Om mig

Mitt foto
Sweden
Tänk om man kunde göra allt det man ville? Tänk om det fanns tid? Livet mitt i livet kan ibland trava på så man glömmer att det är just detta ögonblick som är livet...Jag vill försöka fånga drömmarna i livet och hålla dem levande, om inte annat bara för idag...

onsdag 4 februari 2015

Vilat klart.

Hoppas jag i varje fall för i morgon tänker jag gå till jobbet. Det har varit alldeles fantastiskt vilsamt att tvingas sitta stilla i fyra dagar. Tråkigt men nyttigt. Jag känner fortfarande av ryggen men själva smärtan mellan diskarna är borta för tillfället. Istället är det musklerna runt bäckenet och biffarna som smärtar och är väldigt trötta. Jag tror dock inte att mer vila kommer göra det bättre utan lite lagom med motion. Och vad kan var bättre än att gå till jobbet då? Jag saknar faktiskt mina kollegor och barnen på jobbet gansk rejält.

Med det sagt måste jag också säga att det här ryggskottet kom som ett skott i pannan eller kanske som en skänk från ovan.  Jag är inte bra på att sitta stilla och bara vara men just det är nog vad jag behövde allra mest. Eller näst mest efter ett rejält sammanbrott. Efter att ha suttit och läst halva dagen, fixat klart mitt fotoalbum och sorterat in lite kläder i garderoben känns livet överkomligt igen. Det ljusnar i horisonten helt enkelt.

I stallet på kvällen kunde jag hjälpa till lite mer. Vågar inte bära något tungt men jag kunde mocka inne i boxen och fylla näten. Jag träffade ännu en stallkamrat idag som jag genast fattade tycke för. Hon har en superskön unghäst som står bredvid Manne. Riktigt skönt med två vuxna kvinnor att prata med i stallet. Manne skötte sig perfekt och har gjort ett gott intryck på alla i stallet som tycker att han är väluppfostrad, söt och trevlig att hantera. (Hoppas de aldrig behöver se bock och busponnyn) Nattis red med Amanda och en tjej som är medryttare på en häst där. Maria promenerade med som vanligt men behövde inte hålla hårt i honom alls. Idag gick han först också utan problem. Innan promenaden hade Klara gett biolight igen. Det var 11e behandlingen nu. Lite mer svullen idag med men troligen blir han det av att han faktiskt motioneras uppsuttet enligt planen nu och har fått betydligt mycket större hage att röra sig på. Så vi fortsätter med behandlingarna i varje fall fram tills veterinären sagt sitt om två veckor.

Nu har jag krupit in i värmefilten och ligger och myser lite. Livet känns gansk skönt tillslut igen. Hoppas verkligen det håller i sig ett tag för min själ behöver vila upp sig lika mycket som min rygg!

1 kommentar:

  1. Va roligt att det går åt rätt håll med Manolito. Såg en jättefin bild på er dig och Manolito på Nattis blogg. Väldigt snyggt dressyrekipage må jag säga! :)
    Krya på dig med ryggen och kämpa på!
    Kram

    SvaraRadera