och igen och igen....

Komma igen alltså. Sammanbrottet över för tillfället och gränsen flyttad ett par centimeter framåt. Det är bara två hela dagar att jobba och en planeringsförmiddag i morgon. Sen startar jag med två dagars ridning på Kinnekulle med förhoppningsvis perfekt temperatur och sällskap. Om man inte kommer i balans av det finns det inget att göra åt saken... Det känns väldigt mycket som om årets semester är mer välbehövlig än någonsin.

Har jag föresten sagt att jag inte ska plugga på ett tag? Det känns just nu som om det var den meningslösaste  ansträngning jag gjort. Tror inte ens att det ger något utslag i lönekuvertet att man studerar vidare.

Men i Augusti kommer livet att fungera hjälpligt utan att jag behövde förlora några pengar på det. Schemat gick till slut i hop och jag kan rida måndag morgon och onsdag eftermiddag. Det är en god sak.

Idag körde jag direkt in till stan och åt middag med Mor, Cia, Brad och Kish på Thai moon vid haga kyrkan. Väldigt god rätt ( #20) och två öl innan jag körde hem Mor till Lerum. Jo det går att dricka öl och köra bil även om det känns väldigt märkligt. Men den alkoholfria ölen är faktiskt riktigt god;)

Det gäller att ta tillvara på det goda i livet...

bryt ihop och kom igen...

Nej det räcker inte med att rycka upp sig och se saker från den ljusa sidan. Ibland måste man bara bryta ihop riktigt ordentligt och bara gråta...Det nys schemat som min stackars kollega kämpat med att få ihop ser förjävligt ut för alla inblandade. Och med det i handen insåg jag att det inte kommer att gå. Möjligen rakt in i väggen, jag känner igen de symptomen...

Alltså med de nya tiderna blir livet som för alla andra heltidsarbetande som inte kan bestämma sina egna tider...jag är alltså väldigt bortskämd som vanligt. Men att gå från 60% i barngrupp och 25 som man styr över själv till att jobba 85% och bara ha en tidig dag i veckan och dessutom jobba 5 dagar i veckan för första gången på 10 år...

Nej det går inte ihop i mitt liv så hur jag än vänder och vrider på det hela måste något bort.
Häst eller Extra uppdraget med digital kompetens eller tid i barngrupp...eller Make som drar i värsta fall när Hustru inte kommer hem förrän efter åtta alla vardagar utom en...Hur jag än gör är det någon som blir besviken, mest jag själv förstås för jag vill inte behöva göra avkall på något jag gillar. Absolut inte HÄSTEN i varje fall för då skulle varken jag eller Dottern förlåta mig. Ja Maken vill jag ju för all del absolut ha kvar också, han ligger nog på första plats till och med om jag ska vara riktigt ärlig men det hotet känns inte direkt överhängande. Och kursen ligger väl till också...kvar är barngrupps tiden då...

Så där stod jag då efter alla omvälvande veckor som inte inneburit någon förändring alls i slutändan och gråter på kontoret där jag gömt mig. Underbara kollegor hittar naturligtvis mig och har inte vett att ignorera utan gör det oförlåtliga att fråga hur mår du?...det var den kranen det...Fast det är väldigt skönt att någon kramar om en ibland och säger att det är ok att vara mänsklig och känna trots att man heter Annkin.

Min underbara fantastiska man kommer hem och gör det där som alla kvinnor önskar att män ska göra...Han löser INTE problemet...bara lyssnar och låter mig ÄLTA medan vi grillar i solen och tar ett glas rödvin och sen sitter kvar ute tills det är dags för Make att gå in och dricka kaffe. Jag kan ju inte gå in förrän solen har gått ner så jag sitter kvar ute länge och lyssnar på fåglarna och går doftrundan. Den börjar vid Jersminen går via pionerna till De gammaldags rosorna och tillbaka igen. Då är det svårt att vara totalt olycklig.

En liten öppning hittar vi också när jag pratar och maken lyssnar. Om jag kan gå ner två timmar i tid på måndagar hinner jag till stallet på morgonen innan jag ska jobba. Det ger respit tills jag har fått ordning på mig själv i januari och behöver jobba heltid. ( herregud hur ska det gå?) Jag behöver inte göra någon besviken alls utöver att det blir lite mindre pengar att göra av med på hästtäcken och annat viktigt.

Jag skulle tro att det är 85% arbete, projektledarskap och 50% studier som tillslut tog ut sin rätt. Vilken tur att jag har tillgång till världens bästa gröna terapi och min egna privata samtalsterapeut...

nedräkning

Nu är semestern bara ett andetag bort! En vecka kvar att arbeta innan det är dags att sitta under tak och sura över regnet i en månad. Jag tror tyvärr att årets sommar redan passerat. Ni minns säkert den där veckan i maj? Japp det var det. Engagemanget är verkligen i botten just nu. Idag räckte det till två avsnitt av Hell on Wheels (grymt bra serie) och ett historiskt program om Jonsered. Snacka om att leva livet...

Nej man får rycka upp sig och vara glad över att man fick 15 högskole poäng till till sin merit lista. Inte för att det verkar vara så viktigt nu i efterhand men ändå, man vet aldrig när det kan behövas 217.5  hp eller hur? Jag har dessutom lyckats fylla i ansökan om lärarlegitimation till slut men den vet jag inte heller vad den ska vara bra till egentligen.

Till ljuspunkterna just nu hör att Lovisa snart kommer till sverige. Jag längtar så efter att få riktigt gotta in mig i djupa samtal på altanen över en flaska rödvin, helst två och verkligen njuta av detta. Jag borde dessutom se till att få bokat in nån form av ridning för det är verkligen inte bra för mig att inte ha något kul att se fram emot. Hur tänkte jag när jag snålade på läger pengarna egentligen?

Nattis är i Tranås med Åke och Agneta. Vi åt lite tai mat innan de for och nu ringde hon för att säga att hon nvar framme men verkligen inte han prata för hon tittade på Simpsons...alltså va? Lite kan man väl offra sig för sin mamma eller?

långsamt

Dagen har verkligen släpat sig fram. Jag tror det var regnet. Solen kikade fram lite när jag hämtade tidningen så jag han dofta lite på rosorna som börjat slå ut. Redan under frukosten kom första skyfallet. Vi beslöt att åka till Allum för att kika på reorna. Det gjorde föresten hela Partilles befolkning vilket fick mig att fundera på att antingen byta jobb långt bort eller flytta till annan ort. Inte för att folk är otrevliga, tvärt om. De flesta är så trevliga och vill stanna och prata en liten stund. Problemet är när man själv känner sig osocial, är osminkad för man inte bryr sig och egentligen går och funderar på om det är dags att skaffa en rejäl livskris så något drastiskt händer. Då växer det lite i magen vid sjätte stoppet... Inte vill jag köpa kläder heller. Så det måste vara något allvarligt fel. Kanske är det för att jag inte fått rida på ett par veckor?

Jag köpte ett hästmagasin och en trädgårdstidning på pressbyrån, sen åt vi lunch på Subway innan vi flydde fältet. Gissa om det var underbart att krypa ner under två gosefiltar på altanen och läsa? Regnet föll smått på taket,men inte tillräckligt hårt för att läcka in genom de små irriterande hålen som sitter precis över soffan. Helt enkelt en underbar eftermiddag och plötsligt kändes livskrisen avlägsen igen. Gick in och började göra en fotobok om Fabian med Nattis. Vi är helt överens om hur den ska se ut men inte lika överens om i vilken bokhylla den ska stå eller hur vida det ska vara bilder på MIG eller HENNE...Jag gör färdigt den när hon är i Tranås på semester nästa vecka. Mowahahaha...(det är jag som har pengarna ...)

Det blev lite bättre i slutet.

Efter en väldigt god stek med ugnsrostade färsk potatisar som var väldigt goda hamnade vi framför TVn. Jag som aldrig tittar på TV. Men vad ska man göra när regnet bara vräker ner och man inte har nån häst? Jag får akta mig för att surfa in på hästnet under sommaren för när vi tittade på bilderna från första tre månaderna då Fabian kom blir jag väldigt osäker på om han verkligen var så fin som jag minns...Jag väntar med iver på att komma förbi JUL bilderna...



Bara en hel vecka kvar att jobba sen blir det semester. Hoppas det blir lite ridning snart för annars blir jag nog deprimerad på riktigt!

slagfältet rensat

Årets fest avklarad. Så även årets baksmälla, eller baksmällan 2 som det kanske skulle kunnat ha varit om man räknar in Forth Collins... Tänk vad ont i huvudet man kan få av sill. Det borde faktiskt stå en varnings text på sillburkarna, tycker jag. Denna produkt ska undvikas av gravida och människor som tänker sig vakna pigg och utvilad dagen efter. Jag vet inte...

Midsommar festen slog i varje fall rekord vad gäller trevlighet. Vi hade satt upp tältet i trädgården och så har vi ju taket på altan. Cia passade på att fylla år och Brad hade ju fyllt 35 så vi slängde in ett litet födelsedags firande när vi ändå höll igång. Sen var det snapps och sill och alla goda tillbehör, traditionellt firande i Jonsered (träffade endast en gammal familj från jobbet, så i år hoppas jag att inga rykten ska ta fart...)
Att titta på stången är lika smart som att titta på Kalle. När man tillslut kommer hem är disken klar och man kan sätta igång med grillarna. Arbetsfördelningen är väldigt bra. Regnet droppade lite lagom men under grillsittningen vräkte det ner på tälttaket men vi satt torra och mysiga under. Några tyckte att det fans mygg och knott men det tror jag bara de inbillar sig. Knott på midsommar? Nejdå.

Kvällen avslutades med jordgubbar och Flickvännens fantastiskt goda tårta som hon tog med.(Sonens Flickvän alltså)

I morse vaknade jag tidigt och tog mig hela vägen till vattenkranen (med tillhörande Ipren) och sen såg jag ut genom fönstret på slagfältet som väntade på rensning...Hamnade snabbt på soffan i stället för ytterligare en timmes sömn innan jag ens orkade tänka på det. Men nu är det fint igen. Endast tältet står kvar och väntar på att tas ner. Allt är diskat (nästan) och nerpackat i påsar för hämtning. Solen lyser och gårdagens pasta sallad är dagens lunch. Det enda som stör idyllen är doften av gamla ölfkaskor som hänger tung över nejden. En klassisk fest med andra ord.

TACK alla underbara människor som kom och ställde till det precis så där som man ska:)

vedbände igen

Nattis och Orkan

Idag var lägret slut för Dottern och det var dags att hämta. Eftersom det är onsdag hade jag faktiskt bytt ledig dag så det blir till att jobba en fredag innan sommar semestern. Solen lyste hela dagen, Chauffören hade  med sig pasta sallad hästarna uppförde sig exemplariskt och bortsett från att Dottern var väldigt förkyld verkade livet underbart. De hade en liten hopp uppvisning. Nattis hade ju valt Orkan i år igen och var väldigt nöjd med detta. Det är en söt och just ponny och hopprundan var lika fin om inte nästan finare än de hon brukar göra på Fabian. Lite högre också, ca 60-65 cm och den första av ryttarna som orkade hålla sin ponny i galopp hela rundan. Tror hon var väldigt nöjd.

Mindre nöjd med att behöva åka hem och nu på kvällen strömmar tårarna i strid ström. Det är tufft...

Väl hemma korkade jag upp vinet och kastade mig ner i solen en stund. Jag han inte riktigt dricka upp för plötsligt såg jag lite ogräs här och där så jag hämtade ogräshackan. Inte fel att trägårdera med ett glas rött i ena handen och sekatören i andra. Fast lite krångligt blir det när man inser att man behöver en grensax...då får man ställa ner glaset. Det gör i och för sig inte så mycket frö jag är inte så noga på innehållet utan det är mer att bära runt på glaset som är det viktiga. Tur det för efter en timme hade jag flera dränkta flugor som flöt runt...nåväl. Det blir mer vin en annan dag...

Träningspass

Hela dagen har varit ett enda långt träningspass. Vi började klockan nio i stallet. Om någon undrar hur hårt packat torv blandat med hästkiss luktar och hur mycket det väger är ni välkomna till mig nästa försommar. Jag och Camilla gjorde gemensam sak av det hela och under en hel del skratt och småprat lyckades vi bända loss kaka efter kaka utan att bli helt snurriga av ammoniak lukten. Säkert 30 skottkärror fulla till gödselhögen och sen allt finsopande. Två och en halv timme klarade vi det på i år...förra året tog det tre men då hade vi kört hem från vedbände med transport samma dag. Vill gärna tänka att vi är väldigt mycket mer vältränade i år men jag misstänker att varken jag eller Camilla har sån tur...

Det var skönt att få det tömt för nu låste Britt stallet för sommaren. Ska bli roligt att komma dit i augusti igen men det känns allt lite sorgligt att inte "hästa" med Camilla och Jonte längre. Jag kommer sakna alla goa roliga samtal om just vår häst.

När jag kom hem tog jag en kopp kaffe och en macka i trädgården och såg hur långt Maken och Sonen han i går med vår grillplats. Sen satt jag och tittade på se stackars kaninerna som såg helt borta och oskyddade ut där de stod...

kaffet var gott men utsikten gjorde rasten mer eller mindre stressande. Tänk om räven kommer och äter upp dem? Bäst att vända blicken åt andra hållet, men det var inte roligare det...

Alltså vad göra? Resa på sig och ta hand om skräpet som väntar på att åka till tippen? Att det fanns så mycket skräp på altanen att ta hand om? Inte underligt att det är trångt.

På altanen är det nu bara en tidsfråga innan lounge möbeln fått en kompis och vi kan sitta på barstolar och ta en öl eller äta frukost och titta ut över den prunkande köksträdgården med frukostfrallan i högsta hugg. Fast just nu verkar mördarsniglarna anse att den där köksträdgården är planterad för att tillfredsställa den okontrollerade hungern.

Nej eftersom jag inte alls är sugen på att jobba med tråkiga saker får jag istället för mig att bygga sommarbostad åt kaninerna i lite högre klass. Alltså lyckas jag rekrytera både son och make till att bära kaninbur från Position A till Position B. Vikten uppskattas till ca 100 kg. Sonens armar skakade och jag trodde att han skulle knäcka sig helt. Han vill inte gärna visa sig svag men MOR satte ner foten och tvingade fram en "skjuta eländet på räls" variant. Tillslut stod den på plats och Jag slapp vara medhjälpare till sonen och makens ryggskott och pungbråck som mycket väl skulle kunna ha uppstått. ( ja jag skäms...men de är envisa KARLARNA i min familj.)

Jag ägnade efterföljande timmar åt att upptäcka det ena lilla feltänket efter det andra men efter tre timmar kunde kaninerna flytta in i sitt slott/koja. Det verkar vara trevligt och till och med Maken tyckte att det hela var en trevlig och lite lagom lantlig touch till trädgården ( och ni som känner min storstadsman vet vad det betyder). Nu har vi ätit god middag sett en film och duschat bort smutsen som var väl ingrodd. Kroppen är välförtjänt av att lägga sig för natten. Världens kortaste helg har gått och i morgon är det jobbelijobb igen.