Pirr

Ok. Nu pirrar det rejält...jag tror vi hittat rätt ponny...och saker börjar klarna. Det är massor av folk som vill provrida men de får baskemig hålla sig undan för det här är vår pärla. Vår nya bästakompis i världen att älska och mysa med varje dag. Jag pratade länge med Jill som tycker han ser väldigt trevlig ut på bilderna. Jag har ju redan bestämt att vi vill ha ponnyn så det är verkligen bäst att rådgöra med någon som kan sina saker. Jill tror att det ska gå att omskola honom till en fin westernponny utan svårigheter när jag beskriver honom. Nattis är övertygad om att det är världens bästa ponny och jag tyckte bara så mycket om honom att jag blir nöjd med att pussa honom på mulen varje dag...inte riktigt men nästan. Så då är det bra med en klok kvinna som köper hästar till höger och vänster som kan hålla lite kolla på vad jag gör...kände du igenom honom? Nej det glömde jag, jag klappade mest! Och hur många gånger har ni provridit? Öh? En. Och det vet vi ju nu att det kan gå illa andra gången. Så efter att ha pratat med alla inblandade bestämdes att Jill kommer med på fredag kväll och klämmer lite på hästen. Vi kommer dit och myser borstar och sadlar en stund innan och börjar rida. Känns det bra då lägger vi 10% i handpenning (tack Jill för att du berättar hur man gör) och den 25 har jag bokat in en besiktning. (Måtte chefen ge mig semester sen dagen!)  

Nu måste det väl ändå bli rätt?! 

Förövrigt har jag klivit in i årets ALPuppdrag och ska nu två veckor framöver fokusera på lärande samtal, observationer och utmaningar på fritids. Det är ett härligt gäng som vanligt som ska samarbeta i grannkommunen och spegla verksamhet på fritids. Vi är lärare från förskola till högstadie som tillsammans ska grotta in oss kring det här uppdraget. Och det är då otroligt spännande! Och på heltid vilket kanske stör lite i det hela nu när man har fokus på hästköp och annat.

Till middag idag blev det söndagsstek på lamm. Rödvinssås och små mandelpotatisar och en god sallad. Alltså man får ju kompensera när man kan. Vi slutade i ok tid för att hinna rida men jag beslöt att skita i det och åka hem, ringa alla samtal kring hästen och sen laga middag till MAKEN som så förtjänar lite extra när vi flänger runt och kollar hästar på helgerna. 

Hoppas nu verkligen allt går vägen så inte detta blir ännu ett ekonomiskt bakslag. Ägaren erbjöd att dela på besiktningspriset så trots att de har många spekulanter tror jag att de gärna ser att vi köper. Och jag förstår det. Vi är snälla mot hästarna, ser dem som vänner och inte maskiner. Stallet vi står i är trevligt nu och välskött och vi har några års erfarenheter. Sen funkade ju Nattis och ponnyn så bra ihop att bara det är underbart att se. Hjälp oss nu att hålla alla tummar för att det här går vägen. Då blir vi lite lyckliga igen.