vi alltså plötsligt två hästar att fundera på. Samma pris på båda, samma ålder men lite olika inriktning. Hoppas att någon av dessa kan passa oss nu då.

Fast idag var Fabian helt underbar på alla sätt. Och det var solsken och varmt i paddocken, en riktigt skön vårdag. Jag red utan att misshandla honom med sporren dessutom så det kändes ju bra. Det är något visst med vårsol och fågelsång. Det är svårt att vara nere då. Man blir liksom glad utan att man egentligen först varför. Jag pratade med Lovisa på Skype en halvtimme också och det förgyllde ju dagen så mycket att man tänkte att nu kan det bara bli bättre och bättre. En fika på allum med en kollega från långt tillbaka tiden var ju också ett litet silverkantat sommarmoln...

Konstigt nog lyckades jag totalförstöra middagen efter en sån bra dag. Förstår inte hur det kunde hända. Allt var ju i perfekt harmoni...men jag stod och pratade i telefon med Boråshästens matte och blandade avokados med cremefraish och vad jag läste som guacamolemix. Visade sig vara americanamix. De orden är väldigt lika varandra. FAKTISKT!!! Titta noga får du se. Exakt lika många bokstäver och flera liknande bokstäver. FAKTISKT. A,e,c,m,i,x alltså det är ju nästan samma ord. Hur kan de smaka så olika då? Helt oätligt... Det är många år sedan min lätta dyslexi ställt till det så mycket. I bara förskräckelsen glömde jag smaka av köttfärsen som blev helt smaklös. Nej det var knappt att vi kunde hålla oss för skratt. Tur att vi fick en stor skål smågodis till kvällens bondfilm som kompensation. 

Håll nu tummarna för att hästen vi ska titta på i morgon är vår häst. Fast jag börjar bli luttrad, antingen gillar väl jag den eller Nattis...eller så blir den väl såld under natten.