Man lever...

Börjar bli grymt trött på att nysa och vara trött. Jag gläder mig samtidigt åt att jag inte hostar, inte har löss och inte har feber. Dessutom har jag lite ledigt på torsdag morgon och på fredag för att kompensera massa av över jobb förra veckan. Idag kom dessutom en snäll kollega på grann avdelningen och frågade om jag inte ville ta ledigt på höstlovet, de har nästan inga barn och kan hjälpa till...VA! Hur snällt är inte det om man frågar sig. Jag ska alltså vara KOMP ledig på tisdag...kanske ska jag jobba denna fredagen och torsdagen så jag kan vara ledig nästan hela nästa vecka? Nej jag ska nog vila nu när jag behöver det, inte sen när det är försent (gud vad klok jag är)

I morse var jag inte klok. Då gick jag upp och gick till jobbet fast hela kroppen skriker förkylning! Jag ägnade några minuter över en kopp honungs te och stoppade sen i mig två flue-relive eller vad de heter. Väl på jobbet hade jag glömt att jag nog var sjuk och att jag skulle lista ut en förevändning att inte gå till skogen. I skogen hade vi båt race i bäcken med min alldeles hemma byggda glasspinns flotte och barnen använde pinnar och löv...några kom på att man kan bilda ihop pinnar med gräs... På förskolan ville naturligtvis alla göra flottar (det var lite det som var avsikten om man säger så), helt klart en perfekt dag!

Den blev inte sämre av att älgen är död! så nu sitter inte jägarna på pass längre utan skogen är fri. Vi tog en riktigt lång tur, jag på fötter Dotter på hästrygg. Genom skogen och sen ut på grusvägarna för lite trav och galopp. Vi gick en hel runda, vilket vi inte kunde göra förut, och kom tillbaka vid Karis lycka efter en timme och en kvart. Dottern sitter uppflugen på älsklingsponnyn (nummer ett står förstås på ridskolan och heter Triumf) och förklarar vilken perfekt ponny Fabian är och att vi verkligen borde köpa honom. För som hon säger, snälla hästar är svåra att hitta. Om de dessutom ska vara orädda, gilla att hoppa och gå i skogen och både hon och jag ska kunna rida...hur stor är sannolikheten att vi hittar en sån ponny igen? Jo tack jag vet...hur stor är sannolikheten att jag har råd att köpa en sån?

Ännu mer perfekt blev det när Maken serverade tacos och rödvin efter duschen. Och allra bäst efter att ha sett avsnitt nummer två av drama serien "Treme", om New Orleans efter Katrina. Mycket, mycket bra... Det ända som saknas nu är en stund med en bok under värmefilten...kanske orkar man sig upp imorgon igen då?

luskoll

Varje höst händer samma sak. Först kommer ett brev från skolan om att det går löss. Strax efter börjar jag känna hur det rööör sig i hårbotten, jag är helt säker på det. Hela dagen har jag gått och känt det. Massor av löss, säkert tusen eller mer som suger och snuttar mitt blod som värsta vampyrerna. Fram emot sextiden står jag inte ut längre och mot bättre vetande plockar jag fram luskammen. Jag borde veta att luskammning blir starten på ett par månaders elände!

Inte en enda liten lus lyckas jag kamma fram. Men, som alla vet är det inget bevis...de kan gömma sig! Dottern fick därefter titta mellan varje hårstrå, två gånger... Inga löss där heller (mamma du har ju aldrig löss,varför måste du va så jobbig?)

Så inga löss. Men känner jag inte nåt som kliar? bakom örat? Tittade hon där? Kanske ska jag ta luskammen igen, för säkerhets skull? Ja så håller vi på trotts att frisörskan säger att det inte är konstiga att det kliar om man har torr hårbotten och inte blåser håret innan man tar på mössan. Dessutom kan jag berätta att de små såren som blir i hårbotten kliar när de läker. Eller om det är löss.

På väg hem från jobbet fick jag ett huslighetsryck. Antagligen för att jag läst Syrrans blogg och sett alla halloween bilder som Mamsen kom hem med tillsammans med diverse pynt. Inhandlade ljung, gravljus (de lyser länge och känns rätt lagom läskiga) pumpor för ute- och innebruk. Dessutom hittade jag en julklapp till mig själv från mig själv som jag ska slå in medan jag blundar så jag inte ser den:) På vinden finns abselut en flock fladdermöss, en död avlägsen släkting, och lite annat smått och gott att pryda hemmet med. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att sätta in ett påskris men halloween:) kanske skulle man bott nån annan stans...På blomsterlandet stod kunderna och förfasade sig i kön över allt osvenskt i firandet. Bara färgen gör mig lycklig. Orange...Och med tanke på hur trött och sliten jag känner mig just nu behövs varje tillfälle att festa till det hela. Kanske en liten födelsedagsfest för barnen på lördag skulle hjälpa upp humöret?

fest...

Så himla trött efter den här veckan som tack och lov tog slut. Idag tog jag faktiskt det trista beslutet att ställa in min ridlektion, en dubbel dessutom...bara för att ja inte blir av min förkylning och för att jag är så trött. Det var trist men helt rätt. Jag sov till nästan halv elva. Vi åkte till Öjersö och hade en skön stall dag. Tömkörde lite och sen red Dottern barbacka. Lite galoppbommar och nån kavaletti som hon hoppade över...Ponnyn hade lika kul som Dotter. Just nu sitter jag och ser på hästens arbete i töm av Anders Erikssson.. JAg inser att min nya fina tömkörningsgjord inte alls sitter perfekt...Jag hade det på känn men när jag ser hur det ska se ut blir det nog till att spara pengar, sälja den jag har och köpa en dyr fin en:)

Nu ska vi snart gå på tre rätters middag med bar och annat. Fin klädd för första gången sen förra julen...Hoppas det blir trevligt..

insomnia

Ibland får jag perioder med svårartad insomnia. I natt hade jag en lätt känning av detta för jag var så trött att jag nästan inte orkade stå när jag la mig klockan nio. Sen hade jag inte somnat när klockan var ett utan kom på att jag inte ätit middag så jag var bara tvungen att äta en banan. Jag var märkligt nog inte särskilt trött när jag vaknade men jag misstänker att kvälls föreläsning i måndags och att hålla kurs för 20 okända människor i onsdags kväll satte hjärnan i högfart. Kursen idag gick väl väldigt bra. Fast det är några som ser så kritiska ut så jag blir alldeles nervös. Undrar om det är mig eller innehållet det är fel på eller om det är deras vardags uppsyn? De kanske ser ut så när de är nöjda och glada? vem vet...

Jag har ren känsla av att jag kommer sova bättre i kväll för idag var vi i stallet för första gången den här veckan. Underlagen var tungt, Fabbe hade vilat två dagar så Dottern trodde att han skulle bocka av över pigghet. Det gjorde han inte. Dock ett litet bocksprång för att han inte ville galoppera och hon tog spöt. Det gick nog fort för jag hann inte se det, jag hade ryggen åt just då. De värmde upp och sen invigde vi hoppstöden jag byggde i somras. Vi hade en halv flaggstång som bommar och han hoppade så snällt men fort gick det inte, hon fick verkligen kämpa för att hålla galoppen idag.

Vi börjar längta efter att rida ut nu när vi är inne på andra veckans ÄLG JAKT. Fasar för att träffa en skadeskjuten älg på väg...Massor av friskluft får man som ponnymorsa det är säkert och precis vad man behöver för att sova gott:)

Halva veckan...

Tja, inte nog med att man har flera kvällar den här veckan. Igår dök inte vikarien upp så det var bara att stanna över tills det var läge att gå hem....bara en timme visserligen men det blev inget stall för vi orkade bara inte åka. Då är det väldigt skönt att stå i ett stall där vi hjälps åt en gång i veckan så man faktiskt inte behöver...Ponnyn är väl omhändertagen, fodrad och mockad hos ändå...

Kvällens kurs/workshop gick väl ganska bra. Det var ingen som reste sig och gick...Däremot var det ingen chef med eftersom det blivit nån dubbelbokning så jag hade väldigt sjå att få igång arbetet...jag visste inte ens att de skulle mötas upp i vestibulen så det var mer tur än skicklighet att det blev något av. Tur att jag inte dör av att vara spontan och flexibel i nya situationer. Kanske gör jag ett något förvirrat intryck? Men som sagt det var i varje fall en som tyckte hon lärt sig något nytt (utöver min kompis som alltid är så snäll och stöttande då, så det räknas nästan inte)

Imorgon är det dags för andra kurs tillfället i digitalkompetens (och på fredag men det är samma plan men en annan grupp). Jag är nästan färdig planerad. När jag sitter vid datorn kommer min glada och multikompetenta Dotter och säger att hon lärt sig nåt nytt i skolan! Hurra...fast nu måste ju jag snabbt lära mig detta för man kan ju inte vara sämre än skolbarnen? Eller?

Dottern har multimedia som elevens val, Sonen vill bli spelprogramerare och Mor kämpar med att hänga med och leda IT kurser. Vad är hönan och vad är ägget kan man fråga sig. Barnen får i varje fall rejält med positiv feedback, alltid något....

mördarvecka...

Den har börjat, mördarveckan...så felplanerad att man undrar. Jag visste att det skulle kunna bli en tuff måndag eftersom två kollegor skulle vara hemma men sen ringde telefonen gång på gång och i slutändan var det bara 11 friska barn på förskolan. Så själva arbetsdagen blev lugn och produktiv.

Jag har världens bästa man.Vill bara berätta det så alla vet. Skulle aldrig nedlåta mig till att skriva det på Facebook men här känns det väldigt privat, på nåt sätt....Varför? Han är bäst menar jag...tänk er. Han tog ledigt idag för han jobbade övertid hela lördagen (vilket var bra för då märkte han inte att jag var i stallet hela dagen). Jag slutade jobba halvfyra och klockan fem skulle jag vara på föreläsning. Inte upplagt för middag med andra ord. Maken är nog bekymrad över hustruns middags intag så han fixa varma rester som står på bordet när jag kommer hem. Själv ska han laga middag till sig och barnen lite senare...hur gulligt som helst. Att det dessutom fanns torra biffar kvar när jag kom hem som nu ligger på en rostmacka med ett ansenligt lager majonäs förgyller dagen ytterligare.

Matte föreläsningen om tvååringens matematikutveckling var faktiskt spännande även om den var långsam. Intressantast var dock att se hur en hel parkeringsplats töms efter. Det är skillnad på folk och folk. När partilles barnomsorgspersonal kör bil är det utpräglat turtagande och vävprincip som gäller. Varannan damernas skulle man också kunna säga med risk att utmana de fem män eller så som jobbar i förskolan. Kontentan var att det gick snabbt och smidigt och väääldigt skötsamt till. Undrar hur mycket fortare det gick än när parkeringsplatsen ska tömmas efter en fotbollsmatch?...Ja, det var väääldigt fördomsfullt jag vet:)

Nu kommer då resten av veckan. Imorgon stalldag, onsdag kvällsarbete, torsdag och fredag digitalkompetens...lördag fest...Funderar på semester snart...bara en dag eller så;)

Höst städat.

Äntligen! Jag han min egen trädgård innan vintern slog till...Allt är inte klart förstås men en sån härlig och solig dag som den här var man bara tvungen att njuta av. Växthuset är tomt och redo för tvätt. Rosorna är kupade och ogräset så gott som bort plockat ur rabatterna. Alla blommor jag tog hos mormor är planterade och verkar trivas. Jag har lite kvar att göra. Köks trädgården är till exempel inte ens påbörjad. men jag har en plan. Sonen som är så bra på att gräva ska få ta i tu med den en solig dag, helst innan snön faller. Idag klippte han gräset för förhoppningsvis sista gången. Dottern plockade upp det jag klippte av. Jag klipper inte bort mycket för jag tänker mig att smådjuren kan använda fröer och annat under vintern. Godhjärtad som jag är.

 Det är himla tråkigt att det ska göra så ont i nacken så fort jag anstränger mig. Allt tar så lång tid då och helt perfekt blir det inte. Jag brukar alltid planera för fler rabatter och fina blomster arrangemang men nu börjar jag inse att det jag har kanske är på gränsen till vad jag klarar, kanske till och med för mycket...det är verkligen ingenting jag tänker fundera på någon längre stund.

Men höst fint är det kolla bara vilken underbar trädgård man har.