Halva veckan...

Tja, inte nog med att man har flera kvällar den här veckan. Igår dök inte vikarien upp så det var bara att stanna över tills det var läge att gå hem....bara en timme visserligen men det blev inget stall för vi orkade bara inte åka. Då är det väldigt skönt att stå i ett stall där vi hjälps åt en gång i veckan så man faktiskt inte behöver...Ponnyn är väl omhändertagen, fodrad och mockad hos ändå...

Kvällens kurs/workshop gick väl ganska bra. Det var ingen som reste sig och gick...Däremot var det ingen chef med eftersom det blivit nån dubbelbokning så jag hade väldigt sjå att få igång arbetet...jag visste inte ens att de skulle mötas upp i vestibulen så det var mer tur än skicklighet att det blev något av. Tur att jag inte dör av att vara spontan och flexibel i nya situationer. Kanske gör jag ett något förvirrat intryck? Men som sagt det var i varje fall en som tyckte hon lärt sig något nytt (utöver min kompis som alltid är så snäll och stöttande då, så det räknas nästan inte)

Imorgon är det dags för andra kurs tillfället i digitalkompetens (och på fredag men det är samma plan men en annan grupp). Jag är nästan färdig planerad. När jag sitter vid datorn kommer min glada och multikompetenta Dotter och säger att hon lärt sig nåt nytt i skolan! Hurra...fast nu måste ju jag snabbt lära mig detta för man kan ju inte vara sämre än skolbarnen? Eller?

Dottern har multimedia som elevens val, Sonen vill bli spelprogramerare och Mor kämpar med att hänga med och leda IT kurser. Vad är hönan och vad är ägget kan man fråga sig. Barnen får i varje fall rejält med positiv feedback, alltid något....

mördarvecka...

Den har börjat, mördarveckan...så felplanerad att man undrar. Jag visste att det skulle kunna bli en tuff måndag eftersom två kollegor skulle vara hemma men sen ringde telefonen gång på gång och i slutändan var det bara 11 friska barn på förskolan. Så själva arbetsdagen blev lugn och produktiv.

Jag har världens bästa man.Vill bara berätta det så alla vet. Skulle aldrig nedlåta mig till att skriva det på Facebook men här känns det väldigt privat, på nåt sätt....Varför? Han är bäst menar jag...tänk er. Han tog ledigt idag för han jobbade övertid hela lördagen (vilket var bra för då märkte han inte att jag var i stallet hela dagen). Jag slutade jobba halvfyra och klockan fem skulle jag vara på föreläsning. Inte upplagt för middag med andra ord. Maken är nog bekymrad över hustruns middags intag så han fixa varma rester som står på bordet när jag kommer hem. Själv ska han laga middag till sig och barnen lite senare...hur gulligt som helst. Att det dessutom fanns torra biffar kvar när jag kom hem som nu ligger på en rostmacka med ett ansenligt lager majonäs förgyller dagen ytterligare.

Matte föreläsningen om tvååringens matematikutveckling var faktiskt spännande även om den var långsam. Intressantast var dock att se hur en hel parkeringsplats töms efter. Det är skillnad på folk och folk. När partilles barnomsorgspersonal kör bil är det utpräglat turtagande och vävprincip som gäller. Varannan damernas skulle man också kunna säga med risk att utmana de fem män eller så som jobbar i förskolan. Kontentan var att det gick snabbt och smidigt och väääldigt skötsamt till. Undrar hur mycket fortare det gick än när parkeringsplatsen ska tömmas efter en fotbollsmatch?...Ja, det var väääldigt fördomsfullt jag vet:)

Nu kommer då resten av veckan. Imorgon stalldag, onsdag kvällsarbete, torsdag och fredag digitalkompetens...lördag fest...Funderar på semester snart...bara en dag eller så;)

Höst städat.

Äntligen! Jag han min egen trädgård innan vintern slog till...Allt är inte klart förstås men en sån härlig och solig dag som den här var man bara tvungen att njuta av. Växthuset är tomt och redo för tvätt. Rosorna är kupade och ogräset så gott som bort plockat ur rabatterna. Alla blommor jag tog hos mormor är planterade och verkar trivas. Jag har lite kvar att göra. Köks trädgården är till exempel inte ens påbörjad. men jag har en plan. Sonen som är så bra på att gräva ska få ta i tu med den en solig dag, helst innan snön faller. Idag klippte han gräset för förhoppningsvis sista gången. Dottern plockade upp det jag klippte av. Jag klipper inte bort mycket för jag tänker mig att smådjuren kan använda fröer och annat under vintern. Godhjärtad som jag är.

 Det är himla tråkigt att det ska göra så ont i nacken så fort jag anstränger mig. Allt tar så lång tid då och helt perfekt blir det inte. Jag brukar alltid planera för fler rabatter och fina blomster arrangemang men nu börjar jag inse att det jag har kanske är på gränsen till vad jag klarar, kanske till och med för mycket...det är verkligen ingenting jag tänker fundera på någon längre stund.

Men höst fint är det kolla bara vilken underbar trädgård man har.

Ponnyridning

Nästan två timmar i sadeln på vår busiga härliga ponny. Han var väl ungefär lika glad över mig som man är över en hemorojd eller nåt... Till och från gick väl lektionen bra, Amy tyckte formen var bra för det mesta. Undrar vart hon tittade? Inte på ponnyns stadiga huvud i varje fall...Fast i ärlighetens namn ska han ha all respekt för han är trotts allt en 14 år gammal nybörjarponny...och har inte ägnat många minuter i form i livet. Så man ska väl vara nöjd om det är lite stabilt en stund innan han tröttnar och trött blir han efter 45 minuter ungefär...efter 1 timme och 45 minuter såg han ut så här...Och det värsta är att han pendlar mellan upp med huvudet och ner mellan knäna med bara sekunder emellan...inte helt lätt att hänga med i svängarna.

Jag glömde säga att jag satt på Simba i morse en timme också. Lollo sa blandad kompott där med så det var en sån dag. Ena sekunden med huvudet i vädret och studsande fram som en hetsporre nästa tävlingshäst på framridningen...jaja det kan kanske bero på ryttaren också vem vet ;)

Här kommer lite fina bilder från mitten av lektionen, då det gick som bäst bara för att visa Fabbe är värd att älskas av alla trotts allt.

fuskar lite...

Först på jobbet. Gjorde en fotodokumentaton med ett barn medan kollegan tittade på. Hon fick prova lite och så kallade vi det handledning. Sen var det kollega nummer två som skulle prova. Hon jobbade vid datorn och jag ryckte in och tog hennes plats med barnen...kanske inte handledning men väl inspiration och underlättande av inlärning? Jag fick dock tillfälle att göra lite riktig handledning efter lunch.

Jag tog mig till mässan för att möta en mycket ovillig son. Vi plågade oss igenom två gymnasium. Sonen har inget att fråga om jag vet inte vad jag borde fråga om. Hur gör andra mammor? Är det meningen att man ska engagera sig i detta? Mamma, vad gjorde du? jag har inget minne av att vi var på massa skolor och tittade och på mässor eller? Och visst valde jag bara ett gymnasium på måfå...Fördelen var att vi kom därifrån fort. Så jag fuskar även som Mor...

Eftersom jag dessutom hade ett per timmar över fuskade jag till mig en extra dag i stallet. Jag skulle bara prova om tömkörnings gjorden satt bra om jag gjorde fler hål men jag stod och borstade minst en timme. Fabian somnade nästan så skönt var det. Jag tog upp honom i padocken och testade en kort stund för att se hur det funkar. Han är väldigt duktig och läraktig. Vi skrittade mest för torsdagar är hans vilodag. På fyrkantsspår och ridvägarna stannar och lyssnar. Vi gjorde några travövergångar och ett par galoppfattningar också och det gick jättebra! Det ska bli roligt att jobba honom i tömmen när det inte är "vila". Fast med tanke på hur slappa vissa ridpass blir så gör det nog inget att han fick röra sig en halvtimme extra idag. Efter jag var klar skulle jag byta tömmar mot tyglar. Fast plötsligt bestämde han sig för att busa lilla rackaren och travade iväg...så där stod jag med en glad ponny som inta alls var intresserad av att komma till mig...det blev lite jagelek innan han var infångad igen. Roligt att han visar sån livs glädje.

men hejsan vad det går...

Redan mitten av oktober! Och man följer bloggen bakåt ser man att jag utropar detta ganska regelbundet...det måste vara ett tecken på att tiden går för fort om inte annat. I måndags hade vi arbetsplats träff, vilken började ganska oinspirerat, kanske för att det är svårt att upprätta inspiration måndag kväll. Det blev bättre ju längre kvällen gick som tur var. Fast jag kom ju inte hem förrän halv nio.

Igår hade vi stalldag istället för i måndags så då åkte jag direkt till Öjersjö. Jag mockade Dottern ryktade. Sen fick jag faktiskt äran att rida lite! Det ni. Så man skulle kunna säga att Dottern gjorde i ordning Ponny och gick till paddock medan jag fixade lite. När jag tittar upp kommer Fabbe travande lite lagom lojt genom hagen med en ilsk flicka bakom. Jag han fundera på om hon ramlat av, men det hade hon inte. Han vände när hon öppnade grinden, och sprang hem...kanske ville han ha godis? Haha charmig ponny det där. Han var lite busig i ögat när jag satt upp så jag undrade allt om han skulle vara snäll. Det var han. Dottern tyckte absolut att jag skulle prova den sköna galoppen nu när jag inte ridit på länge...Tror hon ville försäkra sig om att han inte skulle bocka innan hon satt upp. Det gjorde han inte så hon avslutade ridpasset själv medan jag gick och fixade lite middag som vi åt innan vi skulle kvällsfodra och ta in hästaren. En ponny höll på att klämma mig i dörren vilket fick Dottern att oroligt bära ut fyra stora påsar á 4 kg till hagen för att Mor skulle vila ryggen. Charmig unge det där...

Jobbet är också fullt med charmiga ungar, lite många kanske och när kollegor är sjuka och ens egen hals känns lite skrovlig får man lov att gny lite eller hur? Framför allt när man kommer hem halv sju som tidigaste dagen i veckan. Sen fick jag snälla fröken syndromet och lovade komma in extra i morgon för att avsluta bilddokumentationen med ett barn som blev såååå ledset när det gick hem. Jag tänker tvinga mina kollegor att lära sig och kalla det för "handledning i IT". Det är ett bra sätt att slå flugor på smällen.

Hade det bara varit för det....imorgon ska jag gå på gymnasiemässa med Sonen! Han vill verkligen inte gå dit med sin Mor. Mor vill verkligen inte gå dit alls, vare sig med eller utan son. Men alla goda mödrar går på gymnasiemässa med sina barn så det är bara att bita ihop och utstå eländet!

Elände, elände, elände...men så kom Maken med en god whisky eftersom halsen rosslar...Han säger att jag är sjuk...det kan han göra så länge han kommer med sån medicin ...Charmig Make det där....

rekord

Jag har nog satt rekord i världens minsta nätmelon. Insekterna var inte alls intresserade av att pollinera den under sommaren så min melon var en vacker uppsättning blad. Idag var det kallt och ruggigt och jag insåg att det var bäst matt röja ut ur växthuset. Fast först sov jag alldeles för länge innan jag och maken hade "date" på allum. Inköp av lite barnkläder och julklappar och en fika på le pain. Trevligt värre fast sen var ju klockan fyra innan jag kom ut i trädgården så det blev inte så mycket gjort.

Fast lika väl det kanske för jag har så ont i kroppen att det är löjligt...behöver onekligen träna lite mer. Maken envisas dessutom med att säga att jag är förkyld! Bara för att jag hostar på nätterna och talar lite ur däsan...ha! Jag är inte förkyld...möjligen lite allergisk mot arbete. Några som inte är rädda för att arbeta och producera är gurkjävlarna! Men nu är det slut på eländet. De är ner klippta, mördade och ligger på komposten för evigt...vad jag ska göra med sista skörden är höljt i dunkel. Äta?

Lärdom att dra inför nästa odlings säsong: två gurkplantor räcker gott och väl för en familj på fyra. De sista små tomaterna, mestadels gröna plockades också in för att eftermogna i ett fönster. De n skörden är jag nöjd med för vi har ätit upp var enda liten tomat. Barnen äter dem som frukt...så söta och goda!.

Om jag lyckas kommer nu trädgården att stängas ner för vintervila ett steg i sänder. kanske borde jag börja med att täcka rosor och kupa upp? Då kanske några lever till våren och inte fryser ner som i år? Jag har en liten önskan om att ryggen höll bättre för grävarbetet bara. Nu ska jag äta en gurka till kvällsmat. Nån som är sugen?