Med det sagt måste jag också säga att det här ryggskottet kom som ett skott i pannan eller kanske som en skänk från ovan. Jag är inte bra på att sitta stilla och bara vara men just det är nog vad jag behövde allra mest. Eller näst mest efter ett rejält sammanbrott. Efter att ha suttit och läst halva dagen, fixat klart mitt fotoalbum och sorterat in lite kläder i garderoben känns livet överkomligt igen. Det ljusnar i horisonten helt enkelt.
I stallet på kvällen kunde jag hjälpa till lite mer. Vågar inte bära något tungt men jag kunde mocka inne i boxen och fylla näten. Jag träffade ännu en stallkamrat idag som jag genast fattade tycke för. Hon har en superskön unghäst som står bredvid Manne. Riktigt skönt med två vuxna kvinnor att prata med i stallet. Manne skötte sig perfekt och har gjort ett gott intryck på alla i stallet som tycker att han är väluppfostrad, söt och trevlig att hantera. (Hoppas de aldrig behöver se bock och busponnyn) Nattis red med Amanda och en tjej som är medryttare på en häst där. Maria promenerade med som vanligt men behövde inte hålla hårt i honom alls. Idag gick han först också utan problem. Innan promenaden hade Klara gett biolight igen. Det var 11e behandlingen nu. Lite mer svullen idag med men troligen blir han det av att han faktiskt motioneras uppsuttet enligt planen nu och har fått betydligt mycket större hage att röra sig på. Så vi fortsätter med behandlingarna i varje fall fram tills veterinären sagt sitt om två veckor.
Nu har jag krupit in i värmefilten och ligger och myser lite. Livet känns gansk skönt tillslut igen. Hoppas verkligen det håller i sig ett tag för min själ behöver vila upp sig lika mycket som min rygg!
Va roligt att det går åt rätt håll med Manolito. Såg en jättefin bild på er dig och Manolito på Nattis blogg. Väldigt snyggt dressyrekipage må jag säga! :)
SvaraRaderaKrya på dig med ryggen och kämpa på!
Kram