till dem som väntar...

...kommer återbäringen fortare än väntat ibland, tillräckligt för att täcka ytterligare pilsektioner så nu har jag beställt... redan på fredag eller måndag kommer de och jag är så glad så glad. Fast man ska ju sätta dit dem också och efter gårdagen känner nacken av lite mer än den borde. jag vill gärna beskära ett äppelträd som står i hörnet av trädgården. En gren om dagen eller kanske varannan dag klarar nacken, men jag får be maken dra ner dem för det orkar jag inte...Man ska beskära i JAS månaderna har jag hört och det är onekligen något mer bekvämt att stå på en stege i shorts och linne. Man kan ju kliva ner och dricka lemonad emellan om man vill.

Jag saknar min Son. Vi chatade precis på facebook om ingenting viktigt alls och jag saknade det... bra att skicka tonåringar utomlands så man inser vad man har dem till till vardags. Jag upptäckte ytterligare tre skäl att sakna Sonen idag. 1. Jag fattar inte hur min telefon funkar. 2. Jag damsög hela vardagsrummet...själv! 3. Maken fick klippa gräsmattan...

Mest saknar jag att bullshitta lite. Och så berättar han att det är ORKAN på väg...måste jag oroa mig också, inte bara sakna?

Nöjd!

Ahhh, Ohhhh! Mycket mycket nöjdare idag. Det var kanske inte så mycket slängkyssar idag heller men väl glada effektiva samarbetare... Jag borrade hål sen var det "bara" att sätta stolpar och skruva upp vindskydden. Det blev helt enkelt väldigt snyggt. När man kommer gående nerifrån trädgården klicker det liksom till i hjärtat av glädje. Jag har onekligen längtat och fantiserat om ett snyggt avslut på trädgården väldigt länge och nu är det klart. Ja nästan klart. Vi behöver tre sektioner till och ca 3000 spänn för att få det. Nästa sommar blir det nya skattepengar får man hoppas. (jag älskar att betala skatt, särskilt när det kommer återbäring...)

              Före..........                                                  Efter......

Kanske lite orättvis förebild, till det något mer friserade. Det så betydligt mer urskogsaktigt ut innan jag rensade bort all sly som fanns bakom. Undrar om jag har några gamla bilder på eländet någon annan stans i datorn så man riktigt kan se vilket lyft det blev. Jag har ju tagit kortet så att man inte ser att det saknas 4 meter staket...Nu gäller det att bara hitta bra platser att sitta på så man inte ser det heller.

Bortsett från staket uppsättning har jag lyckats såga ner tre äppelgrenar/stammar, rensat en rabatt, ätit en tomat och börjat fingra på min nya telefon. Önskar att Sonen var hemma för han hade defenitivt förstått hur man gör för att komma ut på Internet...

men shit...

Vilken totalt meningslös skit dag det blev av den här dagen! Fast nu en halv chipspåse och en halv marsmellow påse kanske jag börjar inse att det finns en anledning till att saker inte funkar ibland. I min fantasi- värld vaknade Jag och Maken utvilade och studsade iväg till brädgården där vi snabbt kom överens om vad som skulle köpas och också hur mycket det fick kosta. Sen satte vi gemensamt upp staketet med små slängkyssar och vilopauser i skuggan med lite lemonad i höga glas...

Nej vi har naturligtvis inte fått upp en enda sektion. Kanske mest för att vi inte riktigt planerat inköpen och arbetsinsatsen. Och så har ju maken tusentals mögliga LP skivor att sortera som lockar och jag ..ja som sagt två påsar onyttigheter ger väl en ledtråd. Inte heller lyckades jag fixa några hinderstöd. (de skulle liksom bara bli till av sig självt) Det regnade naturligtvis bara lite. Men det kunde lika hjärna öst ner, det hade gett ett legitimt skäl att stanna i sängen.

Men för att summera det jag har gjort så är åtminstone arbetet förberett inför imorgon. Jag hoppas bara humöret på de inblandade får en lite högre nivå. Vi kan skippa slängkyssarna men lite lemonad kan man väl ändå hoppas på? Jag har sågat stolpar (6 styck+ 4 hinderstöd), åkt och köpt bultar, satt fast två mark ankare, sågat 4 markstöd men inte skruvat fast dem...och skördat gurkor och plockat bort tomatblad (två mogna tomater skymtades bakom alla blad) lagat hel lax sida på mangoldbädd och sett ett avsnitt trueblood (utöver chipsmölandet då).

Jag hoppas verkligen morgondagen blir bättre för den här dagen kändes riktigt riktigt sunkig.
Men här kommer en bild som kan få lite solsken i hjärtat igen. (fast sen tänker jag på att jag gav bort alltihop och nu är det slut...)

hemma Igen...

Japp, jag är hemma igen...och igen och igen kan man kanske säga. fast nu tror jag jag stannar hemma ett litet tag. Kanske en dag eller så...jag får väl kolla väderleksprognosen. Vi han alltså vara hemma en halv dag och packa om väskorna innan vi satt i bilen mot den kulturella huvudstaden, Tranås. Vi såg gamla kulturbyggnader överallt faktiskt. Vi hälsade på goda vänner som bor så vackert vid sjön Sommen. God mat gott vin och fantastiskt lägligt bubbelbad på kvällen. Absolut vad kroppen behövde efter lägret. Visserligen var det ett mycket svart bröst som visades upp i bikinin men stjärten lyckades jag hemlighålla tills dottern fick syn på den i duschen. "Oj! Oj!...ehh du är svart mamma..." så kan det gå. Jag tror inte badet hjälpte till med blessyrerna men kroppen mjuknade absolut.

Vi hade ganska tur med vädret. Det hade lovats 100% regn.

Det regnade 100% men bara i 5 minuter så där emellan hade vi tur även om det hängde i luften precis så där svensk sommaraktigt som det ofta gör i sverige på semestern...fast vi tar ju bara kort när solen lyser så nästa år tror vi att det var riktigt fint den här sommaren också... lite bilder från årets resa kommer alltså här. Om ni saknar vita stränder, paraply drinkar och blå himmel...köp ett resemagasin istället.

Dagens bästa var nog dock Makens shopping. När jag går och shoppar brukar  jag sällan komma hem tomhänt men jag tycker faktiskt att Maken tog priset idag. han satte upp en liten annons i Tranås ICA och efter att ha letat efter ett litet hus ute i vildmarken efter en "Snorre" hittade vi tillslut en Orre. VI ger honom 30 minuter sa vi i bilen...efter ca 20 backades bilen fram och bagagen stuvades om. Nej stuvades ur menar jag förstås för att ge plats åt en ärvd skivsamling på hundratals vinylplattor...Maken var glad hela resan hem, Tjejen som sålde var glad, hennes mamma såg medlidande på mig men jag vet... i vinter mörkret när jag har dåligt samvete kan jag alltid trösta mig med att Maken var lycklig i sommras. Och massor av loppisar stannade vi på som vanligt men i år kunde jag ju inte göra ett enda fynd för bilen var ju helt knökad av LP. Så det blev endast en dyr glasbit för mig, fast jag är ganska glad ändå för jag ska bygga pilstaket i morgon...

Hemma igen.

Oj vad otroligt roligt vi har haft! Fyra dagars hästpyssel med underbara hästar och människor. Dottern och jag och fyra andra familjer som kände varandra i olika konstellationer med barn mellan 8 och 12 och hästar högt och lågt. Lägg där till god mat och massor av vin, skratt och galna aktiviteter.

Dottern fick en russ ponny som hette Pelle. Söt men busig. Nu är hon så himla duktig att hon red den precis som hon skulle vilket innebar en härlig lägervistelse för henne. Ponnyn är visst till salu så vi kunde köpa den för en spottstyver då hon verkligen var rätt ryttare...synd att vi inte har råd att hålla två hästar med stallplats och mat.

   

Jag fick först en häst som jag inte gillade alls, Nikita. Hon hade kort ponnysteg och sprang jätte fort hela tiden. Jag fick byta med an kompis som hade en för stor och tung häst istället. Vi var väldigt nöjda båda två med bytet. Ofelia är säkert 167 cm känslig och tung. svår riden om man verkligen vill rida men jättesnäll och långsam om man är nybörjare. Jag är inte nybörjare längre så jag fick slita! Det gick riktigt bra till slut. Fast man har ju inte riktigt tränat tillräckligt. Musklerna i magen och skuldrorna är ömma och även låren...

Ofelia är den snygga bruna förstås, och i bakgrunden syns min kompis och Nikita. Jag kommer ihåg nu varför jag aldrig brukar rida ston. De är verkligen så griniga att man undrar. Klart tur att man inte själv har PMS eller så när man rider...




Inte nog med att man skaffar sig träningsvärk i alla muskler. Man tror dessutom att man är 20 igen, eller kanske 8...Vi fick välja aktivitet en dag och jag valde
voltige.

Sysslade med det när jag var i 8 års åldern och hade glömt att jag vuxit sen dess...Nej jag kom inte upp på hästen själv och inte av heller. Det resulterade i ett stort svart blåmärke på ena bröstet (hade jag bröst? det hade jag glömt) och ett stort blått märke på rumpan (va! centrufugalkraft? vad är det?) Men efter det passet var jag nog lyckligast på jorden. Att det kan vara så roligt att leva! Och jag är mer än lovligt stolt över att jag både är smidig, modig och har bra balans.

Sen var det dags för den där lektionen jag alltid måste oroa mig för. Hoppning...Eftersom Ofelia var lite stor i galoppen valde jag att byta till Charmaine som vi haft voltigen på. Det var riktigt kul och jag hade glömt att det inte bara var livsfarligt att hoppa. Hästen var snäll och hoppade kanske med lite mycket tryck över de där små 60 cm hindren men jag satt kvar med endast lite nackspänningar som resultat. Summa sumarum har jag kanske lite för ont i kroppen för att det ska vara riktigt bra...men själen är ung och lycklig!

Äntligen!

Imorgon bär det av till årets ridläger. Naturligtvis nyser jag hela tiden och kollar väderleksrapporten. Tror jag utsätter mig för risker nu...Så Esberitoxen är packad tillsammans med massor av ombyten och varma sockar. Slösade bort mina pengar på en ridregnrock också, med matchande hatt. Det gäller att vara snygg när man är i stallet. Eller vad jag minns finns det inget stall dit vi ska, så det gäller att vara snygg när man står ute i ösregn och sadlar sin häst. Bilen är redan packad så det gäller att ingen stjäl den i natt. Det hade varit en obetalbar syn förstås när tjyvarna undersöker stöld godset...ehhh smytsiga ridstövlar?...

Jag har längtat jättemycket efter ridlägret. Man är ju inte så gammal i hjärtat att man slutat längta ihjäl sig efter lånade ponnys. Och rida i skogen och bada med hästar...i ösregn då. För att lätta upp stämningen har jag också packat en flaska vin. Kanske ska man ta med ett spel eller så?

Datorn lämnar jag hemma, och telefon har jag ju inte längre efter att nummer 3 blev kvarglömd på ett bord i regnet förra veckan. Den 20 kan jag beställa en ny och så tar det väl ett par dar. Nej det blev ingen Iphone. Men väl en stöt och fukttålig motorola. "Den passar bygg-gubbar och såna som dig" bra försäljare där...men ärlig i varje fall.

Så nu blir det tyst ett par dar, återkommer på torsdag med grym träningsvärk och ett soligt hjärta.

röjer!

Men hejsan vad det går. Jag har beställt 8 meter pilvindskydd som kommer nästa fredag. Där staketet ska stå var en mer eller mindre död syrenhäck. Om man tänker på det var den absolut mer död. Möjligen kan den beskrivas torra pinnar omgiven av kirskål och revsmörblommor. Faktiskt inte alls en oestetisk kombination i juni. nu är det då juli och pinnarna är borta och så även det gröna nertill. När man börjar röja med kantklippare och grensax blir det så rent...tomt kan man säga. Sen ser man vad som fanns bredvid. Troligen plommon...  Och döda träd som helt enkelt måste tas bort. Så nu gäller det att fjäska. Först med Maken...fast sen vill jag ju gärna ha en Make som är glad och smärtfri på semestern så nu har jag börjat snärja lite inne hos grannfrun för att se om hon möjligen kan tänka sig att låna ut sin. Jag tänkte i första hand på hennes motorsåg men om det skulle sitta fast en musklig man i andra änden på den gör det absolut ingenting.

När vi flyttade till huset hade vi en 5 meter hög syren häck som blommade i lila. Sen hände något, troligen en annan granne som tycker om raka kanter. Efter en lätt "klippning" dog den, en kvist i taget. Sorgligt. Nästan lika sorgligt är att vi inte fått gjort något åt eländet på 10 år...Men nu jäklar ska här klippas och röjas och fram ur plommon skogen (som för övrigt aldrig haft ett plommon i sig) kommer några levande syrener och solljus! Hej vad fint....fast sen såg jag äppleträdet. Häpp! Och jag som har höjd skräck...