Otroligt hur mycket...

Skit man ska tåla! Den här dagen går inte till historien som den bästa det är ett som är säkert. Faktum är att det inte ens går att försöka beskriva den utan att antingen gråta eller skratta. Tyvärr har jag hunnit göra både ock  faktiskt. Det första av smärta och psykiskt sammanbrott, det andra antagligen mest på grund av kombinationen orudis och rödvin. 

Började ganska bra med att hämta upp den starka sonen och åka till stallet där,vi skottade ut transporten och sen försökte dra loss den. Det gick inget vidare men vi blev räddade utav stallkompisar som drog loss den med sin fyrhjulsdrivna (en så skulle man ha) sen konstaterade vi att det fanns luft nog att dra ner den till tappen med ensilaget på så vi packade typ hundra kilo (återstår att väga in Under veckan för att uppskatta mängden) och sen packa transporten full med alla hästens återstående saker. Tur att vi packat det mesta igår. Väl vid tappen var det total punka på däcket! Maken ringdes desperat in och kom och fixade det hela. Mor kom med köttbullemackor och eventuellt var det det som räddade dagen.

Vi kom fram till Gråbo, lastade ut allt utan större besvär, även om jag nu i efterhand inser att jag antagligen överansträngde mig redan där. Lite stressade över att det ska snöa i morgon ville vi flytta även hästen medan transporten ändå fungerade. Tillbaka i stallet slängde vi in det sista gjorde i ordning för att lasta... Jag skulle bara hälla ut det sista i hinken i avloppet. Inte tungt alls men pang.  Ryggskott!

Krasade till som äggskal mellan kotorna och så blev jag liggande på alla fyra i stallgången med en hästs bakben bara en halvmeter från näsan...får krypa undan till säkert område. Hästen bajsar också så där lagom förnedrande strax framför näsan på mig. Där tar det slut.  Nu orkar jag inte mer. Tårarna rinner och det krävs en vuxen man att baxa upp mig på en pall i väntan på att maken ska komma med orudis och liniment och broddskor. Tack och lov för goda vänner. Mats och Thea hjälper oss att lasta och Mats får köra vår bil med mig lite lagom lullig bredvid upp till Gråbo. Manne sköter sig som bästa ponnyn i världen och går både på och av transporten lugnt och stilla. Själv får jag assistans till toaletten och klarna inte ens av att gå utan stöd. 

Nåväl hästen är flyttad  jag har druckit ett par glas vin och toppar med lite mer orudis...bra att vara lite avslappnad tror jag. Imorgon kommer jag antingen inte ut sängen eller så är jag återställd. Känns inte så dock, bara att ligga är jobbig men vad ska man göra?