Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

tisdag 27 januari 2015

Nedräkning


Den bästa dagen är tisdag. Jag som brukade hata att öppna på jobbet. Nu njuter jag av att sätta på en fireplaceapp på vår starboard eller en akvariumapp med fiskar som simmar runt. Sen plockar jag i ordning och tar fram några böcker och annat material och sen sitter jag och väntar på att dagen ska börja. I morse med ett gosiga varmt barn på varje arm och pratade om clownfiskar och valhajar i våra saccosäckar. Nästan en timmes avslappnande start på dagen. Hela dagen var ganska trevlig fast det korvar ihop sig vissa stunder på dagen, måltider och annat...

Jag har dragit på mig en rejäl förkylning som jag hållt stången i en månad drygt med ingefärsvatten och espiritox. I morse hade jag en skata i halsen och nu tror jag minsann att jag har lite feber. Ett mysigt munsår har jag också (säkert herpes eller nåt) och en finne på ögonbrynet. Varför inte? 

Vi skulle haft utvecklingssamtal med Nattis lärare men hon ringde återbud nån timme innan. Det var ganska tur för då kunde jag tillslut hämta ut mitt nya visakort (hade jag haft pengar kunde jag ha handlat själv nu mamma!)  sen åkte jag hem för att ta en Ipren och sitta och hosta en halvtimme på soffan innan jag åkte till stallet.

Manne stod och väntade i hagen. När jag kom stod han och åt men medan jag bytte om väntade han otåligt vid grinden på att jag skulle komma ut till honom. Jag mockade ur rätt fort och eftersom det var en fryst slaskig hinna kunde jag inte kratta så det gick extra snabbt. Jag satte mig en stund på matbordet och då kom han och åt hö bredvid mig och buffar lite grann. Ljudet av en tuggande häst är nog lika avslappnande som en spinnande katt. Det var vindstilla utan nederbörd. Några plusgrader och disigt över skogen. Just då kändes livet ganska skönt. 

Min snälla kompis Susanna kom direkt efter jobbet och var promenadsällskap med islandshästen i stallet. Han är en perfekt första kompis, bryr sig inte om att Manne stressar på bakom. Idag var han jätte pigg men helt under kontroll! För första gången utan ett enda litet busstreck sen vi började leda igång honom. Vi gick dryga 20 minuter fram och tillbaka. Lite otålig blir han och nacken bär han vackert...man ser hur tjock han blivit när vi går utan täcke, valkar på magen och ve och fasa lite hård mankam så nu får vi vara försiktiga med maten. I nya stallet kanske vi kan ge något smakligt energifattigt foder inne? Ute bör han kanske få smaska i sig vad han vill så han inte blir bångstyrig? Fick tipset om att ha godis i fickan som man kan avleda med när han är på väg att explodera och det gjorde jag idag. Funkade kanonbra. 
Mumsande ponny
Spinnande katt...

Jag och Nattis har tagit lite ledigt på fredag och jag upptäckte till min glädje att jag hade 33 semesterdagar kvar. Trode  jag gjort slut på alla förra året och alla resor 2013.  Planen är att jag ska åka och laga mitt transportdäck som inte var helt när jag köpte den...(lite sur över den där handlaren faktiskt för jag tror fortfarande han lurade mig på vikten. )Nu måste jag be vetrinären väga hästen  för tänk om han väger mer än jag får lasta?  I varje fall fixa transporten och sen fylla ensilage för en vecka i påsar. 100 kg...varje helg i två månade. Fy, bara för att jag inte har råd att att låta bli det jag betalt för. Sen ska vi köra upp så mycket av sakerna vi kan på fredag eftermiddag. Vi kanske inte behöver ta med foderbordet men efter att ha suttit på det idag och filosoferat funderar jag på om vi inte ska försöka gräva ut gruset och ta med den ändå. 

Jag har nu druckit en sån där go alkaselstzer mot feber och halsont och mår plötsligt väldigt bra, bortsett från mungipan som känns som en finne. Visst var det lite mer information än du behövde?

Hemma i källaren satt det nya dörrar och golvet är klart. Och på uppfarten stod en ny vit lyxkärra. Och maken hade lagat mat och köpt semlor till efterrätt. Det är inte fel att leva trots allt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar