Fredag hela veckan !

Eller kanske måndag hela helgen?  Första alpveckan avslutad. Hjärnan är vimmelkantig och fullmatad av intryck. Idag fick jag sticka iväg redan innan fyra för vi skulle ju titta på Manolito igen. Fina underbara ponny. Vi borstade och gjorde honom i ordning i stallgången. Där står han lös och lydig och mumsar hö medan vi borstar. Han är verkligt snäll att hantera från marken. Vi blir klara ganska fort men vädret har vänt från solsken till duggregn under eftermiddagen så vi bestämmer att paddock inte är jättemysigt när det finns ett ridhus i närheten. Nattis sitter upp och skrittar dit och jag får åka bil hela 100 meter eller vad det kan vara. Väl i ridhuset håller en man på att tömköra en unghäst som är lite spänd och brallig i ena ändan av ridhuset. Nattis skrittar fram nästan 20 minuter innan det är ledigt så hon kan börja trava. Manolito är lite tröttare idag och tar det ganska lugnt. Han verkar avslappnad och trivs med Nattis på ryggen och hon ser ut att trivas även om han går fram lite långsammare idag. Efter lite bommar tänder han dock till och blir väldigt frammåt!

Just då kommer Jill och hon vill ju att jag rider så hon får se...oj så nervös jag blir! ALLA står och tittar och jag sitter verkligen inte bra i dressyrsadel. Manolito springer på lite mer än som är bekvämt men jag känner mig helt trygg trots att det går undan...och med lite små kommentarer från Jill får jag strax lite form på honom. Hon säger att han rör sig fint, du kommer hitta knapparna fort på den här ponnyn han är trevligt i huvudet, vill väl och försöker...men du blir lite spänd i handen och det gillar han inte...Yes I know...som vanligt alltså.

Sen känner hon igenom Manolito och han reagerar tydligt på hennes beröring i ryggen! Det märks att något inte är helt ok men det kan vara att han är kittlig, nyklippt, pälsfällning bara ogillar beröring eller haft för många som provridit senaste veckorna...För att vara på säkra sidan tycker hon att vi ska ta ut en equiterapeut. Det kan också vara muskelproblem, en sadel som inte passar eller något annat...Så då blir man ju lite nervös och det är plötsligt jättejobbigt.

Men efter lite resonerande bestämmer vi att vi lägger handpenning för faktum kvarstår vi vill ha den här ponnyn! Så nu har vi betalt och skrivit kvitto och håller tummarna för att det går vägen. Ägarna tror inte det är något med ryggen. Det tror inte jag heller för jag har svårt att tänka mig att en ponny som har ont skulle röra sig så bra som han gör. Men det känns som välinvesterade pengar att kolla honom riktigt bra även om det blir betydligt dyrare i slutändan men extra kontroller. För nånstans blir det ju trots allt dyrare att köpa en häst som inte är hundra än att lägga några hundra i förväg för att vara säker...