Lång vecka...

ÖDet blev en vecka både över förväntan och med extra mycket att göra. Torsdagen och fredagen blev jag ensam med vikarier i barngruppen. Tack och lov riktigt bra sådana och den ena jobbar ju faktiskt hos oss varje dag så det är en ganska ordinarie vikarie. Jag hoppade in lite tidigare och slutade lite senare i torsdags för att stötta upp för lediga kollegor. Bortsett från att jag helt missat att låsa och snappa inte är samma sak gick det ju bra...hmmm. 

När jag kom till stallet var Nattis fortfarande i paddocken så jag fick börja med stallet själv. Vissa gånger funkar det så bra med samarbetet oss emellan, igår var en sån dag, att allt känns lätt. Vi var klara i stallet redan halv åtta och hästarna fick gå ute lite längre för Rebecka hjälpte oss att ta in de som ska in. Manolito och Fabian slipper ju gå in och de verkar inte alls missnöjda i sin natthage. 

Sofia min gamla kollega hade skickat ett sms och frågade om vi skulle ta en promenad. Vi ska ju faktiskt bli kollegor igen efter sommaren för jag har bestämt mig att gå tillbaka till mitt gamla jobb igen. Det känns bra och ska bli kul och spännande. Både nytt och gammalt på samma gång och jag har tagit med mig massor av nya erfarenheter från min nuvarande arbetsplats som förhoppningsvis gjort mig både klokare och skickligare.  Ivarje fall var det trevligt att träffas och småprata över en bäverjakt även om det blev så sent att jag inte var i säng förän efter tolv igen.

Jag började dessutom tidigt i morse och förväntade mig en jobbig dag utan mina kollegor på plats. Men utan förvarning ringde det ena efter det  andra barnet in sjuk så vi blev tillslut bara 11 barn på plats. Passade på att mysa till det riktigt ordentligt då vi inte hade planering utan var med barnen hela dagen. Vi bakade och räknade matte. Det blev sockerkaksbitar till alla barnen på huset och så tittade vi på ett avsnitt av tiggy testar till vilan...solen lyste fantastiskt skönt så hela dagen blev bara sådär fantastiskt go.

Stannade till på stallet påväg hem för att beta hästarna. De behöver ju vänja magen vid gröngräs så vi står varje dag i ca 50 minuter nu och låter dem äta. Eftersom tiden var lite kort tog jag en risk och betade båda samtidigt. Det kluriga är att få ut dem på gräset från stallet. Väl där är de så fokuserade på gräset att de gärna går bredvid varandra vänskapligt... Jag ställde Manolito i fållan, hämtade Fabbe och och så lyckades vi utan missöden ta oss till betesplatsen. Fabian fick beta en kortare stund och Manolito lite längre...själv står jag  och solar och njuter.

Hade jag inte totalt misslyckats med middagen hade det varit en bra dag. Jag skulle grilla men hade lite för lite kol så det blir ingen perfekt glöd, för lite fjutt...och grill skivorna som var för marinerade var nästan sötsliskiga i sin smak...det var ju inte mitt fel förstås...men potatisen blev klar långt innan köttet och, ja vad ska man säga? Tur vinet var gott.