Gnäll Fia!

Fy vad gnällig jag är, bara gnäller och gnyr för ingenting alls. En riktig lipsill faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig...idag tillexempel var jag inte sugen på att gå upp alls och när jag väl var äten och tvättad och på väg till jobbet var det bara så tungt. Hur trött får man vara tänkte jag då, och suckade djupt...det är inte rättvist att man ska behöva kämpa på så varje dag i ur och skur. Och mest skur just nu.

Och fy. Men förresten det var riktigt trevligt på jobbet men sen...fy alltså vad jobbigt att det regnar och så måste jag fixa alldeles själv. Ja det är här gnället kommer och gnyet.

För det finns för lite luft i däcken på transporten. Min tanke var att köra transporten till en mack och säga "fixa detta är ni snälla"...Maken tyckte dock att macken antagligen inte har en susning och att jag lika gärna kunde göra det själv. Och så diskuterade vi detta fram och tillbaka i går kväll med betoning han diskuterade  och jag gnällde att jag inte viste hur man skulle göra och kunde inte han snälla göra det så jag slipper...( ynk, gny och jag är så liten och svag) med resultatet att det stod en portabel luftpump och en cynisk lapp "här är pumpen om du vågar försöka". Ynk...

Så direkt efter jobbet stannade jag på stallet, kopplade på och drog fram transporten på hård mark (förövrigt bara lera och klaffs överallt) och naturligtvis är sladden för kort för att räcka och himlen öppnar sig så regnet rinner ner innanför jackan och utefter ryggraden... Nej just så är det fasemig inte roligt alls.

Man får koppla loss transporten, backa bilen bredvid koppla in saken i cigaretttändaren i bilen och trycka fast mojängen i ploppen och....ja sen får man ringa och gnälla lite om att man inte alls kommer hinna hem för att laga mat för det här är SÅÅÅ svårt och om han bara gjort det själv hade allt varit bättre och sen får man ringa stallmorfar och fråga lite käckt om han möjligen vet hur många kilobar som ska vara i däcken och sen ringa maken och fråga vad 31.1 betyder medan regnet sakta rinner ner mot byxlinningen.

Och sen plötsligt var det klart. Va? Så enkelt? Och just då slutar det regna så jag snabbt kan backa bak transporten i lervällingen igen och åka hem. Ja det var ju lite snopet, nästan så jag fick stanna och dra ut på tiden nu när jag gnällt så förgjordat. Men istället fick jag åka hem och be om ursäkt för att jag är så gnällig och skylla på att man blir stressad när man inte vet hur man ska göra. Det värsta är ju att jag inte kommer kunna skylla på att jag inte kan nästa gång utan helt enkelt går bita i äpplet  direkt och bara fixa. Jag vill inte kunna fixa, jag vill att nån annan ska fixa så att jag kan ligga på soffan och äta praliner och slippa regn i nacken. Bara så ni vet...