Dressyr...

Jag tycker nog inte om dressyr när jag tänker efter. Kanske för att jag tycker att jag ser så himla knäpp ut när jag rider lätt? Kanske för att mina tår pekar rakt ut och jag ser ut som om jag behöver gå på toaletten? Kanske bara för att hästen inte går så snyggt som han borde, vad vet jag. I varje fall var det dags att göra något åt detta idag efter jobbet för Jill skulle komma med en WESTERNSADEL vilket en gång för alla skulle göra slut på de där dressyrmuppstankarna. Till mitt förtret och min stora besvikelse hade hon lämnat den sadel som troligt skulle passa honom på försäljning!  Alltså blev det lektion i dressyrsadel, i regn, med inte bara en medhjälpande utan två som alla stod under träden och tittade på det hela. Och jag önskar jag kunde säga att vips så var allt bra men tyvärr är sällan verklighet och dröm synkade.

Men vi kunde i varje fall börja jobbet. Vi kikade på honom i stallet och kunde konstatera att han musklat sig och breddat sig vid bogarna. Det är bra. Men det saknas muskler bakom manke och överlinjen behöver jobbas upp ordentligt. Ja det ser jag med men därifrån till att göra det är steget långt. Vi fick i varje fall tips om ett par maglyfts övningar som sträcker ut ryggen och höjer den som man gör i stallgången med en sadelgjord. Förövrigt såg han fin ut.

På ryggen kändes det faktiskt ok idag. Det kan ha varit för att jag glömde min jobbiga skyddsväst, det blev nån millimeter extra för rumpan i sadeln då. Jag sitter inte optimalt i den för jag är för stor, eller sadeln för liten, beroende på hur man ser på glaset (halvfullt eller halvtomt...) Vår  utmaning är att få Manolito att bära sig själv utan stöd i munnen/handen. Det är bra för min nacke om vi lyckas. Det var svårt till en början men jag fick många bra tips på var jag ska hålla handen och blixtsnabbt släppa efter om jag behöver ta tag i honom. Till en början var tempot bra men efter galoppen gick det fortare...svårt då att fånga upp utan att erbjuda stöd...Men Jill var jättenöjd och tycke vi jobbat på bra så efter 40 minuter slutade vi. Själv längtar jag galet efter en westernsadel när jag ser bilderna...men jag är grymt nöjd med mina nya ridbyxor jag köpte på Ullared i måndags. Otippat bekväma var de trots att de är i jeanstyg. Och Jill tyckte vår ponny var jättefin och trevlig och att han rörde sig fint, ett bra köp helt enkelt...

Efter att jag ridit städade jag skåpet innan nattis kom för att rida Fabian. Hon ville hoppa så jag lät Manolito beta i det långa gräset runt paddocken medan hon red. Alla var ganska nöjda med dagen tror jag och jag är redan sugen på att rida igen! Även om det blir dressyr. Hur svårt kan det vara att lära sig det där? LIKSOM???

Total lycka!

Maten är serverad

Vattenhinder...

75 cm ok...

80 cm NOOPE NO WAY!!!